Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Dags att dra iväg, måste se mycket annat än den nuvarande huvudstaden, som t.ex. den ursprungliga huvudstaden! Yey vad jag har bra fantasi! Jag blir sen efter jag inser att det är långt att gå till tågstationen och springer som en dåre till tåget för att hinna. Jag hinner nätt och jämt hoppa in på tåget när de stänger dörren och flämtar i en hög på golvet. Det var som en scen ur Indiana Jones fast utan en hatt jag kunde dra in igenom porten i sista sekunden. För er som inte förstår vad jag menar se Raiders of the lost ark och Last crusade, bra filmer, såg den förstnämnda nyss. Harrison ford gör en av de mest minnesvärda karaktärerna i någon äventyrsfilm, man kan bara inte ogilla Indy eller någon annan av de roligt stereotypa karaktärerna, inklusive styggingarna. Det som gör filmen så bra är att hela rullen består av klicheer från gamla västernfilmer och andra tidiga actionrullar, dialogen är simplifierad till den grad att allt alla säger blir minnesvärt. "Fräulein Ravenwood, let me show you what I am used to..." Hehe.. Ehm.. Var var jag nu?
Jo justja, jag är i Kina.
På tåget träffar jag en ung flicksnärta som kallar sig själv Ruby, fantastiskt trevlig om något tystlåten och försynt. Fantastisk hjälpsamma vissa människor är, rena i själen och goda rakt igenom. Hon insisterar på att hjälpa mig boka in i ett boende och ordnar plats till guidad tur för en spottstyver, ytterligare en av pärlorna här i öst. På tåget blir jag serenerad av en 8-årig kinesisk flicka, wow vad de sjunger i höga toner. Jag och alla i vagn 5 sjunger Robbie Williams (Rubys favorit), Hotel California och jag kläcker ur mig "Guldet blev till sand", alla skrattar dock tyvärr åt det sistnämnda vrålet. Jag har, med numera trasiga trumhinnor, rest till Kinas födelseplats och här finns några av de största antika skatterna i världen. Kina enades nämligen och döptes av den första riktiga kejsaren Qin Shi Huang för över tvåtusen år sedan och till hans huvudstad valdes just denna stad.
Redan i staden finns saker att se, den enorma stadsmuren som man kan ta en promenad på bland annat, riktigt trevligt. Käkar på KFC och andra slibbiga ställen då jag inte kan hålla mig från att testa skräpmat när jag får chansen, till mitt försvar så är det inget fel på Sanders krubb. Jag bestämmer mig hursomhelst för att följa kejsarens fotspår, bokstavligt talat och svansa efter denne igenom historieböckerna. Jag besöker berget Lishan, kejsarens sommarpalats och badpalatset som vilar vid dess fot, platsen där han spenderade många av sina ungdoms år när han inte arbetade på att expandera imperiet. På detta berg besöker jag träd som kejsaren enligt legenden själv planterat och får berättat hans livshistoria av Ruby som av händelse råkar vara ett levande lexikon. Det är fantastiska sagor om kärlek, mord och makspel. Att se badkaren där kejsaren tvagade sig och hade nasty relations med sina konkubiner är lite fräckt, det bästa av allt var dock anordningen badgästerna använde att torka håret. Ett litet torn man klättrade upp i för att stå i vinden bli av med vätan. Najs.
Qin besegrade under expansionen av sitt rike så många fiender att han till slut var paranoid över livet efter detta, han trodde nämligen att alla fiender väntade på honom efter det jordliga livets slut. Och skaran arga spöken i efterlivet ökade med varje vunnet krig. Lösningen blev att ta med sig en armé i döden för att skydda honom själv, I tre separata underjordiska valv strax utanför staden, i hans enorma nedgrävda arsenal vilar uppemot 7500 soldater, hästar, ämbetsmän, rådgivare och djur ur kejsarens menagerie. Besökare får inte se soldaterna på alltför nära håll men skalan av valven med soldater och mängden av dem gör det sannerligen till ett av världens underverk. Terrakottaarmén är ett otroligt hantverk eftersom varje soldat är väl detaljerad och individuellt skulpterad, något som gör byggnadsverket nästintill ogreppbart, i likhet med både den förbjudna staden och muren. Soldaterna står i stridsformation och inväntar det kommande kriget med blicken rakt fram och allvarliga miner. Bönder som tidigt plundrade armén tog dock deras vapen så de är inte riktigt utrustade för våldsamheter längre. Vi passerar utöver detta ytterligare några mindre historiska platser och avslutar sedan resan precis där kejsaren själv mötte sitt slut. Qins gravkomplex är stort i skala men inte utgrävt, museet ovanför visar dock detaljerna, det är faktiskt uppfriskande att inte besöka något som grävts upp, restaurerats och byggts om. Det är med andra ord kul att se något som är i ursprungligt skick och därmed lite äkta, oförändrad historia.
