För första gången sedan jag kom hit känner jag ett pirr av iver över att få åka hem till Sverige! Dels beror det väl på att jag varit borta så länge nu, och dels beror det nog på att det är jul. Jag har knappt ens hunnit tänka på julen den senaste tiden eftersom jag har haft så SJUKT MYCKET att göra. Därav tystnaden på den här bloggen. Den senaste veckan har jag enbart suttit framför datorn och kämpat med fem slutterminsprov och fyra slutprojekt som alla skulle vara klara om inlämnade den här veckan. Mitt (och mina klasskompisars) liv har inte bestått av mycket annat än plugg, plugg, plugg in på morgontimmarna. Det var en enorm lättnad att lämna klassrummet efter sista lektionen i torsdags och vet att NU ÄR DET ÖVER. Och jag har redan fått veta att jag fått A i två kurser, så då känns ju slitet lite mera värt. I de övriga kurserna vet jag inget slutresultat än.

Det har hunnit hända mycket sedan jag rapporterade här sist, jag ska försöka sammanfatta lite. Den största händelsen är ju ändå att jag äntligen har flyttat. Alla mina fina (och billiga) IKEA-möbler är hopmonterade och på plats, och alla mina prylar är flyttade från South Eads Street i Arlington till Connecticut Avenue i Washington. Arlingtonlägenheten är nu städad och nycklarna är tillbakalämnade. Jag bor inte där längre. Nu bor jag tillsammans med Dan i ett toppenfint område ett stenkast från National Zoo och en metrostation. Jag älskar att bo här! Jag har mitt eget rum som dessutom är ganska stort, här finns mina egna prylar, jag får prata engelska hela dagarna och jag har nära till stan. Jag lägger upp lite bilder från flytten och hur det ser ut här. Mamma, jag fick rejäla flashbacks från diverse möbelmonterande i Kalmar när jag satt här på golvet och ännu en gång försökte förstå mig på IKEA-instruktioner!

Om någon av någon anledning skulle vilja skicka snigelpost till mig så är min adress numera:

Helenah Swedberg

2900 Connecticut Ave. Apt 329

Washington, DC 20008

USA

Många kanske undrar hur det gått för mig med praktikplats, det var ju trots allt därför jag kom hit från första början. För tillfället är jag mitt i en lyxproblem-kris, jag kan nämligen inte välja! Jag har varit på tre intervjuer: dokumentärfilmsproduktionsbolaget Hedrick Smith Productions (http://www.hedricksmith.com), Preservation Magazine som tillhör National Trust for Historic Preservation (http://www.preservationnation.org/magazine) och WETA som är PBS:s lokala TV-station i Washington, PBS är USA:s version av SVT det vill säga public television (http://www.weta.org/tv/local).

Fram till i fredags morse var jag helt inställd på att jag ville vara på Preservation Magazine av följande orsaker: jag får jobba med historia vilket är mitt stora intresse och det har jag alltid velat skriva om, jag får GÖRA väldigt mycket för praktikanten ska skriva webbartiklar och mindre grejer för papperstidningen, jag får flera texter publicerade vilket ser bra ut senare som arbetsprov, och över huvud taget trivdes jag på arbetsplatsen och kände att det fanns utrymme att få mycket ansvar och roliga uppgifter om jag bara höll mig framme och visade framfötterna.

Men! Så i fredag förmiddags gick jag på min tredje intervju på WETA och jag fick verkligen anstränga mig för att inte ploppa ut ögonen och börja dregla när kvinnan som intervjuade mig beskrev deras kommande projekt. De har precis börjat jobba på två entimmesdokumentärer om Washington på 60-talet och 70-talet! De ska berätta om de stora avgörande händelserna här då, intervjua de som var med och spela musik från den tiden. Dessutom hade de ont om folk så de behövde verkligen en praktikant, "den bästa praktikanten" som hon beskrev det. Det lät helt klart som att en praktikant där skulle få vara delaktig i själva arbetet och inte bara springa och hämta kaffe. Dessutom gillade jag även den här arbetsplatsen väldigt mycket, människorna verkade trevliga och stämningen var avslappnad.

