Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Så var det dags då.. att ta sig ut till kusten, detta är något jag mer eller mindre aktivt uteslutit från tidigare reseplaneringar av flera anledningar. Den primära anledningen är att kuststäderna i princip uteslutande är dyrare än inlandet, hostel, mat, taxi, ja allt kostar lite extra. Andra anledningar är bland annat att ytterst få av de "stora sakerna" som man bör se när man är i Kina finns ute vid kusten, här ute är oftast städerna i sig som är attraktioner, något som känns torftigt när man planerar. En slutlig faktor är att havet, som i sig lovar sol och bad inte lämpar sig till dessa ändamål lika bra i Kina som det gör i andra länder. Kina har en enorm majoritet av relativt usla badstränder med grumligt, ofta smutsigt vatten och allmänna problem både med algblomning, överexploatering och självklart överbefolkade stränder. Vill man bada åker man kort och gott inte till Kina.
Men nu är det bara att släppa alla fördomar och ge det en chans, det är trots allt rent kriminellt att utesluta saker bara för vad man läst och hört. För att ha en bra vägg att luta sig tillbaka mot oavsett kvalité på stad och kust så väljer vi en stad känt för sitt öl. Stadens namn är nämligen med all säkerhet det namn som jag uttalat flest gånger under mina dagar här: Tsingtao. På tåget dit blir jag bjuden på torkad spigg och sprit och pratar med ett nygift par på väg till sin smekmånad, detta är ingen slump, det finns nämligen bara tre saker i Qingdao: Sprit, fisk och par på smekmånad.
Det första som slår oss är hur annorlunda staden är, till skillnad från majoriteten större städer är vägarna inte perfekta rutnät, inte heller är staden helt utjämnad till exakt samma nivå. Eftersom staden gärna ser tillbaka på och bevarar sin tidigare historia som tyskt protektorat är arkitekturen en bevarad hybridisering av europeiskt och kinesiskt. Staden innehåller även mycket grönytor och träd, parker belägna på kullar sticker upp som små gröna muffins ur stadsprofilen och gör staden till en fröjd att promenera i. Detta är för övrigt det bästa parkourstaden jag hittat hittills, det är en lång hinderbana från höjderna hela vägen ned till havet. Att havet är nära går förresten inte heller att ta miste på, havsbrisen gör luften kyligare och friskare än i inlandet och gatustånden är proppfulla av badringar, bikinis och snäckskal. Restaurangerna och grillvagnarna på gatan svämmar dessutom bokstavligt talat över med havskreatur, överallt ligger torkad fisk och hinkar med levande musslor och sniglar. I akvarier utsatta på gatan simmar stora fiskar, räkor och bläckfiskar runt, ibland skvätter de vatten ur sina behållare och tentakler sträcker sig upp och greppar luft ovanför akvariekanten. Hela staden luktar kort sagt som att dra näsan längst en abborre och då Mattias är dödligt allergisk mot allt havslevande så följer jag hans steg med skräck i väntan på att han ska explodera eller nått.
Gänget går på Tsingtaos ölmuseum och vi kikar även in på den välkända ölgatan där man för 10 yuan får en tillbringare av den lokala brygden och en uppsjö av havets läckerheter finns att testa. På en sidogata får vi även testa det billigaste sättet att få tappöl nämligen i påse. Ölet tappas och vägs i påse, man får sedan ett spetsigt sugrör att sticka in i ölen och börja sörpla, vi råkar göra hål på vår påse och våldklunkar hela härligheten. Vi hittar även andra fantastiska platser såsom världens bästa grilleria som säljer fulla menyer för så lågt som 12 yuan och överraskande nog gör asgoda burgare.
Strandpromenaden är en annan klar favorit, denna sträcker sig längst hela kustlinjen var behaglig att strosa runt på en hel dag. På denna får jag för övrigt se varför Qinigdao kallas "smekmånadsstaden". Det är fullt med hotel längst kusten proppfyllda med par som tittar varandra djupt i ögonen, pussas och annat de nykära rackarna har energi till efter att ha planerat och genomfört bröllop. Varannan meter poserar även brudpar för fotograferingar (tydligen skall man plåtas antingen vid stadens lilla katedral eller vid havets klippor). Du vet att det är rätt intensivt med dessa aktiviteter när du kan få in tio poserande par på bara ett eget foto. En annan kul grejj är att hitta ste**** vikar där sjögräset skyfflats ihop av havets våg till stora berg av snorgrön guldfiber, det är fantastisk underhållning att klättra runt på dessa kullar och slå volter ned för dem medans några lokala barn står och klappar takten på stranden. Vid ett tillfälle blir jag även fotobombad av Musse Piggs, plural. En Musse kommer fram till mig och vill fotas, till min förvåning kommer en till Musse och tar kameran. Det hela eskalerar när ytterligare en Musse kommer in och poserar för fotot medans en fjärde Musse ställer sig och dirigerar upplägget. Musse Pigg tog alltså ett foto av mig och Musse Pigg och Musse Pigg medans Musse Pigg (och även katten Gustav) tittade på. Tror förresten den där Gustav är en dålig influens på Musse då det sista jag ser när svärmen av fantasivarelser lämnar mig är att katten kör in hela handen i musstackarens mun för att pressa ned en cigarett i dennes svalg. Musse, Musse, Musse och Musse såg för övrigt väldigt slitna och smutsiga ut. Dont do drugs kids.
