Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Glörgh...
Första dygnet så är vi förvirrade, hostiga och sura p.g.a sömnbortfall och hunger, Aeroflot var kanske inte bästa flygupplevelsen. Obenad torsk, luftgropar och flygvärdinnor som ej var kommunikativa. Väl i Peking leder jag oss in i fel tunnelbana och är allmänt förvirrad i min sömnbristfylla, trots min dåliga vägvisningsförmåga kommer vi fram relativt smärtfritt. När vi duschat, ätit och sovit i 12 timmar nonstop är vi dock på benen igen, Hutongen är lika vacker som jag minns den, om inte bättre. Samma människor som för två år sedan mekar fortfarande på med sina affärer och liv, favoritmaten finns kvar men är några kronor dyrare och hostelet är precis som jag lämnade det.
Familjärt och vackert är det.
Den tidiga vårens brist på grönska och lummighet gör sevärdheterna lite mindre estetiska och mer oslipade i kanterna men det gör å andra sidan att övergången från stadsmiljön där du bor och äter till de mer sminkade turistmålen mindre märkbar. Det känns inte naturligt eller rätt att gå mellan för stora klyftor i klasser eller kvalité. Är man på ett enkelt ställe vill man äta enkelt, det känns fel att äta på en fin restaurang när du bor i ett smutsigt hostel osv. Detta gör att "vykortseffekten" försvinner något från många av besöksplatserna (dvs känslan av att allt ser ut som på film eller vykort) men det ger samtidigt den välkomnande känslan av att man inte är omgiven av en illustrerad utopi. Verkligheten är, som jag skrivit innan, alltid sexigare.
Ruby träffar vi igen, med hennes bästis Susan, Susan är precis som Ruby ett smeknamn så att vi skall besparas att försöka uttala det oroväckande svåra inhemska språket. Rätt kul med tanke på att Susan fick sitt namn på morgonen innan vi träffades, hon svarar därav inte direkt på tilltal då det är något ovant. Fortfarande lika försiktig och fortfarande lika trevlig är min Ruby, känner mig dock måttligt dum då jag ständigt måste fråga vad hon säger, hennes stillsamma stämma och locket i mitt öra jag har sedan inflygningen är inte bästa kombinationen. Det låter som att alla är under vatten. Ruby kläcker ur sig dagens kommentar då Ida tvekar att gå på den offentliga toaletten i rädsla för att den skall vara groteskt snuskig och smutsig (vilket många toaletter här är). -"why? Is there a monster in there?" Antingen skönt oförstående till vår standard av renlighet eller skönt sarkastisk.
Precis som vi är trötta på västerländsk mat och vill testa kinesisk mat är Susan och Ruby trötta på sin husmanskost och vill ha lite västerländskt, slutar med att vi äter oss komatosa på Pizzahut. Kan dock inte direkt säga att restaurangerna här har pli på vad vi egentligen käkar i väst, jag dricker t.ex en "Black Angel", en Coca-cola med vispgrädde och chokladglasskula i samt en "Blue lagoon" som här inte bara innehåller is och blaskig läsk (Vira blåtira) utan även små gelébitar. Pizzan har ostfylld kant och Rubys pizza har inbakade jätteräkbullar i kanten med. Våra österländska kamrater dricker utöver detta kaos mjölkchokladte till sin pizza/pasta. Det är helt klart någon morbid individ som översatt menyerna i flytten mellan kontinenterna. Vi tar hem det vi inte orkar i doggybags, även nått Svenskar bör lära sig göra.
Shoppar på Panjiayuan igen, lite krimskrams från 30-kronorshyllorna, känner mig genast rik över dessa orientaliska "Antikviteter". Bara jag som shoppar lös dock, resten av flocken verkar måttligt roade av adamanta köpman och omöjligt höga priser. Tror båda mina skandinaviska kollegor är sugna på lite större artefakter och de måste p.g.a detta (då större saker kostar mer och startpriset därav är ännu hutlösare än vanligt) pruta ned från tusenlappen till hundralappen, en våldsamt dryg process. Helt ovärderligt att ha tolkar med oss, känns dock som att vi offrar Ruby och Ellen (en annan kompis till Ruby) till gamarna då säljarna snabbt inser att det inte är vi västerlänningar de ska skrika på och rycka i för att få respons.