Dessutom så ringer Hedrick Smith Productions och erbjuder mig praktik där! Jag fick skylla på att WII har som policy att vi måste gå på alla intervjuer innan vi lämnar besked till någon, så de väntar svar från mig senast på måndag. Jag är inte lika intresserad av att göra praktik på Hedrick Smith eftersom de håller på att avsluta arbetet med en dokumentär, så i så fall skulle det i princip inte bli något fältarbete alls för mig under våren. Ovanpå allt detta så jobbar jag med en skrivuppgift som jag ska lämna in till Preservation Magazine, och att döma av e-posten som de skickat till Shane (praktikkoordinatorn) så verkar de vilja ha mig som praktikant, de ska bara kolla så min skrivuppgift inte är katastrofal (vilket den naturligtvis inte är).

Så den här helgen sitter jag mest och sliter mitt hår och grubblar över hur jag vill ha det. Jag vet ju ännu inte säkert om någon av de två platserna som jag gillar mest kommer att erbjuda mig praktikplats, men båda har ju skrivit att de är mycket intresserade av mig när de skickat e-post till Shane. På måndag ska han ringa och "snacka lite" med kvinnan på WETA för att förhoppningsvis skynda på beslutet. Hedrick Smith vill ju ha svar på måndag, och jag vill ju inte tacka nej till dem om jag inte vet helt säkert hur det blir med de andra två. Och skulle det falla sig så lyckligt att jag får erbjudande från de båda två så vet jag inte vilken jag helst vill ha! De har båda så många fördelar. Ja, detta kanske låter lite snurrigt, men det ÄR snurrigt också. Håll en tumme för mig på måndag att allt kommer lösa sig. Förhoppningsvis vet jag hur allt blir när jag kommer hem till Sverige på tisdag förmiddag…

I torsdags var det ju som sagt sista dagen i skolan, plus att en av tjejerna i min klass fyllde år på onsdagen. Så hon hade avslutningsfest på torsdagskvällen. Det var rejält med folk i den lägenheten eftersom alla amerikanerna som också gått på WII avslutade sina praktiker och skulle hem för gott nu. De flesta av svenskarna åkte hem i fredags. Jag och Lina är dock båda två fortfarande kvar tills på måndag, så i dag har vi försökt insupa lite äkta amerikansk julstämning i alla butiker i köpcentra. Jag såg bland andra Tomten som satt och pratade med barn inne på Fashion Centre i Arlington! I dag har det ju dessutom varit lucia hemma i Sverige, men det har jag inte ens hunnit tänka på, samma sak har det varit med de två adventshelgerna som passerat.

Det är nog tur att jag kommer hem en hel vecka före jul så jag hinner komma i stämning. Jag drack dock årets första julmust för bara en liten stund sedan! Lina och jag var på World Market i dag, en butik med mat och prylar från hela världen, och vad hittade vi inte där om inte julmust och glögg! Hittills har stått emot att köpa glögg och pepparkakor och sånt på exempelvis IKEA, för jag vill ju komma hem till Sverige och smaka allt det DÅ, men i dag kunde jag inte låta bli att köpa en flaska julmust som jag nu smuttat på. Det pirrade till i magen, kan jag tala om! Jag bjöd även min roommate och han tyckte det var riktigt gott.

I torsdags kväll före avslutningsfesten gick jag och Annelie till Vita Huset, för i parken utanför har man ställt fram en stor julgran och en massa smågranar, en för varje stat eller amerikansk territorium. Dessutom finns en jättesöt ministad och ett litet tåg som kör runt den stora granen, plus en krubba och Tomtens verkstad! Och så spelade de julmusik, ja, det var supermysigt. Tyvärr regnade det när vi var där, men vi trotsade vätan och blev dyngsura, men mysigt var det! Spana in film och bilder här på bloggen.

