Kom tillbaka till Khartoum och insåg att mina fötter inte kommer bli rena förrän i slutet av januari... när jag är tillbaka i Sverige.... Insåg även att min tillvaro här blivit min vardag.... Jobbet på kontoret med den bullriga airconditionen och gamla uråldriga datorer med för höga arbetsbänkar, att gå dit på morgonen längs Mecka street nu när det är svalare och det blåser på morgonen, säga hej och berätta att jag kommer från Sverige och heter "Teresa" till människorna, titta på barnen som försöker tjäna några pund på att putsa bilrutorna eller sälja tuggummi, servetter och frukost. Säga tack till barnen som varje dag ropar: Welcome to Sudan! Vilja köpa en killing som säljs i gatuhörnen - eller en åsna.... Tre dagar i veckan: gymmet! Där den tokiga svenska flickan som får brunare skin för varje dag som går och vars hår blir allt blondare, springer fort på löparbandet... i typ 30 minuter! Själva tycker de sudanesiska kvinnorna att en långsam gång på bandet i några minuter är tillräckligt.... Själv skulle jag vilja springa längre, men gränsen är juh 15 minuter - dock är jag juh i Sudan, så då springer jag 30 min - men det känns oftast helt fel, som svensk är jag van att följa regler. Detta brottas mitt samvete med tre gånger i veckan. Men nu har man fått ytterligare ett löparband.... så vågar kanske springa lite längre, utan dåligt samvete... Funderar också på att ta mig en löparrunda längs gatorna här i Khartoum :) Vad gör man inte för att kunna försöka klara av Öppet Spår, dvs 9 mil på skidor?? Ryktet säger att om man som "hawadja" (dvs utlänning) springer längs gatorna här, följer lokalbefolkningen efter en....

Men som vanligt finns det saker som bryter från vardagen: I tisdags var jag tex bjuden till Nicole och Peter (som jobbar på amerikanska ambassaden). Jag och Nicole hämtade upp thaimat (på restaurangen som är på en läkarmottagning) och körde till deras hus, som är fyra våningar = fyra lägenheter. Eftersom de inte är gifta, får de inte bo tillsammans, så de har varsin våning. När vi närmade oss ropade Nicole upp vakterna via interkom, så att de vet om att hon kommer hem - stannar man utanför huset utan att ha förvarnat, drar de fram sina vapen .... Åh vilka våningar - kristallkronor i taket, motionscyklar, filmprojektor, balkong, egna möbler skeppade från USA, amerikansk mat skeppat från USA, ett spritskåp som bland annat innehöll Absolut vodka, två badrum, ett gästrum, ett sovrum, ett kök och ett gigantiskt vardagsrum - och tvättrummet (där jag kastade in mina och Meghans smutskläder i tvättmaskinen, för vi är trötta att tvätta för hand i köksvasken). Det fanns inget som skvallrade om att vi befinner oss i Khartoum, Sudan. Först drack vi champagne och åt amerikansk ost, sedan vin och thaimat. Träffade även en diplomat från Kuwait - och han skröt om att hans hus som hölls på att renoveras, skulle ha en egen swimmingpool och att vi hade en stående inbjudan. Det är sådana kontraster mot världen utanför jämfört med världen de lever i ... samtidigt kan jag förstå att om man ska bo två år i Sudan vill man ha en lägenhet som man trivs i och med personliga saker.... Jag vet att de tycker jag och Meghan är tokiga ... som volontärarbetar, åker med lokalbussarna, går på sudanesisk aerobics, tar bussen till/från Port Sudan, promenerar till jobbet, tvättar i köksvasken etc. Dock tokiga på ett bra sätt :D

Jag har också köpt mig en vattenpipa, så i onsdag åkte vi till Omdurman och rökte "shisha" på Hannes balkong. Jag sov utomhus på en säng där och tittade på den stjärnklara himlen innan jag somnade och vaknade upp till minaretens morgonbön strax efter 04. Love it! Julia kom och hämtade upp oss vid 06.45, och sedan bar det av mot Meroe och de nubianska pyramiderna, som är nästan 3000 år gamla. Äldre än pyramiderna i Egypten. Det tog nästan tre timmar att köra dit, men det var en kul bilresa och vi kunde juh stanna när vi ville :D Dvs toastopp vid behov. Väl framme vid pyramiderna, fanns det kameler att rida på... och inga andra turister (kom dock några senare på dagen, men i princip har man som turist Sudan för sig själv). Min kamel var arg, lät konstigt och beduinen fick typ dra fram den .... sist var vi också. De andra hade roligt åt mig..... Beduinerna lämnade av oss vid pyramiderna, där vi vandrade runt i sanden, klättade på pyramiderna (fast man inte fick) och tog massa foton! Mer kamelridning mot andra pyramid-siten och nu: fullfart framåt - till och med min kamel sprang, men när den gick ner på knä för att släppa av mig så stannade den på knä med bakbenen uträtade varpå jag fick hålla i mig för glatta livet för att inte trilla av. Brant!! Den fick tillslut, trots allt, lite bakshish (dricks).....
En rastplats hittar man genom att köra rakt ut i öknen och placera en plastfilt under ett träd, ta fram picnickorgen och njuta, sedan hoppas att man kommer tillbaka ut på vägen utan att fastna i sanden :D En fantastisk dagsutflykt och utan missöden.... !!

Idag har hela skandinaviengänget + Meghan strosat kring på Souk Omdurman - stånd efter stånd med plastskor, väskor, kläder, sjalar, köksredskap, kryddor, kött, hantverk och mer krimskrams. Ska även finnas en avdelning där man kan köpa apor .... Jag köpte några sjalar, då vi sannolikt måste täcka håret i Kassala och Makali. I dagsläget oklart hur länge vi ska åka dit - när Meghan kom hit hade man planerat 3 veckor, sedan blev det 2 veckor och nu kanske bara 1. Jag och Meghan svarar nu mera bara: We're going to Kassala end of November, insha'Allah (om Gud vill). Förmodligen det vanligaste uttrycket i Sudan. Allt slutar med insha'Allah. Hittade också en gammal telefon från Televerket i en antikaffär och tänkte på dig mamma.... Blev också förälskad i en stor giraff (golvstaty) som jag lovat mig själv att köpa om jag har dollars kvar innan hemfärd, den skulle göra sig bra i min (kommande) lägenhet i Östersund.... men frågan är hur den fraktas hem - under armen på flygplanet??