Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Nä, nu tar vi något lite mer exotiskt.
Upp med tuppen och iväg med bussen till Huairou, de andra i gruppen har valt en annan del av muren (Jinshanling) och vi splittras direkt på hostellet. Precis som tidigare murbesök är 50% en fysisk kamp mot muren och 50% en mental kamp mot folk som vill lura dig på vägen dit. Innan bussen ens hunnit fram till rätt hållplats sticker svarttaxichafförer in huvudet och försöker lura ut folk igenom att säga "everyone to great wall get out", även framme vid lokalbussarna mot muren (som i princip är gratis och därmed det du vill åka) flockas de. De ljuger att bussen inte går till muren och plockar undan för undan ut alla för hutlösa priser. En lätt regel är att totalignorera alla som går fram och pratar med dig, fråga vanliga lokalisar som ignorerar dig istället. Jag hittar ett gäng unga kineser som står och slåss med en svarttaxi och hoppar på deras tåg när priset gått ned från 70 till 5 yuan, en av dessa pratar lite engelska och bor till min stora förtjusning vid Jiankou (dit bussen inte går). Galet tur och helt perfekt för mig, att undvika inträdet vid Mutianyu och försöka hitta ingången till det mer oåtkomliga Jiankou är hela planen.
Jag följer honom på en halvtimmes promenad igenom en by till bergets fot och han pekar på en liten anonym stig.Jag känner mig vilseledd och börjar tvivla på att jag faktiskt kommit till någon typ av ingång till muren tills jag ser världens bästa skylt: "This section of the Great Wall is not open to the public". Detta innebär A: att jag är på rätt väg, och B: att jag är tillräckligt långt från den restaurerade muren. Först nu slår det mig dock att mitt val innebär en hel del svårigheter, vägen upp är en brant getstig som tar överraskande lång tid och energi, Jiankou är en av de högre delarna av muren och det märks, där vi förra gången kunde ta oss upp på muren på minuter rör det här sig om väl över en timme, det märks även att jag inte är i form då jag nätt och jämt kan stånka mig upp utan att svettas igenom hela t-shirten. Dricker som en kamel för att kompensera. Väl uppe är det dock direkt värt mödan, det är helt ofattbart vackert. Att dårarna i forna dagar byggde en mur här uppe är helt otroligt eftersom muren slingrar sig upp på smala spiror av sten och över en tunn bergskam bort mot mitt öst. Mongoler & co skall vara skvatt galna för att invadera här, bilderna får tala för sig själva.
Väl igång på muren händer flera roliga saker, vid första toppen sitter det några kineser och flyger en drönare med kamera som de flyger efter muren med, efter det blir det tack och lov folktomt dock. Jag tycker mig skymta någon långt framför mig och hör en grupp som går ännu längre bakom mig och hojtar av lycka vid varje vakttorn. Orsak för bristen på människor uppenbaras snabbt, muren är totalhavererad eftersom de extrema vinklarna raserat mycket av muren och lämnat vertikala ytor som måste klättras, bristen på räcken och det långa fria fallet ned ger även en härlig svindel vid vissa delar. Jag mekar på och njuter av utsikten tills jag kommer fram till en klippkant där en liten gubbe sitter på en stege och äter kakor. Den här luriga bonden har tänkt till, likt en färjekarl måste man betala honom eller riskera livet, 5 yuan är ett ok pris och snubben förtjänar det bara av att vara där, clever clever. Efter ytterligare en bit märks det att jag närmar mig den mer avslappnade och restaurerade delen, muren blir mindre och mindre förfallen och terrängen mer framkomlig. Vid ett vakttorn står ytterligare en smart rackare med en stege, hon är dock aggressiv och pressar argt bort mig när jag bara närmar mig tornet, jag förklarar att jag redan betalat men hon bara vrålar och lyfter helt bort stegen från tornet. Jag betalar gladeligen den mysiga gubben som bara log och skakade hand men inte den här surpulen. Benen må vara spaghetti men armarna sitter fortfarande kvar, lösningen blir att bara klättra in i tornet istället när hon tittar bort, hon har rätt att ta betalt för sin stege, men äger inte muren. Blir bara lugnare och lugnare sedan, när jag kommit till en plattare och mer lättnavigerad mur är jag oväntat glad över detta, vrickade till foten tidigare och det känns jättemysigt att gå mer avslappnat. Efter bara någon timme till är dock det roliga över, jag kommer fram till ett helt restaurerat torn med flera "no entry" skyltar och plötsligt är det folk överallt.
