Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Jag sitter stilla och petar näsan i lugnan ro inne på hostellet när Marcus ber mig komma ut och se en sak, han pekar på en spricka i molnen och diset som blottar en ljusblå himmel. What.. Ljusblå himmel? Hade nästan glömt att det egentligen ska se ut sådär.
Det här hade varit fantastiskt kul om det inte var så att vi käkat luftburet smuts i en vecka och just denna dag skall åka vidare till Xi'an. Känslan vänder dock till det bättre när vi ser att just som vi checkar ut så checkar ett massivt lämmeltåg amerikaner in på hostellet och överfyller denna. Vi missar alltså Peking utan dis men slipper trängas med en alltför stor mängd gweilos. + - o! På tal om tåg så sätter jag omedelbart igång med att skrämma vettet ur alla med spökhistorier om tidigare hemska tågfärder för att förbereda dem inför den kommande smällen. För att kunna göra något kul av den ofta skitiga och högljudda resan så köper jag och Marcus sprit att bjuda grannarna i vagnen på (ofta är har jag hamnat vid bönder och arbetare som själva har med sig lite eget och gärna håller igång en stund inpå natten). Vi hittar i hutongens gömmor ett lätt terpentinsmakande risvin, starkare än vodka, för 10 kr halvlitern som direkt översatt heter "two pot hats" (Vi trodde det var två "pot heads"). Då kör vi!
Till min stora förvåning och glädje är tåget väldigt fräscht, medresenärerna är inte högljudda, kedjerökande festprissar utan snarare blandade småbarnsfamiljer. Inget partaj nödvändigt här, istället väntar en lugn trevlig kväll av spel, film och samtal. En sak visar sig dock vara det ständigt återkommande problemet med hardseat: De är designade att omöjliggöra god sömn. Sätena är likt en väldigt subtil form av tortyr formade att just såpass problematisera din sömnställning att du aldrig riktigt får nicka till. Sätena lutar inte bakåt, tvärtom kan jag svära på att de lutar lite framåt (iom ett högt nackparti). Vi försöker kontra detta med alla medel vi kan, öronproppar, nubbe, nackkuddar och allt annat tänkbart. Mattias ser efter några minuters mekande ut som en utomjordisk skurk från en 50-tals sciencefictionrulle. Jag själv sitter, såsom traditionen kräver vid mittgången och får en kontinuerlig ström av lätta stötar av passerande personer. Hur jag än försöker går det inte riktigt att nicka till och vid fyrasnåret så når jag desperationens brant. Jag kryper ned på golvet och lägger mig raklång längst med mittgången, mina fötter kör jag diskret in till kineserna i nästa sätesgrupp. Trots att jag trampas på över axeln och fötter är denna by far den bästa platsen att få bort träsmaken på. När jag tittar upp i skreven på mina kamrater sitter Marcus tyst och tittar på mig, med en empatisk blick petar han ned terpentinen till mig och nickar uppmanande. Tvi vale vilken gegga vi grävt fram.
Det säger sig självt att vi har väldigt roligt och att jag uppskattar resan enormt. Mycket med hjälp av hans goda humör under småtimmarna så blir det en välkommen flashback till alla tidigare dagar och veckor jag spenderat på de tågen i Asien. Innan vi vet ordet av sitter vi alla och kikar på soluppgången igenom rutan och knaprar djungelvrål till frukost. Väl framme i Xi'an kommer vi snabbt och lätt in på Han Tang house, ett lokalt hostel som skryter med de "bästa sängarna i asien". Och tror ni inte vi belönas med de kanske bekvämaste sängarna jag någonsin stött på under mina resor? Folk fullkomligt gnyr av njutning när de tvagat sig, käkat och äntligen får krypa in bland de fluffiga vita sängkläderna.
Det här hade varit fantastiskt kul om det inte var så att vi käkat luftburet smuts i en vecka och just denna dag skall åka vidare till Xi'an. Känslan vänder dock till det bättre när vi ser att just som vi checkar ut så checkar ett massivt lämmeltåg amerikaner in på hostellet och överfyller denna. Vi missar alltså Peking utan dis men slipper trängas med en alltför stor mängd gweilos. + - o! På tal om tåg så sätter jag omedelbart igång med att skrämma vettet ur alla med spökhistorier om tidigare hemska tågfärder för att förbereda dem inför den kommande smällen. För att kunna göra något kul av den ofta skitiga och högljudda resan så köper jag och Marcus sprit att bjuda grannarna i vagnen på (ofta är har jag hamnat vid bönder och arbetare som själva har med sig lite eget och gärna håller igång en stund inpå natten). Vi hittar i hutongens gömmor ett lätt terpentinsmakande risvin, starkare än vodka, för 10 kr halvlitern som direkt översatt heter "two pot hats" (Vi trodde det var två "pot heads"). Då kör vi!
Till min stora förvåning och glädje är tåget väldigt fräscht, medresenärerna är inte högljudda, kedjerökande festprissar utan snarare blandade småbarnsfamiljer. Inget partaj nödvändigt här, istället väntar en lugn trevlig kväll av spel, film och samtal. En sak visar sig dock vara det ständigt återkommande problemet med hardseat: De är designade att omöjliggöra god sömn. Sätena är likt en väldigt subtil form av tortyr formade att just såpass problematisera din sömnställning att du aldrig riktigt får nicka till. Sätena lutar inte bakåt, tvärtom kan jag svära på att de lutar lite framåt (iom ett högt nackparti). Vi försöker kontra detta med alla medel vi kan, öronproppar, nubbe, nackkuddar och allt annat tänkbart. Mattias ser efter några minuters mekande ut som en utomjordisk skurk från en 50-tals sciencefictionrulle. Jag själv sitter, såsom traditionen kräver vid mittgången och får en kontinuerlig ström av lätta stötar av passerande personer. Hur jag än försöker går det inte riktigt att nicka till och vid fyrasnåret så når jag desperationens brant. Jag kryper ned på golvet och lägger mig raklång längst med mittgången, mina fötter kör jag diskret in till kineserna i nästa sätesgrupp. Trots att jag trampas på över axeln och fötter är denna by far den bästa platsen att få bort träsmaken på. När jag tittar upp i skreven på mina kamrater sitter Marcus tyst och tittar på mig, med en empatisk blick petar han ned terpentinen till mig och nickar uppmanande. Tvi vale vilken gegga vi grävt fram.
Det säger sig självt att vi har väldigt roligt och att jag uppskattar resan enormt. Mycket med hjälp av hans goda humör under småtimmarna så blir det en välkommen flashback till alla tidigare dagar och veckor jag spenderat på de tågen i Asien. Innan vi vet ordet av sitter vi alla och kikar på soluppgången igenom rutan och knaprar djungelvrål till frukost. Väl framme i Xi'an kommer vi snabbt och lätt in på Han Tang house, ett lokalt hostel som skryter med de "bästa sängarna i asien". Och tror ni inte vi belönas med de kanske bekvämaste sängarna jag någonsin stött på under mina resor? Folk fullkomligt gnyr av njutning när de tvagat sig, käkat och äntligen får krypa in bland de fluffiga vita sängkläderna.
- comments