Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Så var det dags att packa ihop allt och bara finna lugnet i någon dag innan vi åker tillbaka till Sverige, dags att bara tänka igenom det hela över en kopp te och sova ut.. Nä, självklart ljuger jag, vi kör på stenhårt och försöker pressa in så mycket vi bara kan trots att våra kroppar börjar falla sönder av trötthet och stela leder. En anledning till denna stelhet är att jag testar biljettypen under hardseat. Jepp, det finns en biljettyp som är värre än hardseat men kostar lika mycket, kan ni gissa vad det är? No seat. Du betalar för att inte ens ha en plats på tåget men ändå åka med, istället för att sitta eller ligga kring säten får du försöka stjäla platser eller klämma fast dig i skrymslen kring toalett och kopplingarna mellan vagnarna. Jag lyckas roffa åt mig ett litet hörn i rökrutan och blir inkapslad av några snubbar som därmed skyddar mig från mittgångens fasor, det är dock så trångt att jag varken kan ligga eller sitta utan att dubbelvika mina hatiskt långa ben. Ruby återvänder dock efter att ha charmat till sig sittplats någon timme och bestämmer sig för att parkera i princip på mig (iom att ingen plats finns). Det slutar med att mestadelen av natten blir stående då den lilla plats jag en gång hade nu reducerats till en yta där mina fötter nätt och jämt får plats.
Det här är botten, nästa steg antar jag blir att hänga utanför tåget eller betala fullpris för att gå sträckan på rälsen.
Väl i Peking lånar Ruby ut sin/sin mosters lägenhet till oss och det värmer hjärtligt att sova gratis de sista dagarna, för de slantarna vi sparar in och de sista slantarna vi har kvar köper vi god mat och tar farväl av staden. En sista vända igenom hutongerna för att hämta våra kostymer och köpa lite gatugrillat, en sista stor shoppingtur, denna gång till shoppingdistriktet kring Xidan. En hel dag försöker vi förgäves lösa restriktionen kring att flyga med eller posta större elektroniska makapärer eftersom vi fått upp ögonen för en elektronisk enjuling och en motordriven longboard. Efter en mängd samtal till olika avdelningar på postterminal och tullverk bestämmer vi oss dock för att ge upp och kastar oss i sorgefylld förtvivlan istället in i pyssel och klädesbutiker. När jag är klar finns det endast damm och navelludd kvar i min börs. Vi avslutar shoppingdagen med vad som kanske är mitt livs bästa middag. För ca 75 kr så går vi på buffé, och den är det sjukaste jag någonsin sett. Trots att namnet antyder att det rör sig om endast pizza så finns det allt tänkbart framdukat och jag (som älskar att blanda friskt) får fria händer att hitta nya smakkombinationer. Du har inte levt förrän du samtidigt tryckt in en chokladbakelse, en bit sushi och en pizza med lite strips på i munnen samtidigt. Öl och dricka finns på tapp, bakverk, glass, kinesiska rätter, olika pizzor inklusive chokladpizza, popcorn. Det är helt fantastiskt. Äventyret slutar dock med massiv magknip och kallsvettningar.
För att göra visiten om möjligt ännu bättre så åker vi till Baijiao, ett mindre och äldre tivoli i den västra delen av stan. Vad som gör denna unik är att Baijiao totalt överskuggats av det modernare Happy valley och mer och mer fallit i glömska och förfall. Trots att vissa tillägg skett så är många av attraktionerna fortfarande i 1986 års original, detta gör dem riktigt slitna och med det charmiga bortom förstånd. 1986, en fin årgång om jag får säga det själv och det verkar även ägarna till nöjesparken tycka. Alla födda samma år som parken har gratis inträde, jag åker med andra ord allting utan kostnad inne i parken och identifierar mig iom vårt brodersband starkt med den slitna och rostande kreationen. Ja, det är minsann inte lätt att bli gammal. De föråldrade sevärdheterna drar inte mycket folk och vi går mer eller mindre runt ensamma på de tomma och ofta oupplysta gatorna. Tankarna går direkt till Pripjat eller något annat postapokalyptiskt landskap, det finns dessutom något härligt läskigt med jätteglada kaniner och lejon som står ensamma och rostar i mörka gränder och buskar.
