Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Xian blir det perfekta andra målet för oss, från hutongens för många energikrävande umbäranden så blir stämningen lättad med hjälp av ökad livsstandard, ännu billigare priser och kortare avstånd. Han Tang House är ett väldigt välkomnande och mysigt hostel, som nämnt tidigare är sängarna A+ men även de anställda och hostellets aktiviteter är väldigt inbjudande. Vi får t.ex. en gratis lektion i hur man gör dumplings (smak av "Always dumplings"), en överraskande bra och organiserad timme som resulterar i att vi får äta upp hela härligheten och vinner två gratis öl i farten. Utöver detta så har de en taklounge med bastu vi använder dagen därpå utan någon kostnad. De har gratis packningshållning i flera dagar, gratis vatten och tillåter att man tar dricka till rummet. You get the picture, stället är en semesteresort. Ruby hjälper även väldigt att göra trippen behagligare, med hennes kvickhet, översättningar och flinka telefonfingrar så går vi knappt en meter fel vilket håller mungiporna i vädret och sparar folkets energi till att göra vad de faktiskt vill göra.
Vädret är optimalt för att strosa runt i staden och utforska vad den har att erbjuda, vilket för turisten som just kom från Peking inte är så mycket men fortfarande tillräckligt att fylla många dagar. För det första så sänks priserna något för mat och dryck, antal människor minskar något och gatorna blir bredare och grönare. Xi'an har en antik innermur som restaurerats till perfekt skick, denna i sig är ett perfekt mål att strosa runt inom eller följa för att hitta mysiga parker, antikmarknader och dylikt. Tempot är i allmänhet långsammare och folket lugnare. I detta klimat hittar vi pärlor såsom en hotpotbuffé för 30 yuan (starka grejjor), små tempel och pagodor och en nästan tom hälsopark. I denna park (Peony park) finns ett stråk av små rundade stenar halvt nedsänkta i betong vilket bildar en stor fotmassagestig. Denna var en fantastisk upplevelse men rätt smärtsam att gå barfota på. Bakom mig när jag vandrar hör jag (likt vid muren på vår förra resa) Ruby förvandlas till en salt sjöbuse med svordomar som får mjölken i kvarteret att surna. Det märks att hon varit i England länge förresten, ett och annat "******!" Och "b******s!" Smyger sig in. Mina oskyldiga öron krullar ihop sig till små röda rosor och liknar snart de som pryder stigens sidor.
Vad kan man säga? Vi bara springer och myser, kikar och äter på så många ställen vi kan. Då jag redan sett Terracotta-armén och de andra större turistmålen så blir det istället annat kul på schemat. Vi hinner under de långa dagarna se The Wild goose pagoda, The Bell tower och hinner med kvällspromenader kring den restaurerade stadsmuren. Marcus blir vimsig på traditionell örtmedicin som smakar beskt toavatten, vi testar kladdiga konstiga glassar (Varav favoriten heter "Whatever"). Vi går på Shaanxis historiska museum (som hade riktigt bra utställning av antik historia) och vi får i en småstad utanför Xi'an avnjuta en festmåltid i ett privat bås i en trädgård. Allt är gott på jorden.
Dags att handla lite. Det vida kända handelsstråket i de muslimska kvarteren är något mer exploaterade än jag förväntar mig men håller helt klart vad de lovar. Glödbröd, lammkebab och krabbpinnar säljs utav drivor mer eller mindre identiska shoppar och stånd. Priserna varierar från helt ok till omöjliga att förstå och för den som har energin att slåss mycket så är det ett tillfälle att anskaffa ytterligare någon påse med minnen. Jag får testa att med en trähammare banka ut nötgodis och Mattias hittar fantastiska målningar på sidenduk. De muslimska minoriteterna i Kina: Uyghurs och framförallt Hui är prominenta här och att har ett starkt fotfäste just i Xi'an av en anledning. Detta var startpunkten för den legendomsusade silkesvägen, det var hit stäppfolk och islams handelsmän kom att köpa silke och andra utsökta varor tillbaka till mellanöstern och Europa.
