I fredags ordnades en picknick för alla medarbetare på RCRU. Stortrivs med alla sociala event - även om ett besök på norska ambassaden med norsk-gänget och ett dopp i deras pool också varit trevligt. Blev upphämtade i tid kl 11 - men såklart var de andra inte i tid.... Tidpassning är inget för sudaneser. Vi passade på att se Al-Mogran under tiden vi väntade - Al-Morgan betyder korsning på arabiska och är platsen där vita och blåa Nilen möter varandra! Den vita Nilen rinner från central Afrika och genom Tanzania, Victoriasjön, Uganda och Södra Sudan. Den blå nilen börjar i Etiopien och de två floderna möts alltså i Khartoum. Överallt på internet har vi läst att man inte får ta kort på broar i Khartoum och inte ens själva Al-Mogran och att folk till och med blivit arresterade. Det var därför en glad överraskning när vi fick ta hur mycket kort som helst .... och att vi nu fått se en av de få turistattraktioner i staden! Yay! :D

Klockan var strax över 12 när vi var klara och stod och väntade utanför en gigantisk vetefabrik. Ihoptryckta i baksätet hann klockan bli lite över 13 innan vi rullade mot picknickområdet. Till och med sudaneserna suckade..... Och det är såhär det ser ut varje gång något ska ske, till och med mötena på kontoret - man kommer då man känner för det...

Det är alltid trevligt att umgås med alla från RCRU. De tar hand om oss och visar oss runt, men jag tror inte riktigt att de förstår att sitta i långkjol och långärmat en dag i skuggan, utan vind eller fläkt, och känna hur svetten rinner, med massa flugor surrandes runt omkring mig - det är fortfarande inte på min lista över saker jag vill göra på min enda lediga dag... Det var därför ett välkommet inslag att på kvällen åka till den amerikanska ambassadens halloweenfest. På vägen dit: leggings och långärmad kofta - men direkt efter vi kommit in på området tog jag genast av mig dessa plagg :D Linne och kjol som endast nådde till knäna = inte svettas så det rinner av mig + att slippa konstant tänka på hur jag är klädd och om det är lämpligt.

Blev avkryssade på gästlistan. Inga mobiler eller kameror var välkomna in på området, utan fick lämnas i ingången. Inte heller fick man klä ut sig och medha ngt som liknade vapen.... Det fanns öl, vin och sprit :D Alkohol är inte tillåtet i Sudan utan endast ambassaderna och de som jobbar där har tillgång till det. Finns inga nattklubbar och vill man att en privat fest ska vara längre än 23 behövs ett speciellt tillstånd som är svårt att få. Man kan inte heller förstå att den amerikanska ambassaden som har sanktioner mot Sudan och minimalt samarbete med Sudan, i princip har den största ambassaden - med övervakningskameror överallt. Till en början satt vi mest och bara tittade på folk och bara njöt av vårt vin..... Magnus sa vid ett tillfälle att han kände sig gammal där (och han är bara född -80).... men sanningen var nog att han snarare tillhörde den yngre skaran på festen... men jag förstod varför han la kommentaren - alla dansade, i takt eller otakt - oavsett ålder, på basketplanen/dansgolvet.... och var sådär barnsligt glada :) Meghan, jag och Hanne skakade våra lurviga under den stjärnklara himlen till tonerna av gammal 90-talsmusik... och det var awesome! Fick lift tillbaks in till Riyadh och kom i säng innan 02. Jobb morgon därpå....

På jobbfronten har jag lyckats utforma och sätta ihop en enkät (som ska delas ut till alla hushåll i byn och som ffa inriktar sig på kvinno/mödra- och barnhälsa) som nu ska finjusteras och utprovas för att se om den kan ge tillräckligt med underlag till vårt projekt. Det finns tex vissa frågor om sexuellt beteende och preventivmedel som vi inte kan ställa. Habab berättade för mig att man ställt frågor om våld i hemmet i Kassela-regionen tidigare: där männen i byn helt enkelt förklarat för datainsamlarna att antingen går ni eller så dödar vi er.
Samtidigt jobbar jag på en workshop för att introducera alla inblandade i projektet och är delaktig i utformadet av fältmanualen för hela vårt besök i slutet av november + lite andra småsaker. Det är mycket som ska ordnas inför uppstarten, som nu närmar sig med stormsteg .... Och trots den sudanesiska effektivteten på kontoret och med tanke på att sällan någon är i tid, blir en hel del saker gjorda .... Jag är upprymd och förväntansfull angående det här beundransvärda projektet - och hoppas det blir bra och att vi inte stöter på alltför mycket motstånd ute i byn (eller på annat håll)..