Vi besöker även ett litet jademuseum. Jag visste inte mycket om jade (förutom att det är väldigt likt Kryptonit. Jag menar, har ni någonsin sett Stålmannen i Kina? Nej precis. Sammanträffande? Tror inte det) så jag får lära mig en hel del. Fantastiskt vackert, synd att vi inte har mer av det hemma. Intensiva äventyr med andra ord, och fort måste det tyvärr gå, jag har viktigare saker för mig. Ska arbeta mig upp lite i världen.
Jo justja, jag är i Kina.
På tåget träffar jag en ung flicksnärta som kallar sig själv Ruby, fantastiskt trevlig om något tystlåten och försynt. Fantastisk hjälpsamma vissa människor är, rena i själen och goda rakt igenom. Hon insisterar på att hjälpa mig boka in i ett boende och ordnar plats till guidad tur för en spottstyver, ytterligare en av pärlorna här i öst. På tåget blir jag serenerad av en 8-årig kinesisk flicka, wow vad de sjunger i höga toner. Jag och alla i vagn 5 sjunger Robbie Williams (Rubys favorit), Hotel California och jag kläcker ur mig "Guldet blev till sand", alla skrattar dock tyvärr åt det sistnämnda vrålet. Jag har, med numera trasiga trumhinnor, rest till Kinas födelseplats och här finns några av de största antika skatterna i världen. Kina enades nämligen och döptes av den första riktiga kejsaren Qin Shi Huang för över tvåtusen år sedan och till hans huvudstad valdes just denna stad.
Redan i staden finns saker att se, den enorma stadsmuren som man kan ta en promenad på bland annat, riktigt trevligt. Käkar på KFC och andra slibbiga ställen då jag inte kan hålla mig från att testa skräpmat när jag får chansen, till mitt försvar så är det inget fel på Sanders krubb. Jag bestämmer mig hursomhelst för att följa kejsarens fotspår, bokstavligt talat och svansa efter denne igenom historieböckerna. Jag besöker berget Lishan, kejsarens sommarpalats och badpalatset som vilar vid dess fot, platsen där han spenderade många av sina ungdoms år när han inte arbetade på att expandera imperiet. På detta berg besöker jag träd som kejsaren enligt legenden själv planterat och får berättat hans livshistoria av Ruby som av händelse råkar vara ett levande lexikon. Det är fantastiska sagor om kärlek, mord och makspel. Att se badkaren där kejsaren tvagade sig och hade nasty relations med sina konkubiner är lite fräckt, det bästa av allt var dock anordningen badgästerna använde att torka håret. Ett litet torn man klättrade upp i för att stå i vinden bli av med vätan. Najs.
Qin besegrade under expansionen av sitt rike så många fiender att han till slut var paranoid över livet efter detta, han trodde nämligen att alla fiender väntade på honom efter det jordliga livets slut. Och skaran arga spöken i efterlivet ökade med varje vunnet krig. Lösningen blev att ta med sig en armé i döden för att skydda honom själv, I tre separata underjordiska valv strax utanför staden, i hans enorma nedgrävda arsenal vilar uppemot 7500 soldater, hästar, ämbetsmän, rådgivare och djur ur kejsarens menagerie. Besökare får inte se soldaterna på alltför nära håll men skalan av valven med soldater och mängden av dem gör det sannerligen till ett av världens underverk. Terrakottaarmén är ett otroligt hantverk eftersom varje soldat är väl detaljerad och individuellt skulpterad, något som gör byggnadsverket nästintill ogreppbart, i likhet med både den förbjudna staden och muren. Soldaterna står i stridsformation och inväntar det kommande kriget med blicken rakt fram och allvarliga miner. Bönder som tidigt plundrade armén tog dock deras vapen så de är inte riktigt utrustade för våldsamheter längre. Vi passerar utöver detta ytterligare några mindre historiska platser och avslutar sedan resan precis där kejsaren själv mötte sitt slut. Qins gravkomplex är stort i skala men inte utgrävt, museet ovanför visar dock detaljerna, det är faktiskt uppfriskande att inte besöka något som grävts upp, restaurerats och byggts om. Det är med andra ord kul att se något som är i ursprungligt skick och därmed lite äkta, oförändrad historia.
Vi besöker även ett litet jademuseum. Jag visste inte mycket om jade (förutom att det är väldigt likt Kryptonit. Jag menar, har ni någonsin sett Stålmannen i Kina? Nej precis. Sammanträffande? Tror inte det) så jag får lära mig en hel del. Fantastiskt vackert, synd att vi inte har mer av det hemma. Intensiva äventyr med andra ord, och fort måste det tyvärr gå, jag har viktigare saker för mig. Ska arbeta mig upp lite i världen.
- comments
Mona Sådärja, det här inlägget kändes lite tryggare. Så mycket spännande som du får se och berätta för oss andra stackare som är kvar hemma. Keep it comi'n!
maggan Äntligen!! Som jag väntat på fler resebrev. Tack för trevlig berättelse