Biljetten är bokad. En ynka vecka kvar i vackra Washington. Onsdag 27 maj står jag på svensk mark igen. Det är väldigt blandade känslor, som vanligt. Varje dag som passerar här försöker jag njuta allt jag kan av den här staden, vännerna, min lägenhet och bara USA i allmänhet. Den värsta åka-härifrån-depressionen har dämpats av att jag faktiskt kommer hem till jobb. Ett mail från HT trillade ner i min inkorg som en skänk från ovan och erbjöd ett sommarvikariat som reporter. Så nu blir det återtåg till tidningsjournalistik och Hälsingland för mig i sommar.

Den här sista månaden springer förbi, men jag har försökt fylla den med så mycket skoj som möjligt. Hittills har jag hunnit gå på bio två gånger ("State of Play" och "Star Trek"), gått på två museer (American History Museum och Crime & Punishment Museum), haft tre Terminatorkvällar (för att "se ikapp" de tre filmerna innan fyran har premiär på torsdag), firat Cinco de Mayo, lunchat med Felix Contreras på NPR, lunchat med Cynthia, ätit middag med Lori, sola… Dessutom kom jag nyligen hem efter en toppenhelg i New Jersey med WII-gänget!

Från början var tanken att jag skulle åka och hälsa på Shungu i New Brunswick i New Jersey i helgen, men planerna ändrades i sista sekunden. Pete i min klass fyllde år och bjöd alla som kunde komma på fest hemma i hans hus vid vattnet i Manihawkin. Shungu blev tvungen att jobba på fredagen när jag skulle anlända så Jamie (från klassen) fick i uppgift att hämta upp mig istället.

När vi sitter i hennes bil upptäcker vi att Shungu visst varit lite väl sparsam med detaljerna kring kvällen. Tydligen ska jag följa med Jamie hem och sova hos henne istället. Inte nog med det, hennes syster tar examen samma kväll så hela hennes familj ska fira. Helt plötsligt hamnar jag på restaurang med Jamies halvitalienska familj och bjuds så en enorm och galet god middag. Efteråt vill hennes syster gå ut i New York som ju bara ligger ett stenkast därifrån, så kvällen slutar på en bar på 48th Street. Utmattad slocknar jag ganska snabbt i Jamies säng vid halv sex på morgonen.

När jag vaknar på lördagsmorgonen har jag fått ett sms från Norge. Det lyder som följande: "I dag kl.11.21 föddes världens finaste Filip Matheo! J Han vägde 3 035 gram och var 48 cm lång. Kramar från hans lyckliga föräldrar!" Grattis Linda och Tom Stian!!!

Lite försenade kommer jag och Jamie iväg med bilen och hämtar upp Josh och Shungu på vägen. Nu bär det av mot Manihawkin där vi möter upp resten av WII-folket: Anika, Ashlie, Jacob, Griselda och Pete himself förstås. Vi besöker ett litet strandområde som tydligen ska vara en historisk vikingaby, så de har de svenska, norska, finska och danska flaggorna hissade tillsammans med den amerikanska. Efter en sväng upp i fyren och en promenad längs vattenbrynet tar några få modiga ett dopp innan vi åker hem till Pete.

Petes familj kommer ursprungligen från Polen och hans pappa ville gärna prata "Europa" med mig. De har ett fantastiskt hus precis vid vattnet, med en stor härlig uteplats, en bar och en båt förtöjd. Det blev en utomhusfest hela kvällen och natten och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Men förr eller senare blev vi ändå trötta och somnade sju personer i samma rum. Jag fick sängen!

Jamie var tvungen att kliva upp tidigt och köra hemåt nästa dag för hon skulle fortsätta fira sin systers examen tillsammans med familjen. Hon släppte av mig och Shungu i New Brunswick där vi hann umgås i några timmar innan det var dags för mig att ta bussen tillbaka till Washington igen. De övriga festdeltagarna fortsatte till casinot i Atlantic City, och jag tror att de lagom hämtat sig efter helgen i dag, hehe. Det blev en riktig toppenhelg med en massa härliga människor som jag kommer sakna så fruktansvärt mycket. Oavsett hur mitt liv ser ut i höst ska jag se till att ha pengar och tid att kunna åka tillbaka hit i åtminstone en vecka och bara umgås. Det är ju helt sjukt att jag bara slits bort från mitt liv här! Det känns som ett foto av alla oss som umgås här, där jag blir bortklippt och bortkastad. Jag vill inte bli bortklippt! Jag vill fortsätta bo tillsammans med världens bäste Dan i Woodley Park, gå på happy hours och bio med gänget, kunna hälsa på Shungu i New Jersey när jag vill och bara fortsätta leva det livet jag skapat här.

På tal om Dan så fortsätter han vara så excellent som bara han kan. Han toppade sina slutprov så bra att han får extra fina omdömen nu när han tar examen på torsdag, och dessutom fick han rekommendationer till ett jobb som han var på intervju för i dag. Hoppas, hoppas, hoppas han får de jobbet så han kan stanna i Washington…så kan jag sova på hans soffa när jag kommer på besök, hehe!

Och på tal om att sova på soffan. Mitt rum är ständigt välfyllt med folk. Till att börja med bodde både Stephan och Dusty här hos mig, sedan åkte Dusty vidare. Stephan är fortfarande kvar, men nu sover även Theresia och hennes pojkvän Patrick här. Det blir lite trångt, men finns det hjärterum så finns det stjärterum! Om en vecka kommer jag inte få träffa de här personerna längre, så då får de gärna fylla upp min lägenhet till dess! Det är lite pyjamasparty över mitt rum just nu. Dessutom är Dans mamma på besök så det är fullt hus, minst sagt.

Nu ska vi gå ut och fira Theresias födelsedag!

Camilla: Ja, jag blir också ledsen när jag skriver om allt jag upplever och känner, och ganska frustrerad också eftersom ingen egentligen kan förstå hur det känns. Men jag ska, ska, SKA tillbaka, så är det bara! Det ska naturligtvis bli trevligt att komma hem och träffa alla er igen och få fira födelsedagen på hemmaplan. Känns som evigheter vi sågs sist! Du får presentera mig för Alva, hon minns nog inte mig längre…

Lotta: Bejby, jag räknar med galna Stockholmsnätter tillsammans med dig och Anna i sommar! Det får mig att nästan längta hem lite grann! Efter en omgång Lotta-pepp kommer jag inte att kunna hitta en enda hinder i världen för vad jag än vill uppnå!

Mamma: Du kan släppa tummarna nu, i alla fall för sommaren, för nu är jobbet kirrat. Vi får se vad som händer i höst. Men i sommar snyltar jag på mina kära föräldrar igen, det känns lite konstigt. Förhoppningsvis blir det tillfälligt! Det ska bli mysigt att ses igen och få krama på Schneider och sova i min sköna säng igen.

Linda: Grattis, grattis, grattis till världens finaste Filip Matheo! Jag tittade på bilderna på bloggen och han är ju helt galet lik dig! Jag ser väldigt mycket fram emot att träffas och få spana in honom i verkligheten i sommar.