Den förlorade kvinnan är återfunnen…här är jag igen. Nu har det blivit ett långt uppehåll här på bloggen, men den största boven i det dramat heter Comcast. Detta eminenta kabelolag kan ha den utan tvekan sämsta servicen på hela jordklotet. Jag skojar inte, de skulle nog kunna vinna den OS-grenen. Så som vi har slitit vårt hår och varit förbannade de senaste veckorna på grund av att det jäkla företaget behandlar sina kunder precis hur som helst. Bara det faktum att man ska behöva sitta hemma en hel jäkla dag och vänta på deras installatör som dyker upp först på kvällen och i alla fall inte lyckas installera något - det tar priset. I lördags kom så till slut en kompetent person till vår lägenhet och fixade både kabel-TV och trådlöst internet inom loppet av några minuter. Han hade nog aldrig fått så mycket uppskattning på jobbet tidigare, vi bara tjoade att vi älskade honom allihop, för vid det laget hade vi så gott som gett upp om att någonsin få internet hemma.

Mycket har naturligtvis hunnit hända under den här internetlösa tiden som vi varit här, det är två och en halv vecka nu, men det känns som jag bott här i flera månader. Det är förstås en fördel om tiden inte rusar iväg på en gång, för det kommer den ju definitivt att göra sedan. Skolan har kommit igång ordentligt i alla fall, jag minns inte när jag senast hade så här mycket skolarbete. Vi läser sex kurser samtidigt och i varje kurs får vi enormt mycket läxa. Jag överdriver inte om jag säger att all min lediga tid efter skolan går åt till läxorna. Det är ett stort avhopp från min läxläsningsdiciplin att bara skriva det här inlägget! Lyckligtvis är de flesta kurserna väldigt intressanta och jag tycker ju om att lära mig saker.

Den stora börskraschen nu när Lehmann Group gick i konkurs är extra intressant eftersom vi läser en kurs som just handlar om grunderna inom business. Jag imponeras av alla professionella TV-ankare på CNN och andra nyhetskanaler som rapporterar snabbt, begripligt och avslappnat om de senaste stora händelserna. Vi kunde ju inte se TV hemma förrän i lördags, och jag har verkligen saknat det. Det är ändå en så stor del av den amerikanska kulturen och jag har varit så nyfiken på just TV-kanalerna, reklamen och programmen. Nu börjar man få lite mer inblick i vad det är de tittar på här borta.

Det stora ämnet är förstås valet och det går inte att slå på en nyhetskanal eller öppna en tidning utan att se antingen McCains eller Obamas ansikte. Det börjar bli jäkligt spännande och jämt nu, jag önskar att JAG fick rösta i det här valet! Extra intressant blir det ju också när vi läser kursen Modern American Society och lär oss mer om det politiska systemet. Det är faktiskt väldigt mycket som jag inte visste och jag känner redan nu att jag kommer att uppfylla mitt syfte med den här resan, nämligen att lära mig mer om och förstå det här landet som man inbillar sig att man redan vet allt om.

I onsdags fick jag i alla fall äta några äkta svenska pepparkakor för då var vi på studiebesök på svenska ambassaden här i Washington. Byggnaden har verkligen ett fantastiskt läge vid floden i Georgetown (en pittoresk och jättevacker stadsdel här i Washington, det är knappt man förstår att man är i samma stad) med utsikt mot Watergate och Kennedy Centre. Det ser ut att bli många studiebesök i kursen Introduction to Modern Communications som vi har på onsdagar. Förra veckan var det alltså svenska ambassaden, den här veckan blir det Newseum (museum om nyheter), senare ska vi till amerikanska utrikesdepartementets presscenter för utländska journalister och bland annat träffa EU:s pressofficer och flera svenska utrikeskorrespondenter. Det ska bli jätteintressant!