Mutianyu visar sig vara 100% restaurerat med vakter, butiker, kameror, automatiska högtalarsystem och annat trassel. Då och där inser jag en sak som gör mig kallsvettig. Här går det inte att sova, med folk och kameror samt återuppbyggd mur (vilket gör det extremt vådligt att klättra av muren) blir det svårt att hitta ett övergivet torn att sova i. När jag ser hur långt den hela muren sträcker sig i fjärran och klockan kryper mot middagstid förstår jag att jag måste skynda mig förbi hela sträckan innan de stänger. Detta går inte bra dock, efter att ha kommit kanske två tredjedelar av den kartlagda delen och äter mina tofusticks och gojibär så passar jag på att prata med en anställd. Jag frågar med hjälp av en hjälpsam engelskspråkig tjej hur långt det är kvar innan jag kommer ut, till svar får jag att det tar stopp helt i ett större torn längre fram där det är en låst grind. Happ, Då är det bara att gå ned från muren, följa vägen längst med bergets fot och sedan gå upp igen. Får innan jag åtar mig detta se hur en musikvideo spelas in på muren med ett par som sjunger högtidligt och vevar runt med armarna i mjuka stora rörelser som att de var under vattnet. Det skall dock sägas att de faktiskt är riktigt duktiga och värda applåder av mig, en entusiastisk sminkös och ett äldre tyskt par.
När jag vandrat ned och kommit ut till inkörsporten för bussarna inser jag att vägen inte på långa vägar följer muren, och efter denna ytterligare vandring nedåt känns det i hjärtat och fötterna omöjligt att gå hela vägen upp igen. Äh, då får det vara så, bara att luska ut en hemfärd. Får mig ett gott skratt av en svarttaxi som vill ha 200 yuan för den lilla biten tillbaka till Huairou. Jag har en relativt enkel fyrstegsplan man kan använda när något likt det här händer, alltså när de enda alternativen som finns är fruktat överpriserade eller man inser att inga bussar går hemåt osv. Liknande plan har hjälpt mig på vägen till Shangri-la, i Phnom Penh och Lhasa mfl.
I mitt fall kommer jag efter någon timmes vandrande ut ur Mutanyou med omnejd och hittar en öl för gatupris (5 yuan för en halvliter) hos en äldre kvinna i ett hål i väggen. Efter det tar det bara någon halvtimme av promenad med liftarfingret innan rätt minibuss stannar och tar priset jag satt som tak. Får här äntligen mer användning för handtecknen för siffror, behöver bara vifta med korslagda fingrar och alla verkar förstå. Är hemma strax innan nio. Den totala kostnaden för dagens transport blir således 4x2 för tunnelbana 12x2 för lokalbussen till Huairou, 5 och 10 för svindlarbussen dit och tillbaka och en femma till den luriga bonden uppe på berget. På 52 hamnar jag strax över bara inträdet till till den restaurerade muren vid Mutianyu. Helt ok. De andra dyker snart upp med undantag av Isa som verkar ha stannat vid muren över natten, även de verkar ha haft en väldigt trevlig visit (trots en suicidal chaufför) och är märkbart nöjda och glada.
Först dagen därpå möter vi Isa i hutongen på väg hem, hon har vandrat i månljus längst muren och fick tak över huvudet där borta efter egna spännande äventyr. 100% lyckat för de andra och kring 90% för mig (pga den tråkiga nedstigningen) med andra ord.
Najs!
