Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
James Han****n - Soviet march
Man kan inte förneka att mycket här är bakom flötet.
Det är rätt illa när man inte vet vad man får och inte får snacka om eller skriva, bara att veva in ord här i bloggen på obskyr Svenska känns olustigt. Jag vet inte tillräckligt om den kinesiska censurmaskinen för att ha en grund för min obekväma känsla, men vissa saker får man faktiskt inte prata illa om här och regeringen arbetar hårt för att spegla en motsatt positiv bild av välstånd, militär stolthet och folkets vilja. Make no mistake about it, Kina beskrivs ofta som en enpartistat men detta innebär i praktiken att det är en diktatur vi pratar om.
Vi går på krigsmuseét där det stoltseras med nedskjutna Amerikanska plan och där patriotisk bild efter patriotisk bild köar för att nå publiken. Alla tavlor och statyer föreställer konflikterna på 50-talet och de följer alla samma klassiska sovjetiskt inspirerade stil, detta tillsammans med raderna av sönderskjutet metallskrot gör krigsmuseét simultant repetitivt men samtidigt tilldragande och surrealistiskt. Men så här är det inte bara på museum utan överallt. Man kan inte gå många meter på gatorna här utan att bli påmind om revolutionskriget och dess hjältar, utöver Mao ser man t.ex. Lei feng överallt, han är den mest populära av flera förebilder som föreställer mönstersoldaten och den osjälviske kommunisten. Patriotiska slagord, statyer och målningar pryder de flesta platser mer eller mindre, ofta tydligt, ibland väldigt subtilt. Denna kultur är även påtaglig bortom husväggarnas utsmyckning, barn drillas i skolan till att marschera och stå i givakt under stora exercisövningar, man blir ofta instruerad att läsa patriotiska skrifter och annat för att ge näring till nationalism och delvis även militarism. Allt faller ständigt tillbaka till en grundläggande kärna av patriotisk indoktrinering. Detta kan man ju enas om, är lite läskigt.
Jag kom på en loppmarknad i Peking över ett exemplar av den mindre kända och säkerligen påhittade förebildssoldaten Wang Chiehs dagbok. Ur denna får man en inblick i vilka normer som förespråkades och vilka värderingar som glorifierades och jag rekommenderar varmt att söka liknande propagandalitteratur och läsa den, det är ytterst tankeväckande läsning. Dels är den kommunistiska romantikens sagor kring syster- och broderskap, solidaritet, hjälpsamhet och spartanskt leverne något vi kan inspireras av och skulle behöva en nypa mer av i vårt samhälle. Dels är den en inblick i hur orealistisk nostalgi, personkulter och upprätthållandet av ett opraktiskt och osunt samhällssystem skapas igenom hjärntvätt. Propaganda är extremt läskigt och extremt intressant.
Äh, vi går till marknaden istället.
På marknaden går det, fråga mig inte varför, vid flertalet stånd att få tag på byst av Hitler, tydligen så vet de inte så mycket om honom här, annat än att han var någon ond, känd snubbe. Detta låter absurt men vi har samma problem själva hemma i Sverige, det är inte så många som vet mycket om livet eller handlingarna av Pol Pot, Mao eller någon annan hemsk mupp från andra sidan jorden, även om de gärna själva vill tro det. När vi strosar runt så pratar vi rätt ledigt om Tibet/Taiwan-konflikterna och om västvärldens hatiska syn på Mao, Ruby är inte rädd av sig och tar diskussionen med ro och en nypa salt. Det är dock svårt att vara kritisk mot henne eller andra studenter jag mött och pratat med då det i de flesta fall bara verkar finnas för lite information om "känsliga ämnen". Kinas nya generationer kan inte ledigt läsa om västvärldens kritik eftersom Internet är censurerat och inga böcker finns tillgängliga på ämnena, utöver det blir förstås alla matade med mjuk och magisk propaganda om hur trevlig och mysig Mao och revolutionen var, hur fega och hemska exilregeringen i Taiwan var samt hur krigiska Tibetanarna är. I denna mer förtryckta atmosfär kan jag dock inte annat än att konstatera att det kommer ta en väldans massa tid för Kina att komma ur det usla klimat av information och diskussion de skapat. Folket här är helt enkelt för långt gångna i fel riktning och många har som konsekvens svårt att tänka annorlunda, något jag jag själv bittert fått erfara i Tibet.