För att förgylla vår vardag ytterligare i vår solsemester så träffar vi även Viktor som iförd ett präktig reseskägg just kommit krypandes ur Gobiöknen, solbränd och erfaren. Han berättar om sina äventyr i Mongoliet och jag blir mäkta avis när han beskriver det vilda och spontana levernet han haft, med klättring på sanddynor, fermenterad hästmjölk och annat fantastiskt. Mannen är som vanligt bara ett stort leende, det är svårt att inte blir glad i hans närhet. För att fira mötet sörplar vi bärs, pratar goja och bokar in en dag på beachen, vi är ju trots allt här för att steka!
För att få en autentiskt kinesisk dag på stranden följer vi de kinesiska riktlinjerna för vad som gör ett lyckat strandbesök. En morgon ligger dimman tjock och vi vet alla att det är det perfekta tillfället för att åka till stranden, kineserna gillar nämligen inte solen och undviker den gärna. För att illustrera graden av detta så är det på stranden vanligt med heltäckande långärmade badkläder, handskar och även balaklava som täcker allt utom läppar, ögon och nästipp. Eftersom kineser helst inte simmar i vattnet utan mest bara doppar fötterna så finns det inte mycket annat kvar att göra på stranden än att titta på människor (allra helst i tält för att undvika solen), därför väljer de flesta stränder med mycket yta och mycket människor. Vi väljer den centrala stranden som väldigt beskrivande heter "Nr 1 Bathing beach", denna är rätt smockfull trots det för oss urusla vädret. Det är minst sagt en annorlunda upplevelse att klämma sig fram förbi hundratals människor och simma igenom ett bälte av alger för att sedan ett tjugotal meter ut ha vattnet för sig själv. Havet är svalt och det är skönt att få dyka runt lite i det djupa, öppna vattnet, kallsuparna är dock kraftiga, som att snorta ett par gram bordsalt och efter ett tag svider ögon och näsgångar. Vi avslutar visiten med att sälja vår vackra badring vi köpt på morgonen (för att följa kinesiskt protokoll) till en skön unge för att rädda vårt allt torftigare ekonomi.
Sammanfattningsvis kan jag säga att staden inte var överdrivet dyr när man klev av den upptrampade stigen, inte heller var den klassiskt turistig då den verkar riktad uteslutande mot inhemska resande vilket brukar vara mer nedtonat. Vacker stad att promenera i, roligt med lite havsprylar i munnen. Måste hänga här mer med andra ord, en plats jag får passera nästa gång jag kryper söderut från Peking via kusten. Gambei!
Mattias exploderar tyvärr inte, till mitt stora besvikelse.
Men nu är det bara att släppa alla fördomar och ge det en chans, det är trots allt rent kriminellt att utesluta saker bara för vad man läst och hört. För att ha en bra vägg att luta sig tillbaka mot oavsett kvalité på stad och kust så väljer vi en stad känt för sitt öl. Stadens namn är nämligen med all säkerhet det namn som jag uttalat flest gånger under mina dagar här: Tsingtao. På tåget dit blir jag bjuden på torkad spigg och sprit och pratar med ett nygift par på väg till sin smekmånad, detta är ingen slump, det finns nämligen bara tre saker i Qingdao: Sprit, fisk och par på smekmånad.
Det första som slår oss är hur annorlunda staden är, till skillnad från majoriteten större städer är vägarna inte perfekta rutnät, inte heller är staden helt utjämnad till exakt samma nivå. Eftersom staden gärna ser tillbaka på och bevarar sin tidigare historia som tyskt protektorat är arkitekturen en bevarad hybridisering av europeiskt och kinesiskt. Staden innehåller även mycket grönytor och träd, parker belägna på kullar sticker upp som små gröna muffins ur stadsprofilen och gör staden till en fröjd att promenera i. Detta är för övrigt det bästa parkourstaden jag hittat hittills, det är en lång hinderbana från höjderna hela vägen ned till havet. Att havet är nära går förresten inte heller att ta miste på, havsbrisen gör luften kyligare och friskare än i inlandet och gatustånden är proppfulla av badringar, bikinis och snäckskal. Restaurangerna och grillvagnarna på gatan svämmar dessutom bokstavligt talat över med havskreatur, överallt ligger torkad fisk och hinkar med levande musslor och sniglar. I akvarier utsatta på gatan simmar stora fiskar, räkor och bläckfiskar runt, ibland skvätter de vatten ur sina behållare och tentakler sträcker sig upp och greppar luft ovanför akvariekanten. Hela staden luktar kort sagt som att dra näsan längst en abborre och då Mattias är dödligt allergisk mot allt havslevande så följer jag hans steg med skräck i väntan på att han ska explodera eller nått.
