Profile
Blog
Photos
Videos
MUFFEL PÅ HÖG NIVÅ
(VET DU INTE VAD MUFFEL ÄR SÅ LÄS INTE DEN HÄR TEXTEN. DU ÄR FÖRMODLIGEN EN AV DE DÄR VÄLPLANERADE ORGANISERADE PERSONERNA SOM ALDRIG ÄR SEN, GLÖMMER NÅGOT, TAPPAR NÅGOT, TAR FEL PÅ TIDEN ELLER GÖR NÅGOT ANNAT FULLKOMLIGT OTÄNKBART MÄNSKLIGT.)
Dagen efter Coldplay konserten var Annas näst sista dag innan hon skulle åka och här började krånglet. Igen. Vi kom på att vi inte visste hur vi skulle ta oss till flygplatsen. Samma dag som Anna åkte skulle nämligen Nettan komma, min friidrottskompis från Götet. Jag hade tänkt att stanna på flypatsen och vänta där till Nettan kom. Men så visade det sig att Anna skulle behöva åka i gryningen och Nettan skulle komma i solnedgången. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Min kompis Katie hade sagt att hon kanske skulle kunna skjutsa oss eftersom hon bor i Kansas city. Det visade sig dock att det inte gick. Efter att desperat ha satt upp lappar lite här och var på skolan, om att vi behövde någon som kunde skjutsa oss, och ingen hört av sig, började vi få lite smått panik. Anna hade lovat mig att färga håret och självklart hade vi sparat denna smidiga procedur med hårfärgsflaskor och starka kemikalier till den dag som skulle bli den muffligaste dagen av de muffliga.
Efter många om och men kom Anna och jag fram till att Anna skulle få skjuts av en av mina lärare till Lawrence, en närliggande stad, där hon därifrån sedan skulle ta en så kallad shuttle bus till flygplatsen. Nettan skulle göra det samma från flygplatsen och min kompis Rachel skulle möte upp henne i Lawrence. Trodde vi. Problemet var ju att jag sagt till Nettan att jag skulle hämta upp henne. På något sätt var jag tvungen att meddela henne om att jag inte skulle komma och hämta upp henne. Eftersom Severige är 7 timmar (don't you just love the time difference?) före oss insåg jag, klockan 4 på eftermiddagen, vilket är 11 på kvällen för Sverige, att om Nettans flyg gick tidigt på morgonen dagen efter hade hon antagligen redan gått och lagt sig. Detta inser jag fem minuter innan min två och en halv timme långa träning börjar. Om Nettan inte gått och lagt sig vid denna tidpunkt skulle hon i alla fall definitivt ha gjort det när jag kom tillbaka från träningen. Sittandes på biblioteket utan Skype och mobiltelefon går jag desperat in på MSN. Ingen Nettan inloggad men däremot en Robin, träningskompanjon till Nettan. Så jag ber honom sms:a till Nettan att hon måste läsa sin mejl NU eftersom planerna ändrats. Jag får klartecken från Robin att han ska sms:a henne, även om han vid det här tillfället ännu inte har Nettans nummer.
Lite mer lugn går jag till träningen, bara för att inse när jag kommer tillbaka att Nettan fortfarande inte vet något. Inloggad på MSN upptäcker jag som tur är att Nettan fortfarande är vaken och uppe för att packa i sista stund. Tur att det finns fler som jag. Samtidigt som jag fixar med mitt hår som jag är livrädd ska hunnit ha blivit ILLrött under tiden som Anna och jag sprungit runt och fixat agerar Anna skribent på MSN för att meddela Nettan att jag inte kommer för att hämta henne. Till saken hör att Nettan vid det här tillfället är sjukligt förvirrad eftersom jag råkat skicka ett sms till henne som Robin egentligen skulle fått. Detta visar sig vara anledningen till att hon loggat in på MSN. "Har du fått tag på Nettan än? This is an emergency!" är vad som står i sms:et och Nettan blir lite fundersam över innebörden. När vi slutligen fått tag på henne för att berätta läget och hon ska gå in på internet för att boka en shuttle bus eftersom vi inte kunde göra det åt henne för att man var tvungen att ange flightnummer och så vidare, visar det sig att hemsidan ligger nere. Varför inte? Nu hade Nettan antagligen ingen som kunde hämta henne.
Anna, som vid det här laget har vant sig vid att jobba heltid som assistent åt mig och alla mina ärenden, ringer då till bussbolaget och det visar sig att det faktiskt går att boka en buss över telefon. Bara det att Anna måste förklara hela muffel historien på engelska för kvinnan i telefonen eftersom hon vill ha en förklaring till varför det tar så långt tid för Anna att säga flightnumret och ankomstiden och hur det kommer sig att hon inte kan stava till Anette när det väl är hennes eget namn. Medan Anna läser av vad Nettan säger på MSN för att meddela kvinnan i telefonen, tar batteriet i min mobil slut. Perfekt. Det visar sig att laddaren är kvar i mitt korridorsrum 500 meter från mitt soroirythus. Vid det här laget är Anna och jag så frusterade att vi lägger oss på den halvuppblåsta maddrassen och skrattar och gråter om vartannat.
Löpandes till korridorsrummet fortfarande i örd mina träningskläder och utan mat i magen kommer vi dit och kopplar in den himla laddaren till mobilen, ringer upp kvinnan på bussbolaget och loggar in på MSN igen. Men då har Nettan loggat ut. Score igen. Vi lyckas i alla fall boka shuttelbussen och hoppas att Nettan ska få vårat sms om att allt verkar lösa sig. Vid det här laget är min blodsockernivå på minus 12910210 och jag är i stort behov av mat. Klockan är strax efter 9 och i en normal stad finns det flera ställen som är öppna. Men inte i Baldwin. Anna och jag hade sett fram emot "middag" på kina restaurangen i stan' men den visar sig vara stängd. Är för trött för att bestämma mig om jag ska hata kineserna, Baldwin eller både och. Storasyster som hon är går Anna in på den stängda kinarestaurangen för att fråga om det verkligen inte har några leftovers. Av någon anledning verkar detta inte hända särskilt ofta eftersom kineserna tittar konstigt på henne. Stenhårt nej alltså. Alla andra ställen verkar också ha stängt, förutom Subway dit jag vägrar att gå sedan två tjejer blev magsjuka efter att ätit där. Så vi bestämmer oss för att traska till McDonalds, som ligger ut med bilvägen. Jag är utmattad, utsvulten och urtrött på allt som har med teknologi att göra.
Men så, på den mörka vägen där vi traskar kör en bil upp på vägen där vi går. Den visar sig köras av ingen mindre än min mormor i min sorority. Yes! Bilen är fullsatt med mina sorority systrar som frågar vart tusan vi är på väg. Jag sätter mig i bilen och det enda jag säger är "I've had the worst day ever". Anna förklarar och på några sekunder löser sig allt. Megan, min gammelmormor, visar sig ha planer på att åka till Kansas city dagen därpå på morgonen vilket betyder att Anna inte behöver åka SJÄLV med min lärare 7 på morgonen utan kunde åka med Megan klockan 10! Jag bestämde mig då för att jag lika gärna kunde följa med för att få vara med Anna lite längre och eftersom det visade sig att de hade trådlöst internet på flygplatsen kunde jag få lite skolarbete gjort medan jag väntande på Nettan. Så löste sig allting även den här gången, i sista stund.
- comments