I likhet med dessa kommer jag också färdas hemåt (typ) till min egen kontinent i många veckor och genom flera svårigheter. Och även jag skall föra hem de ovärdeliga skatter jag införskaffat här: Tre hyffsade kalsongpar. Fortsatt shopping i staden blir dock svår, nästan alla shoppingcenter verkar uteslutande sälja glitter och glamourprodukter, linnen med paljetter och orden “super cute forever” eller lackskor med klack och stora klumpar fakediamanter på. Vi hittar en Wallmart men denna visar sig vara helt barplockad, det är en spökstad av tomma butiker som får oss att känna att vi är i en post-apokalypsfilm. Silkesvägen verkar alltså uppsminkad och halvdöd år 2015 tyvärr.
Efter en festkväll med öl på takloungen med bugg och foxtrotkurs av Emilia så händer något spännande. Jag är go och glad i hågen, pratandes med gänget och några danska resande, vi käkar och mår bra. När kvällen börjar avrundas så sprätter vi upp den kvarvarande “two pot hats”-spriten, men redan efter två-tre sippar av den känner jag mig snabbt helt klar för kvällen och håller min medans jag går upp på rummet, börjar dock kallsvettas mer eller mindre direkt och stöter upp alltihop. Natten är orolig, jag vaknar om vartannat, mår väldigt illa och får ont i huvudet. När tio timmar har gått så börjar jag bli riktigt orolig, den för mig rätt sällsynta baksmällan känns inte som jag minns den utan jag känner mig snarare mer disorienterad och vimsig (som att jag fortfarande är full) istället för illamående. Tankar är svåra att hålla i huvudet och jag kämpar för att hålla konversationer. Jag är helt däckad fram till middagstid, aldrig har jag haft en så konstig “dagen efter” på så lite alkohol (vi drack t.ex. långt mer av fulspriten på tåget hit). Just den där flaskan verkar varit rent gift och jag funderar på om min konkubin Peking försöker förgifta mig nu när jag vänstrar med en annan stad i väst. Väldigt spännande och hemsk upplevelse, stort tack till Isa och Ruby som tar hand om mig och kastar bröd och vatten på mig så jag inte ska gå åt.
Jadu Xi'an. Den vilda staden i väster håller vad den lovar.
Vädret är optimalt för att strosa runt i staden och utforska vad den har att erbjuda, vilket för turisten som just kom från Peking inte är så mycket men fortfarande tillräckligt att fylla många dagar. För det första så sänks priserna något för mat och dryck, antal människor minskar något och gatorna blir bredare och grönare. Xi'an har en antik innermur som restaurerats till perfekt skick, denna i sig är ett perfekt mål att strosa runt inom eller följa för att hitta mysiga parker, antikmarknader och dylikt. Tempot är i allmänhet långsammare och folket lugnare. I detta klimat hittar vi pärlor såsom en hotpotbuffé för 30 yuan (starka grejjor), små tempel och pagodor och en nästan tom hälsopark. I denna park (Peony park) finns ett stråk av små rundade stenar halvt nedsänkta i betong vilket bildar en stor fotmassagestig. Denna var en fantastisk upplevelse men rätt smärtsam att gå barfota på. Bakom mig när jag vandrar hör jag (likt vid muren på vår förra resa) Ruby förvandlas till en salt sjöbuse med svordomar som får mjölken i kvarteret att surna. Det märks att hon varit i England länge förresten, ett och annat "******!" Och "b******s!" Smyger sig in. Mina oskyldiga öron krullar ihop sig till små röda rosor och liknar snart de som pryder stigens sidor.