Upp med tuppen och iväg med bussen till Huairou, de andra i gruppen har valt en annan del av muren (Jinshanling) och vi splittras direkt på hostellet. Precis som tidigare murbesök är 50% en fysisk kamp mot muren och 50% en mental kamp mot folk som vill lura dig på vägen dit. Innan bussen ens hunnit fram till rätt hållplats sticker svarttaxichafförer in huvudet och försöker lura ut folk igenom att säga "everyone to great wall get out", även framme vid lokalbussarna mot muren (som i princip är gratis och därmed det du vill åka) flockas de. De ljuger att bussen inte går till muren och plockar undan för undan ut alla för hutlösa priser. En lätt regel är att totalignorera alla som går fram och pratar med dig, fråga vanliga lokalisar som ignorerar dig istället. Jag hittar ett gäng unga kineser som står och slåss med en svarttaxi och hoppar på deras tåg när priset gått ned från 70 till 5 yuan, en av dessa pratar lite engelska och bor till min stora förtjusning vid Jiankou (dit bussen inte går). Galet tur och helt perfekt för mig, att undvika inträdet vid Mutianyu och försöka hitta ingången till det mer oåtkomliga Jiankou är hela planen.
Jag följer honom på en halvtimmes promenad igenom en by till bergets fot och han pekar på en liten anonym stig.Jag känner mig vilseledd och börjar tvivla på att jag faktiskt kommit till någon typ av ingång till muren tills jag ser världens bästa skylt: "This section of the Great Wall is not open to the public". Detta innebär A: att jag är på rätt väg, och B: att jag är tillräckligt långt från den restaurerade muren. Först nu slår det mig dock att mitt val innebär en hel del svårigheter, vägen upp är en brant getstig som tar överraskande lång tid och energi, Jiankou är en av de högre delarna av muren och det märks, där vi förra gången kunde ta oss upp på muren på minuter rör det här sig om väl över en timme, det märks även att jag inte är i form då jag nätt och jämt kan stånka mig upp utan att svettas igenom hela t-shirten. Dricker som en kamel för att kompensera. Väl uppe är det dock direkt värt mödan, det är helt ofattbart vackert. Att dårarna i forna dagar byggde en mur här uppe är helt otroligt eftersom muren slingrar sig upp på smala spiror av sten och över en tunn bergskam bort mot mitt öst. Mongoler & co skall vara skvatt galna för att invadera här, bilderna får tala för sig själva.
Väl igång på muren händer flera roliga saker, vid första toppen sitter det några kineser och flyger en drönare med kamera som de flyger efter muren med, efter det blir det tack och lov folktomt dock. Jag tycker mig skymta någon långt framför mig och hör en grupp som går ännu längre bakom mig och hojtar av lycka vid varje vakttorn. Orsak för bristen på människor uppenbaras snabbt, muren är totalhavererad eftersom de extrema vinklarna raserat mycket av muren och lämnat vertikala ytor som måste klättras, bristen på räcken och det långa fria fallet ned ger även en härlig svindel vid vissa delar. Jag mekar på och njuter av utsikten tills jag kommer fram till en klippkant där en liten gubbe sitter på en stege och äter kakor. Den här luriga bonden har tänkt till, likt en färjekarl måste man betala honom eller riskera livet, 5 yuan är ett ok pris och snubben förtjänar det bara av att vara där, clever clever. Efter ytterligare en bit märks det att jag närmar mig den mer avslappnade och restaurerade delen, muren blir mindre och mindre förfallen och terrängen mer framkomlig. Vid ett vakttorn står ytterligare en smart rackare med en stege, hon är dock aggressiv och pressar argt bort mig när jag bara närmar mig tornet, jag förklarar att jag redan betalat men hon bara vrålar och lyfter helt bort stegen från tornet. Jag betalar gladeligen den mysiga gubben som bara log och skakade hand men inte den här surpulen. Benen må vara spaghetti men armarna sitter fortfarande kvar, lösningen blir att bara klättra in i tornet istället när hon tittar bort, hon har rätt att ta betalt för sin stege, men äger inte muren. Blir bara lugnare och lugnare sedan, när jag kommit till en plattare och mer lättnavigerad mur är jag oväntat glad över detta, vrickade till foten tidigare och det känns jättemysigt att gå mer avslappnat. Efter bara någon timme till är dock det roliga över, jag kommer fram till ett helt restaurerat torn med flera "no entry" skyltar och plötsligt är det folk överallt.