Sist jag skrev här så var det alldeles före Thanksgiving. Den helgen blev också extremt pluggig för min del (så orsaken till att jag inte skrivit här på så länge är tyvärr inte för att jag har ett så himla spännande och händelserikt liv utan för att jag suttit med näsan i boken dag in och ut den senaste tiden) men jag fick ju äta Thanksgiving dinner i alla fall! Jag följde med Lina och hennes familj på restaurang och där serverades vi kalkon, pumpapaj, ja, rubbet. Det var riktigt gott måste jag säga! Linas familj är jättetrevlig och det var fantastiskt snällt av dem att bjuda med mig. Jag fick till och med en liten present (ett litet smycke) när Linas mamma hade presentutdelning. Så gulligt!

De här två sista dagarna kommer förmodligen mest att gå åt packning, tvättning och allmänt småplock. Jag har svårt att riktigt inse att jag snart är hemma i Sverige igen. Jag ser fram emot det, det ska bli så roligt och mysigt att komma hem och fira jul och träffa familjen och alla kompisarna igen! Samtidigt så är jag glad att jag ska tillbaka i januari för jag känner mig definitivt inte färdig med USA eller Washington. Jag trivs jättebra här, det är en otroligt fin och faktiskt mysig stad, jag älskar min nya lägenhet och förhoppningsvis kommer jag tillbaka till en arbetsplats där jag ska få prova en massa spännande saker! Men först: julfirande. Så kära bloggläsare, ni får ha överseende med att jag kanske är lite frånvarande de närmaste veckorna. Å andra sidan är jag lättare att kontakta från och med tisdag, då finns jag åter igen på det svenska mobiltelefonnumret.

Camilla: Absolut tar jag med mig en karta och guidebok hem så jag kan tråka ut er med alla detaljer och historier heeeela julhelgen, hehehe. Den där jag-saknar-min-syster-febern har spridit sig över Atlanten och drabbat mig också, så det är nog tur att vi ses snart, annars kanske det kunnat sluta illa! När du läser detta kanske du precis kommit tillbaka från eller snart ska iväg på julavslutningen med babysång, hoppas det gick bra! Jag får gå in på Alvas blogg och kolla på er julfilm en gång till för att riktigt hetsa min hemlängtan och mitt julpirr…

Lotta: When will I see you again??! Vad tycker du om temat för de två WETA-dokumentärerna? Lät ganska jävla lockande, eller hur?! Jag förväntar mig lite Californiatips nästa gång vi hörs, snart är det dags för nedräkning till min resa…

Mamma: Jag hade glömt bort att du hade läst Deborah Tannens bok, nu när du nämner det så minns jag att jag sett den i din bokhylla. Hade jag kommit ihåg det så hade jag kunnat be om hennes autograf. Hon och Michael Eric Dyson debatterade inte, de var ganska överens om ämnet. Deborah Tannen hade ju varit på plats vid Lincoln Memorial när Martin Luther King höll sitt "I have a dream"-tal, så hon bidrog med sina minnen och upplevelser därifrån. Faktum är att Capitolium faktiskt är inrett med inspiration från Versailles så det är kanske inte så konstigt att även vi fick bryta våra nackar för att se all den vackra interiören. Vi får gå dit och titta när du kommer och hälsar på… Nu är det bara två dagar kvar tills vi ses!

Marie: Du har inte läst slarvigt, det är jag som inte nämnt intervjuerna förrän nu. Så och du läst noga den här gången så vet du definitivt hur praktiksituationen ser ut! Är Stockholm fortfarande regnigt? Jag har fått rapporter om flera minusgrader och snö i Söderhamn i alla fall så jag håller tummarna för en vit jul…men det kanske man bara kan drömma lite nostalgiskt om numera. Hur går det på nya jobbet?!