Vad kan man säga? Vi bara springer och myser, kikar och äter på så många ställen vi kan. Då jag redan sett Terracotta-armén och de andra större turistmålen så blir det istället annat kul på schemat. Vi hinner under de långa dagarna se The Wild goose pagoda, The Bell tower och hinner med kvällspromenader kring den restaurerade stadsmuren. Marcus blir vimsig på traditionell örtmedicin som smakar beskt toavatten, vi testar kladdiga konstiga glassar (Varav favoriten heter "Whatever"). Vi går på Shaanxis historiska museum (som hade riktigt bra utställning av antik historia) och vi får i en småstad utanför Xi'an avnjuta en festmåltid i ett privat bås i en trädgård. Allt är gott på jorden.
Dags att handla lite. Det vida kända handelsstråket i de muslimska kvarteren är något mer exploaterade än jag förväntar mig men håller helt klart vad de lovar. Glödbröd, lammkebab och krabbpinnar säljs utav drivor mer eller mindre identiska shoppar och stånd. Priserna varierar från helt ok till omöjliga att förstå och för den som har energin att slåss mycket så är det ett tillfälle att anskaffa ytterligare någon påse med minnen. Jag får testa att med en trähammare banka ut nötgodis och Mattias hittar fantastiska målningar på sidenduk. De muslimska minoriteterna i Kina: Uyghurs och framförallt Hui är prominenta här och att har ett starkt fotfäste just i Xi'an av en anledning. Detta var startpunkten för den legendomsusade silkesvägen, det var hit stäppfolk och islams handelsmän kom att köpa silke och andra utsökta varor tillbaka till mellanöstern och Europa.
I likhet med dessa kommer jag också färdas hemåt (typ) till min egen kontinent i många veckor och genom flera svårigheter. Och även jag skall föra hem de ovärdeliga skatter jag införskaffat här: Tre hyffsade kalsongpar. Fortsatt shopping i staden blir dock svår, nästan alla shoppingcenter verkar uteslutande sälja glitter och glamourprodukter, linnen med paljetter och orden “super cute forever” eller lackskor med klack och stora klumpar fakediamanter på. Vi hittar en Wallmart men denna visar sig vara helt barplockad, det är en spökstad av tomma butiker som får oss att känna att vi är i en post-apokalypsfilm. Silkesvägen verkar alltså uppsminkad och halvdöd år 2015 tyvärr.
Efter en festkväll med öl på takloungen med bugg och foxtrotkurs av Emilia så händer något spännande. Jag är go och glad i hågen, pratandes med gänget och några danska resande, vi käkar och mår bra. När kvällen börjar avrundas så sprätter vi upp den kvarvarande “two pot hats”-spriten, men redan efter två-tre sippar av den känner jag mig snabbt helt klar för kvällen och håller min medans jag går upp på rummet, börjar dock kallsvettas mer eller mindre direkt och stöter upp alltihop. Natten är orolig, jag vaknar om vartannat, mår väldigt illa och får ont i huvudet. När tio timmar har gått så börjar jag bli riktigt orolig, den för mig rätt sällsynta baksmällan känns inte som jag minns den utan jag känner mig snarare mer disorienterad och vimsig (som att jag fortfarande är full) istället för illamående. Tankar är svåra att hålla i huvudet och jag kämpar för att hålla konversationer. Jag är helt däckad fram till middagstid, aldrig har jag haft en så konstig “dagen efter” på så lite alkohol (vi drack t.ex. långt mer av fulspriten på tåget hit). Just den där flaskan verkar varit rent gift och jag funderar på om min konkubin Peking försöker förgifta mig nu när jag vänstrar med en annan stad i väst. Väldigt spännande och hemsk upplevelse, stort tack till Isa och Ruby som tar hand om mig och kastar bröd och vatten på mig så jag inte ska gå åt.
Jadu Xi'an. Den vilda staden i väster håller vad den lovar.
- comments
Mamma Ge tusan i spriten !!
chnops Håller med föregående talare. Vi missade Litchi-te när vi rände runt i Peking, om ni hittar får ni gärna köpa hem ett paket till mig när ni åker hem. Hälsa Mattias att jag troligtvis lärt honom fel grundsteg i foxtrot, och att de ska öva på buggen istället! Puss och kram, dö inte på berget.