I dag fick jag det första riktiga julpirret i magen. Det kom inte efter att ha vandrat genom ändlösa juldekorationer i köpcentra eller efter att ha sett den ena julreklamen efter den andra på TV. Allt detta är mysigt och fint - och i viss mån lite extremt - men hittills har det inte riktigt haft den rätta julpirreffekten på mig. Det hade däremot syrrans hemvideo på Alvas blogg där jag fick se hur fint de gjort på Bölevägen, snö och marschaller utomhus och så julmusik i bakgrunden. Ojojoj, en rejäl dos med hemlängtan bara sköljde över mig! Det ser verkligen kanonmysigt ut och det ska bli riktigt härligt att komma hem och fira jul om nästan exakt tre veckor.

Nyligen såg jag filmen "W" på bio. Har den kommit till svenska biografer än? Filmen handlar om George W. Bush väg till presidentposten (fast inte ett dyft som själva kampanjen och det skandalösa valet dock) och om Irakkriget. Det är Oliver Stone som har regisserat den och jag måste verkligen säga att jag förväntade mig mer. Vissa stunder visste jag inte om jag såg en Oliver Stonefilm eller en sketch från Saturday Night Live. Karaktärerna är så överdrivna att man inte kan ta dem på allvar, speciellt Thandie Newton som spelar Condoleezza Rice. Hennes rollprestation är rena rama parodin! Galet! Josh Brolin är läskigt lik Bush dock, som verkligen inte framställs från den med smickrande sidan. Intressant film, men inte riktigt vad jag förväntade mig. Många i biosalongen skrattade högt på "fel" ställen, men skrattet fastnar ju lite i halsen när man inser hur många som dött eller fått sina liv förstörda på grund av några få kan vara så korkade.

För en vecka sedan tog Ms Johnson oss på ytterligare ett superbt studiebesök. Den här gången tog med oss till Aspen Institute vid Dupont Circle där vi fick lyssna på en av de bästa föreläsningarna jag närvarat vid någonsin. Professorerna och författarna Michael Eric Dyson och Deborah Tannen diskuterade Dr Martin Luther Kings retorik; hur den var upplagd, vad var tanken bakom den, vad den hade betytt och - mest intressant av allt - jämförde hur Barack Obama hade använt sig av liknande retorik (Yes we can!). Michael Eric Dyson var verkligen en inspirerande människa, han höll mitt intresse vid liv under hela föreläsningen. Han imiterade Martin Luther King och Malcolm X lika väl som Obama och Jay-Z. Mer att läsa om denne inspirerande man finns här --> http://www.michaelericdyson.com

Redan dagen efter var det dags för nästa häftiga studiebesök. Då förflyttade Dr Kinberg vår lektion i Modern American Society till Hart Senate Office Building - och Barack Obamas kontor! Eller…han sade ju nyligen upp sig från senaten (han har ju fått ett nytt, lite bättre jobb) så egentligen är det bara Illinois ena senatorkontor, men hans namnskylt finns fortfarande kvar, likaså människorna som jobbat med honom. Dr Kinberg förklarade för oss att av de tre senatbygganderna som finns på Capitol Hill så är Hart den nyaste och minst prestigefyllda av dem. Kort sagt, Barack Obama flyttade från ett av de sämsta kontoren till det absolut bästa. Ingen dålig karriär.

Efter att vi inspekterat kontoret fick vi en guidad rundtur med en av Illinoiskontorets praktikanter, Janice. Bland annat vandrade vi runt i alla de underjordiska korridorer som binder samman senatbyggnanderna och Capitolium. Där finns till och med deras egen lilla tunnelbana så att senatorerna snabbt och enkelt kan ta sig från hus till hus. Capitolium var mycket vackert och imponerande, jag önskar vi hade haft mer tid att titta närmare på alla historiska platser och skulpturer och monument. Vem som helst kan gå in i Capitolium och se sig omkring, så de kryllade av grupper som precis som vi stod bakåtlutade och tittade på tavlor och det vackra taket. Vi gjorde även ett litet besök inne i the Senate Gallery, det vill säga där senatorerna diskuterar och röstar om olika förslag. Där inne fick man dock inte fotografera. Vi lyssnade på senatorn från Iowa och New Hampshire som talade inför tomma stolar om olika hjärtefrågor. På väg ut hann vi se Nancy Peolsi, Speaker of the House! Kändispoäng!