Konstigt nog kan jag samtidigt inte annat än att oroa mig för vår egna hjärntvättning där hemma. Om man tänker efter så är det inte direkt lätt att få tag på Maoistiska skrifter annat än den uppenbara propagandan (som i sig svartmålar omnämnd part), jag har filat på otaliga böcker om historia och ingen visar kommunismen i öst som något annat än rent djävulskap eller bara dumheter. Vi får bara en bild vi med och det är ju lite tankeväckande.
Utöver detta är vi extremt duktiga på att förenkla historier vi hör och förlikar oss gärna med den svartvita bilden vi presenteras. Vi är t.ex. oftast totalt ignoranta vad gäller aktörer i problematiska Kinesiska händelser som "Det stora steget framåt" eller kulturrevolutionen. Människorättsbrotten som kommuniststaten orsakat i dessa exempel har skett under initiativ eller ledning utav flertalet stora ledare eller generaler. Ändå kan vi inte namnet på någon av dessa, istället har vi Mao, och endast Mao att skylla för allt. Ingen jag pratat med vet egentligen mycket om vad Mao gjorde och vad han inte gjorde, ändå ser de endast en person att fokuserat tycka illa om. Gemene man verkar dessutom bekväm med att använda lite överdrifter när de pratar om en hemsk människa, man kryddar på lite eller väljer att berätta den mer spektakulära eller groteska historien när man omnämner personen.
Detta är dock ett problem. Överdriver man någons handlingar eller ondska så skapar man i dessa överdrifter ofta tvivel på om det man säger/skriver är sant eller inte, och som en följd köper fler inte vad man säger. Så känner jag att många (och jag själv) gör när de, som i det här exemplet pratar om just Mao. Vi behöver inte svartmåla varenda aspekt av dessa för att få vår poäng igenom, säg bara som det är, exakt vad de gjort och inte gjort. Personen kommer ju bara tydligare framstå som ett monster om vi håller oss till fakta, för inget är lika läskigt som sanningen. Jag känner att jag själv projicerar denna typ av överdrift på alla jag inte har mycket för, allt från diktatorer till folk som retades i skolan.
Tycker man detta låter främmande testa slå på en västerländskt producerad film/dokumentär om någon riktigt hatad person. Hitler - Rise of evil är ett gott exempel. Sen försöker ni hitta igen något i porträtteringen som inte är mörkt, ondskefullt, kallt, patetiskt, svagsint eller annat negativt. Det krävs inte mycket för att förstå att en stor del av det man ser, trots att man håller med om vad som sägs, kanske inte riktigt är sant. Självklart är filmerna inte vinklade till 100%, men det är ofta långt mer än vi vill tro, eller tar in när vi slötittar. Om någon nu börjar känna att jag propagerar för Mao, Hitler eller andra luffare så är det självklart ej fallet, jag är bara måttligt less på att västvärlden och alla däri (jag inkluderad såklart) ständigt insisterar på sin objektivitet och samtidigt vältrar sig i förutfattade meningar och målar allt i svart eller vitt. Det är något vi måste träna på och påminna varandra om när vi omedvetet faller in i den jargongen. Ambivalens är för mig vad världen behöver just nu.
Under dessa dagar i Peking stöter vi på en plats vi inte står ut med och som visar ytterligare ett problem med Kina. Vill ni se en ytterligare enorm kontrast med västvärlden och något som vänder ut och in på er mage så gå till djurmarknaderna i staden. Hundvalpar i trånga sterila metallinhägnader, fullproppade fågelburar och akvarier med sköldpaddor för stora för att de skall kunna röra sig gör oss först illa till mods, sedan ledsna och slutligt väldigt väldigt arga. Det är en skräckkabinett. Vi pallar inte mer än 20 minuter innan vi måste ut.
Baksidan av myntet.
Allt har en dålig sida och Kina är inget undantag.
- comments
em let's take a better lookbeyond a story bookand learn our souls are all we ownbefore we turn to stonehttp://www.youtube.com/watch?v=nYOsD8W-G7A
Erik Olofsson Youtube blockat i Kina xD fnizz
em Hah! vad är du i för skitland egentligen?! Då får du lyssna på den när du kommer hem.