Vi hinner gå på spökhus, meja ned varandra med Radiobil, gå i spegellabyrint och se på danshow innan vi löper hem för att ta oss till flygplatsen. Ja, helt plötsligt är tiden bara slut, vi kani slutändan inte göra något alls annat än att acceptera vårt öde och flyga till korset.
Det är en skön känsla att vi inte faller av i tempo utan springer i mål efter lyckade fem veckor. Det har för mig varit en något mindre äventyrlig resa, tryggare, mer planerad och mindre ensam än tidigare men ack så varm, hjärtlig och avslappnande. Istället för att känna mig utmärglad och äldre känner jag mig utvilad och yngre, det har varit en semester med andra ord. En lång, skön och spännande semester. Tack!
Det här är botten, nästa steg antar jag blir att hänga utanför tåget eller betala fullpris för att gå sträckan på rälsen.
Väl i Peking lånar Ruby ut sin/sin mosters lägenhet till oss och det värmer hjärtligt att sova gratis de sista dagarna, för de slantarna vi sparar in och de sista slantarna vi har kvar köper vi god mat och tar farväl av staden. En sista vända igenom hutongerna för att hämta våra kostymer och köpa lite gatugrillat, en sista stor shoppingtur, denna gång till shoppingdistriktet kring Xidan. En hel dag försöker vi förgäves lösa restriktionen kring att flyga med eller posta större elektroniska makapärer eftersom vi fått upp ögonen för en elektronisk enjuling och en motordriven longboard. Efter en mängd samtal till olika avdelningar på postterminal och tullverk bestämmer vi oss dock för att ge upp och kastar oss i sorgefylld förtvivlan istället in i pyssel och klädesbutiker. När jag är klar finns det endast damm och navelludd kvar i min börs. Vi avslutar shoppingdagen med vad som kanske är mitt livs bästa middag. För ca 75 kr så går vi på buffé, och den är det sjukaste jag någonsin sett. Trots att namnet antyder att det rör sig om endast pizza så finns det allt tänkbart framdukat och jag (som älskar att blanda friskt) får fria händer att hitta nya smakkombinationer. Du har inte levt förrän du samtidigt tryckt in en chokladbakelse, en bit sushi och en pizza med lite strips på i munnen samtidigt. Öl och dricka finns på tapp, bakverk, glass, kinesiska rätter, olika pizzor inklusive chokladpizza, popcorn. Det är helt fantastiskt. Äventyret slutar dock med massiv magknip och kallsvettningar.
För att göra visiten om möjligt ännu bättre så åker vi till Baijiao, ett mindre och äldre tivoli i den västra delen av stan. Vad som gör denna unik är att Baijiao totalt överskuggats av det modernare Happy valley och mer och mer fallit i glömska och förfall. Trots att vissa tillägg skett så är många av attraktionerna fortfarande i 1986 års original, detta gör dem riktigt slitna och med det charmiga bortom förstånd. 1986, en fin årgång om jag får säga det själv och det verkar även ägarna till nöjesparken tycka. Alla födda samma år som parken har gratis inträde, jag åker med andra ord allting utan kostnad inne i parken och identifierar mig iom vårt brodersband starkt med den slitna och rostande kreationen. Ja, det är minsann inte lätt att bli gammal. De föråldrade sevärdheterna drar inte mycket folk och vi går mer eller mindre runt ensamma på de tomma och ofta oupplysta gatorna. Tankarna går direkt till Pripjat eller något annat postapokalyptiskt landskap, det finns dessutom något härligt läskigt med jätteglada kaniner och lejon som står ensamma och rostar i mörka gränder och buskar.
Vi hinner gå på spökhus, meja ned varandra med Radiobil, gå i spegellabyrint och se på danshow innan vi löper hem för att ta oss till flygplatsen. Ja, helt plötsligt är tiden bara slut, vi kani slutändan inte göra något alls annat än att acceptera vårt öde och flyga till korset.
Det är en skön känsla att vi inte faller av i tempo utan springer i mål efter lyckade fem veckor. Det har för mig varit en något mindre äventyrlig resa, tryggare, mer planerad och mindre ensam än tidigare men ack så varm, hjärtlig och avslappnande. Istället för att känna mig utmärglad och äldre känner jag mig utvilad och yngre, det har varit en semester med andra ord. En lång, skön och spännande semester. Tack!
- comments
Mamma Välkomna hem !