Under samma besök i Georgetown råkade jag spendera omänskligt mycket pengar på ett par skor, jag vågar inte skriva ut hur mycket de kostade, men det handlar alltså om ett äkta par Manolo Blahnik. De är i silver och har dessutom förekommit ett avsnitt av TV-serien "Sex and the City". Jag älskar dem! De var på rea och satt som gjutna på mina fötter, och var trots en ganska hög klack riktigt bekväma. Jag kunde inte låta bli, jag kunde inte motstå dem! Jag får se det som en investering, skulle jag någonsin hamna i ekonomiska bekymmer kan jag alltid sälja skorna…

Planeringen inför min praktik har också tagit några steg framåt. I tisdags hade jag ett möte med vår praktikkoordinator Shane Brown och diskuterade var jag vill praktisera. Hela proceduren innan man står där med en spikad praktikplats kommer kräva en del arbete och ta tid, så det är lika bra att sätta tänderna i det redan nu. Till skillnad mot många i min klass så vet ju jag redan vad jag vill inrikta mig på. Eftersom jag jobbat så mycket med nyheter tidigare så vill jag ta den här chansen att testa något annat. Min högskoleutbildning var väldigt nyhetsorienterad och jag känner ofta att jag har svårt att släppa nyhetsmallarna som jag bankat in och våga tänka lite utanför ramarna.

Just nu har jag ställt in fokus på National Geographic eller Discovery Channel. Jag själv älskar att läsa deras magasin och se deras TV-program och jag känner att jag får börja där och utgå från det jag är intresserad av. Sedan får vi se vilka chanser det finns och vad som egentligen passar mig. Det är en lång väg kvar att gå innan allt är klart. Just nu jobbar vi med att anpassa våra CV:n till hur de amerikanska arbetsgivarna vill att de ska se ut. Det är faktiskt ganska stor skillnad jämfört med hur vi gör i Sverige. Senare ska vi även träna på anställningsintervjuer.

I veckan som gick passerade även årsdagen av terrorattackerna 11 september och här i Washington invigdes den dagen det första minnesmonumentet till offrens ära. Det är en uppsättning bänkar med offrens namn som står utplacerade utanför Pentagon där planet kraschade in. Det är lite svårt att beskriva det, jag har bara sett det på bild. Vi gick dit på morgonen 11 september för att vara med på invigningen, bland annat skulle president Bush vara på plats. Det visade sig dock att invigningen och minnesceremonin bara var öppen för anhöriga med biljett, så vi fick åka hem igen. Själva monumentet är öppet för allmänheten dygnet runt, så vi ska väl åka dit någon dag snart och titta på det. Faktum är att jag och några andra WII-deltagare ska till Pentagon nu på lördag för en exklusiv rundtur. Det är en av de amerikanska praktikanterna som går på ett av de andra programmen här på WII som lyckats fixa det genom sin praktikplats. Jag hade turen att bli inbjuden att följa med. Det ska också jätteintressant. Det är mycket som är intressant här!

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag hittat en rockklubb här i Washington som en av mina personliga gudar, Dave Grohl, äger. Den heter Black Cat och ligger i stadsdelen Adams-Morgan. I fredags kväll lyckades jag äntligen få med mig några polare dit och det blir nog inga problem att få dem att följa med i fortsättningen heller. Det var verkligen ett kanonbra ställe med bra musik, roliga människor och schysst stämning. Det fanns både ett vanligt dansgolv och på övervåningen spelade liveband. Bland annat ska svenska Lykke Li komma dit och spela någon gång i oktober. Så till alla polare som lekt med tanken att komma hit och hälsa på mig: kom, kom - så går vi på Black Cat och röjer!