Ser på 3D-bio med Ruby och Ellen sedan, Wrath of the Titans, sicken dumaction, storyn är tunnare än biobiljetten men det fullkomligt regnar in svällande muskler och övervåld. Tjejerna insisterar på att vi ser en engelsk rulle då Kinesiska filmer tydligen inte är bra alls, känns inte som ett uppköp med filmen vi snart gnager popcorn till. Popcornen här är btw sötade, Ruby säger att hon inte kan föreställa sig smaken av salta popcorn, weird. Jag får till min snaskmeny: Ett stycke glass med sylt, en generös portion söta popcorn och en riktigt blaskig dricka. Detta översätts till vad vi kan beskriva som en sockerchock. Skall skatta mig lycklig att jag inte får något våldsamt slaganfall p.g.a överdosen av monosackarider och den epileptiska klippningen i actionrullen.
Tunnelbanan är rent magisk, törs man trängas lite så tar man sig vart som helst för två kronor, det är först när man använt den en stund som man inser hur magiskt det är men gratis rörelse kring staden, ruggigt skönt att de dummat ned alla grafer och kartor med, när till och med jag förstår mig på vilka perronger som leder var så vet man att det väl skyltat. Vi bestämmer oss mer eller mindre att stanna på det här hostellet resten av vistelsen i Peking, alla andra kyffen vi ser är mer kostsamma och mer eller mindre fulla med gweilos. Känner mig inte sugen på trängas med ytterligare västerlänningar helt enkelt, besvärad av vissa och kan samtidigt inte få nog av att möta Kinesiskt folk, paradoxalt och trångsynt av mig då ursprungsväderstreck självklart inte gör folk mindre eller mer intressanta i grunden.
Shoppar lite på standardmarknaderna med, Björn Borg-kallingar = 13 kr startpris, behöver inte säga mer än så. Spanar på en pyjamas, handdukar, gitarrer och annat man omöjligt kan leva utan. Köper även en klocka som går för långsamt och måste ställas om två gånger om dagen, i lumpen brukade vi kalla det för "Musse Pigg tid" då det är samma opålitliga tidsräkning som Disneyklockorna man fick i flingpaketet när man var liten. Känns lite skönt att ha en trasig klocka, har ändå inte så mycket tider att passa här, lär dock inte bli lika roligt när jag missar ett flyg eller tåg i nästkommande månader.
Första dygnet så är vi förvirrade, hostiga och sura p.g.a sömnbortfall och hunger, Aeroflot var kanske inte bästa flygupplevelsen. Obenad torsk, luftgropar och flygvärdinnor som ej var kommunikativa. Väl i Peking leder jag oss in i fel tunnelbana och är allmänt förvirrad i min sömnbristfylla, trots min dåliga vägvisningsförmåga kommer vi fram relativt smärtfritt. När vi duschat, ätit och sovit i 12 timmar nonstop är vi dock på benen igen, Hutongen är lika vacker som jag minns den, om inte bättre. Samma människor som för två år sedan mekar fortfarande på med sina affärer och liv, favoritmaten finns kvar men är några kronor dyrare och hostelet är precis som jag lämnade det.
Familjärt och vackert är det.
Den tidiga vårens brist på grönska och lummighet gör sevärdheterna lite mindre estetiska och mer oslipade i kanterna men det gör å andra sidan att övergången från stadsmiljön där du bor och äter till de mer sminkade turistmålen mindre märkbar. Det känns inte naturligt eller rätt att gå mellan för stora klyftor i klasser eller kvalité. Är man på ett enkelt ställe vill man äta enkelt, det känns fel att äta på en fin restaurang när du bor i ett smutsigt hostel osv. Detta gör att "vykortseffekten" försvinner något från många av besöksplatserna (dvs känslan av att allt ser ut som på film eller vykort) men det ger samtidigt den välkomnande känslan av att man inte är omgiven av en illustrerad utopi. Verkligheten är, som jag skrivit innan, alltid sexigare.
Ruby träffar vi igen, med hennes bästis Susan, Susan är precis som Ruby ett smeknamn så att vi skall besparas att försöka uttala det oroväckande svåra inhemska språket. Rätt kul med tanke på att Susan fick sitt namn på morgonen innan vi träffades, hon svarar därav inte direkt på tilltal då det är något ovant. Fortfarande lika försiktig och fortfarande lika trevlig är min Ruby, känner mig dock måttligt dum då jag ständigt måste fråga vad hon säger, hennes stillsamma stämma och locket i mitt öra jag har sedan inflygningen är inte bästa kombinationen. Det låter som att alla är under vatten. Ruby kläcker ur sig dagens kommentar då Ida tvekar att gå på den offentliga toaletten i rädsla för att den skall vara groteskt snuskig och smutsig (vilket många toaletter här är). -"why? Is there a monster in there?" Antingen skönt oförstående till vår standard av renlighet eller skönt sarkastisk.