Jag kan för övrigt hett rekommendera en dokumentär som hennes dotter Alexandra Pelosi gjort. Den heter "Journeys with George" och handlar om presidentkampanjen till valet 2000. Vi såg den på en av våra Modern American Societylektioner häromveckan och jag måste säga att det verkligen är en ovanlig och intressant sida av George W. Bush som kommer fram. Alexandra Pelosi jobbade som reporter på NBC under tiden för kampanjen och filmade hela mediecirkusen med sin hemmavideokamera under resans gång. Hon och George Bush utvecklar en väldigt personlig jargong och det finns många lustiga och nästan lite privata samtal mellan dem i dokumentären. Mycket intressant och fascinerande kan jag lova! Här kan den som är intresserad se en trailer här --> http://www.journeyswithgeorge.com/preview.htm

Förutom senaten och Capitolium så hann vi även med en rundtur inne på Supreme Court, men där var inte heller så mycket fotografering tillåten. Hur som helst, så var det otroligt intressant och jag önskar jag hade haft mer tid att strosa runt där.

I fredags var det äntligen dags att åka till Shenandoah University för International Day. Jag fotograferade inget under den dagen, så det finns inga bilder därifrån i fotoalbumet just nu, men jag ska försöka sno lite bilder av mina klasskamrater. I vilket fall som helst så blev dagen ganska förvirrad då skolans planering vänts upp-och-ner när systern till kvinnan som höll i trådarna för allt dog på torsdagen. Vi hann dock gå med i en flaggprocession (jag fick den stora äran att bära Kazakstans flagga) och äta en enorm (och god!) collegelunch. Efter lunch var tanken att vi skulle ha vår landpresentation (det vill säga min Sverigefilm som ju finns att se här på bloggen) och hela klassen samlades i den sal där vi skulle visa vår film. När klockan tickade iväg och ingen dök upp började vi undra om vi skulle ha en presentation om Sverige för oss själva. Det visade sig att hel den delen fallit bort i kaoset som uppstått när kvinnan som styrde allt inte var på plats.

Den mycket hjälpsamme rektorn R.T. Good såg dock genast till att vår film bakades in i schemat för the Convocation Ceremony, det vill säga ceremonin i kapellet på eftermiddagen där det hölls tal och delades ut priser och stipendium. Adrienne och Claudia i min klass talade för oss och därefter körde vi igång filmen. Det var väldigt roligt att se amerikanernas reaktioner på filmen och vad de kände igen och inte kände igen. Det var ganska blandade åldrar och ursprung i publiken så jag kan tänka mig att olika personer och händelser gick hem olika bra beroende på detta. Alla ropade imponerat till och nästan skrattade dock när de såg Zlatans fenomenala mål. Filmen gjorde dock succé och jag fick många fina komplimanger efteråt.

Nu är det snart Thanksgiving här i USA och detta innebär flera "lediga" dagar från skolan. Linas familj kommer hit i morgon och ska stanna en vecka, och jag ska följa med dem ut och äta Thanksgivingmiddag på restaurang på torsdag. Det ska bli mysigt! Annars så upptas den mesta tiden av att få klart det sista skolarbetet. Det är ju bara ter veckor kvar nu och dessa veckor kommer mestadels att bestå av slutprojekt och sluttentor och ska fixas. Dessutom ska jag snart börja den mödosamma flytten från 1425 South Eads Street i Arlington till 2900 Connecticut Avenue i Washington.

Lina: Ja, nu får du kamma till dig och hänga med här på bloggen, hehe. Nej, jag vet att det är mycket att läsa, och jag blir glad bara jag får någon liten kommentar så jag vet att någon bryr sig. 16 december är jag åter i Sverige, vi måste naturligtvis se till att ses någon gång innan jag lämnar landet igen 5 januari. Fortsätt läsa så blir det mindre för mig att bombardera dig med när vi ses! ;o)

Helena: Har filmen använts i utbildningssyfte än? Det finns mycket att lära av den, hehe. Kan du fatta att den här terminen snart är slut och vi har fortfarande inte lyckats få till en skypedejt?! Det är nog till största delen mitt fel, jag förstår inte var all tid tar vägen… Jag hoppas i alla fall att du fortfarande har det bra "over there", jag håller koll på din resdagbok.

Syrran: Tack för den bästa juluppvärmningen hittills. Jag tvekar inte en sekund på att det kommer blir en klockren jul i Sundsvall i år.

Mamma: Nu är det bara TRE veckor kvar du. Efter vårt skypesamtal i går så vet du ju lite mer om hur det kommer se ut i mitt nya boende. Nu fattas bara att du bokar resan hit så vi kan utforska Washington tillsammans!