Nu på torsdag ska jag och flera i min klass och övriga WII-deltagare gå på en baseballmatch mellan Washington Nationals och New York Mets. Det känns som något man bara måste testa nu när man ändå är här. Baseballfilmer finns det ju gott om och man har ju förstått att denna sport är mycket stor här i USA. Förhoppningsvis får vi en liten genomgång av reglerna innan vi åker dit. Det ska hur som helst bara bli roligt att uppleva det. Jag vill även se en amerikansk fotbollsmatch! Det finns så mycket här som jag vill se och uppleva, det är verkligen tur att jag ska bo här så länge. Eftersom skolan tar upp så enormt mycket tid har vi börjat skissa lite på en lista över vad vi vill göra så vi kan planera in det. Annars är nog risken stor att jag spenderar hela första terminen enbart i lägenheten i Arlington med näsan i boken.

Det varma vädret håller i sig. Vi svettas som isbjörnar i Sahara varje gång vi går utomhus. Jag trodde verkligen inte att det skulle vara det här klimatet här, men det är det. Varmt, tryckande och fuktigt. Inte blir det bättre av att amerikanerna har dille på att vrida upp luftkonditioneringen till max, så så fort man kommer inomhus fryser man istället. Det är svårt att välja kläder för dagen.

Nu är det snart midnatt i Sverige, ser jag på datorns klocka som inte är omställd. Här närmar sig klockan sex på kvällen och jag måste ta mig i kragen och fortsätta med läxan. Jag avslutar med några personliga svar på era meddelanden till mig här på bloggen:

Mamma & pappa: Kul att vi äntligen kunde höras på Skype! Jag ska installera min nya webbkamera också så kan ni dessutom se mig nästa gång. Kolla även gärna upp priserna att ringa till en amerikansk mobil, för jag tror att det inte är så hutlöst dyrt som man kan tro. Många av mina klasskamrater pratar med sin familj på mobilen. Jag ska även försöka få tummen ur och skicka lite vykort snart. Kul att mitt inslag om Birgittagården äntligen sänts, jag spanar på Gävledalas hemsida då och då för att hålla mig uppdaterad… Glöm inte att skicka alla viktiga OCR-nummer så jag kan betala mina räkningar! Vi hörs snart igen!

Marcus: Det vore verkligen SVINKUL om du kunde komma hit och hälsa på. Det finns så otroligt mycket att se och uppleva här och det skulle vara extra kul att "guida" någon annan i min nya hemstad. Hoppas att det går bra för dig med uppsatsskrivandet!

Göran: Man vet aldrig var detta slutar, hittills trivs jag väldigt bra och får jag en praktikplats som jag gillar och möjligheten att stanna så…ja, vi får se. Om inte annat så kan ju praktikplatsen bli meriten som öppnar dörrar till andra jobb utomlands - vad och var återstår att se. Det verkar dock vara väldigt svårt och krångligt med visum och arbetstillstånd här. Det blev ingen höststädning i Norrfjärd för din del, va? Sjukdom, nu igen? Hur har ni det annars i Köping? Hälsa tillbaka till familjen!

Mormor & morfar: Kul att ni läser Washington Post och håller koll på läget! Kan tänka mig att morfar har djupdykt i artiklarna om börskraschen, fast å andra sidan så är det ju faktiskt internationella nyheter. I början hann jag se en himla massa sevärdheter, men nu har skolan järngrepp om min dyrbara tid så jag kommer nog att behöva de här nio månaderna till att beta av Washington med omnejd. Är ni tillbaka i Nyköping nu? Jag hörde att morfar ska ha en föreläsning i Sundsvall, det låter spännande och intressant! Vad står annars på dagordningen hos Håkanssons?

Helena: Jag skrattade högt när jag läste din kommentar om den äkta ridande polisen! Hehe, det är viktigt att saker och ting är just ÄKTA. Tror du fortfarande att det finns en chans att du hälsar på mig här i vår? Jag håller tummarna för det i alla fall. Jag försöker följa din resdagbok nu när vi äntligen fått vårt efterlängtade internet.

Håkan: För din del kanske det kan vara intressant att veta att jag just ni satsar på praktikplatser inom National Geographic eller Discovery Channel där jag får chansen att nära mitt historieintresse. Hoppas, hoppas på det! Hälsa familjen!