Precis som vi är trötta på västerländsk mat och vill testa kinesisk mat är Susan och Ruby trötta på sin husmanskost och vill ha lite västerländskt, slutar med att vi äter oss komatosa på Pizzahut. Kan dock inte direkt säga att restaurangerna här har pli på vad vi egentligen käkar i väst, jag dricker t.ex en "Black Angel", en Coca-cola med vispgrädde och chokladglasskula i samt en "Blue lagoon" som här inte bara innehåller is och blaskig läsk (Vira blåtira) utan även små gelébitar. Pizzan har ostfylld kant och Rubys pizza har inbakade jätteräkbullar i kanten med. Våra österländska kamrater dricker utöver detta kaos mjölkchokladte till sin pizza/pasta. Det är helt klart någon morbid individ som översatt menyerna i flytten mellan kontinenterna. Vi tar hem det vi inte orkar i doggybags, även nått Svenskar bör lära sig göra.
Shoppar på Panjiayuan igen, lite krimskrams från 30-kronorshyllorna, känner mig genast rik över dessa orientaliska "Antikviteter". Bara jag som shoppar lös dock, resten av flocken verkar måttligt roade av adamanta köpman och omöjligt höga priser. Tror båda mina skandinaviska kollegor är sugna på lite större artefakter och de måste p.g.a detta (då större saker kostar mer och startpriset därav är ännu hutlösare än vanligt) pruta ned från tusenlappen till hundralappen, en våldsamt dryg process. Helt ovärderligt att ha tolkar med oss, känns dock som att vi offrar Ruby och Ellen (en annan kompis till Ruby) till gamarna då säljarna snabbt inser att det inte är vi västerlänningar de ska skrika på och rycka i för att få respons.
Ser på 3D-bio med Ruby och Ellen sedan, Wrath of the Titans, sicken dumaction, storyn är tunnare än biobiljetten men det fullkomligt regnar in svällande muskler och övervåld. Tjejerna insisterar på att vi ser en engelsk rulle då Kinesiska filmer tydligen inte är bra alls, känns inte som ett uppköp med filmen vi snart gnager popcorn till. Popcornen här är btw sötade, Ruby säger att hon inte kan föreställa sig smaken av salta popcorn, weird. Jag får till min snaskmeny: Ett stycke glass med sylt, en generös portion söta popcorn och en riktigt blaskig dricka. Detta översätts till vad vi kan beskriva som en sockerchock. Skall skatta mig lycklig att jag inte får något våldsamt slaganfall p.g.a överdosen av monosackarider och den epileptiska klippningen i actionrullen.
Tunnelbanan är rent magisk, törs man trängas lite så tar man sig vart som helst för två kronor, det är först när man använt den en stund som man inser hur magiskt det är men gratis rörelse kring staden, ruggigt skönt att de dummat ned alla grafer och kartor med, när till och med jag förstår mig på vilka perronger som leder var så vet man att det väl skyltat. Vi bestämmer oss mer eller mindre att stanna på det här hostellet resten av vistelsen i Peking, alla andra kyffen vi ser är mer kostsamma och mer eller mindre fulla med gweilos. Känner mig inte sugen på trängas med ytterligare västerlänningar helt enkelt, besvärad av vissa och kan samtidigt inte få nog av att möta Kinesiskt folk, paradoxalt och trångsynt av mig då ursprungsväderstreck självklart inte gör folk mindre eller mer intressanta i grunden.
Shoppar lite på standardmarknaderna med, Björn Borg-kallingar = 13 kr startpris, behöver inte säga mer än så. Spanar på en pyjamas, handdukar, gitarrer och annat man omöjligt kan leva utan. Köper även en klocka som går för långsamt och måste ställas om två gånger om dagen, i lumpen brukade vi kalla det för "Musse Pigg tid" då det är samma opålitliga tidsräkning som Disneyklockorna man fick i flingpaketet när man var liten. Känns lite skönt att ha en trasig klocka, har ändå inte så mycket tider att passa här, lär dock inte bli lika roligt när jag missar ett flyg eller tåg i nästkommande månader.
- comments
em Matte ser ju faktiskt jätteexalterad och ivrig över att se en betongvägg! Det snöade här idag. Och nej, det är inget aprilskämt. Hoppas ni har det bäst!
Mamma Here we go again ! Nu åker vi med igen på din resa, Härligt !!
Erik Olofsson Han var eld och lågor över den där betongväggen.Kul att höra att ni fryser hemma, det värmer mer än du anar.