Mutianyu visar sig vara 100% restaurerat med vakter, butiker, kameror, automatiska högtalarsystem och annat trassel. Då och där inser jag en sak som gör mig kallsvettig. Här går det inte att sova, med folk och kameror samt återuppbyggd mur (vilket gör det extremt vådligt att klättra av muren) blir det svårt att hitta ett övergivet torn att sova i. När jag ser hur långt den hela muren sträcker sig i fjärran och klockan kryper mot middagstid förstår jag att jag måste skynda mig förbi hela sträckan innan de stänger. Detta går inte bra dock, efter att ha kommit kanske två tredjedelar av den kartlagda delen och äter mina tofusticks och gojibär så passar jag på att prata med en anställd. Jag frågar med hjälp av en hjälpsam engelskspråkig tjej hur långt det är kvar innan jag kommer ut, till svar får jag att det tar stopp helt i ett större torn längre fram där det är en låst grind. Happ, Då är det bara att gå ned från muren, följa vägen längst med bergets fot och sedan gå upp igen. Får innan jag åtar mig detta se hur en musikvideo spelas in på muren med ett par som sjunger högtidligt och vevar runt med armarna i mjuka stora rörelser som att de var under vattnet. Det skall dock sägas att de faktiskt är riktigt duktiga och värda applåder av mig, en entusiastisk sminkös och ett äldre tyskt par.
När jag vandrat ned och kommit ut till inkörsporten för bussarna inser jag att vägen inte på långa vägar följer muren, och efter denna ytterligare vandring nedåt känns det i hjärtat och fötterna omöjligt att gå hela vägen upp igen. Äh, då får det vara så, bara att luska ut en hemfärd. Får mig ett gott skratt av en svarttaxi som vill ha 200 yuan för den lilla biten tillbaka till Huairou. Jag har en relativt enkel fyrstegsplan man kan använda när något likt det här händer, alltså när de enda alternativen som finns är fruktat överpriserade eller man inser att inga bussar går hemåt osv. Liknande plan har hjälpt mig på vägen till Shangri-la, i Phnom Penh och Lhasa mfl.
- Ingen panik: Det är stress över situationen som gör att du går med på absurda priser. Andas några gånger och tänk att det faktiskt inte behövs stressas hem.
- Gå bort från alla som erbjuder skjuts: Ta ut riktning mot ditt mål och gå i den riktningen tills du hittar en öl för normalpris, detta innebär generellt att du kommit ur arbetszonen för svindlare.
- Öl: Drick din öl för att få energi till steg 4.
- Åk hem: Vik upp tummen, invänta en farkost.
I mitt fall kommer jag efter någon timmes vandrande ut ur Mutanyou med omnejd och hittar en öl för gatupris (5 yuan för en halvliter) hos en äldre kvinna i ett hål i väggen. Efter det tar det bara någon halvtimme av promenad med liftarfingret innan rätt minibuss stannar och tar priset jag satt som tak. Får här äntligen mer användning för handtecknen för siffror, behöver bara vifta med korslagda fingrar och alla verkar förstå. Är hemma strax innan nio. Den totala kostnaden för dagens transport blir således 4x2 för tunnelbana 12x2 för lokalbussen till Huairou, 5 och 10 för svindlarbussen dit och tillbaka och en femma till den luriga bonden uppe på berget. På 52 hamnar jag strax över bara inträdet till till den restaurerade muren vid Mutianyu. Helt ok. De andra dyker snart upp med undantag av Isa som verkar ha stannat vid muren över natten, även de verkar ha haft en väldigt trevlig visit (trots en suicidal chaufför) och är märkbart nöjda och glada.
Först dagen därpå möter vi Isa i hutongen på väg hem, hon har vandrat i månljus längst muren och fick tak över huvudet där borta efter egna spännande äventyr. 100% lyckat för de andra och kring 90% för mig (pga den tråkiga nedstigningen) med andra ord.
Najs!
- comments