Gänget går på Tsingtaos ölmuseum och vi kikar även in på den välkända ölgatan där man för 10 yuan får en tillbringare av den lokala brygden och en uppsjö av havets läckerheter finns att testa. På en sidogata får vi även testa det billigaste sättet att få tappöl nämligen i påse. Ölet tappas och vägs i påse, man får sedan ett spetsigt sugrör att sticka in i ölen och börja sörpla, vi råkar göra hål på vår påse och våldklunkar hela härligheten. Vi hittar även andra fantastiska platser såsom världens bästa grilleria som säljer fulla menyer för så lågt som 12 yuan och överraskande nog gör asgoda burgare.
Strandpromenaden är en annan klar favorit, denna sträcker sig längst hela kustlinjen var behaglig att strosa runt på en hel dag. På denna får jag för övrigt se varför Qinigdao kallas "smekmånadsstaden". Det är fullt med hotel längst kusten proppfyllda med par som tittar varandra djupt i ögonen, pussas och annat de nykära rackarna har energi till efter att ha planerat och genomfört bröllop. Varannan meter poserar även brudpar för fotograferingar (tydligen skall man plåtas antingen vid stadens lilla katedral eller vid havets klippor). Du vet att det är rätt intensivt med dessa aktiviteter när du kan få in tio poserande par på bara ett eget foto. En annan kul grejj är att hitta ste**** vikar där sjögräset skyfflats ihop av havets våg till stora berg av snorgrön guldfiber, det är fantastisk underhållning att klättra runt på dessa kullar och slå volter ned för dem medans några lokala barn står och klappar takten på stranden. Vid ett tillfälle blir jag även fotobombad av Musse Piggs, plural. En Musse kommer fram till mig och vill fotas, till min förvåning kommer en till Musse och tar kameran. Det hela eskalerar när ytterligare en Musse kommer in och poserar för fotot medans en fjärde Musse ställer sig och dirigerar upplägget. Musse Pigg tog alltså ett foto av mig och Musse Pigg och Musse Pigg medans Musse Pigg (och även katten Gustav) tittade på. Tror förresten den där Gustav är en dålig influens på Musse då det sista jag ser när svärmen av fantasivarelser lämnar mig är att katten kör in hela handen i musstackarens mun för att pressa ned en cigarett i dennes svalg. Musse, Musse, Musse och Musse såg för övrigt väldigt slitna och smutsiga ut. Dont do drugs kids.
För att förgylla vår vardag ytterligare i vår solsemester så träffar vi även Viktor som iförd ett präktig reseskägg just kommit krypandes ur Gobiöknen, solbränd och erfaren. Han berättar om sina äventyr i Mongoliet och jag blir mäkta avis när han beskriver det vilda och spontana levernet han haft, med klättring på sanddynor, fermenterad hästmjölk och annat fantastiskt. Mannen är som vanligt bara ett stort leende, det är svårt att inte blir glad i hans närhet. För att fira mötet sörplar vi bärs, pratar goja och bokar in en dag på beachen, vi är ju trots allt här för att steka!
För att få en autentiskt kinesisk dag på stranden följer vi de kinesiska riktlinjerna för vad som gör ett lyckat strandbesök. En morgon ligger dimman tjock och vi vet alla att det är det perfekta tillfället för att åka till stranden, kineserna gillar nämligen inte solen och undviker den gärna. För att illustrera graden av detta så är det på stranden vanligt med heltäckande långärmade badkläder, handskar och även balaklava som täcker allt utom läppar, ögon och nästipp. Eftersom kineser helst inte simmar i vattnet utan mest bara doppar fötterna så finns det inte mycket annat kvar att göra på stranden än att titta på människor (allra helst i tält för att undvika solen), därför väljer de flesta stränder med mycket yta och mycket människor. Vi väljer den centrala stranden som väldigt beskrivande heter "Nr 1 Bathing beach", denna är rätt smockfull trots det för oss urusla vädret. Det är minst sagt en annorlunda upplevelse att klämma sig fram förbi hundratals människor och simma igenom ett bälte av alger för att sedan ett tjugotal meter ut ha vattnet för sig själv. Havet är svalt och det är skönt att få dyka runt lite i det djupa, öppna vattnet, kallsuparna är dock kraftiga, som att snorta ett par gram bordsalt och efter ett tag svider ögon och näsgångar. Vi avslutar visiten med att sälja vår vackra badring vi köpt på morgonen (för att följa kinesiskt protokoll) till en skön unge för att rädda vårt allt torftigare ekonomi.
Sammanfattningsvis kan jag säga att staden inte var överdrivet dyr när man klev av den upptrampade stigen, inte heller var den klassiskt turistig då den verkar riktad uteslutande mot inhemska resande vilket brukar vara mer nedtonat. Vacker stad att promenera i, roligt med lite havsprylar i munnen. Måste hänga här mer med andra ord, en plats jag får passera nästa gång jag kryper söderut från Peking via kusten. Gambei!
Mattias exploderar tyvärr inte, till mitt stora besvikelse.
- comments