Jag jag håller sakta men säkert på att jobba mig upp mot lokalkändisstatus. I onsdags hade jag och de andra utländska lärarna en intervju för lokaltidningen. Reportern satt med på min lektion en stund också. Det var min andra intervju sedan jag kom till Kina, och det är alltid lite svårt att veta vad man vågar säga. I Kina räddar man varandras ansikte genom att inte kritisera varandra öppet, och säger jag någonting negativt blir sätter jag tolken i en obekväm situation. Regeringens censur av internet och andra medier är väl rätt allmänt känd, det står till och med i mitt kontrakt att jag inte får säga negativa saker om landet. Man vet att de väntar sig att man ska säga bra saker om Kina när man jämför med sitt hemland, och även om jag gillar Kina så känner jag att jag ibland begränsar mig själv. -Jag bidrar alltså själv till den censuren som jag ogillar så mycket!

Dagen efter var det dags för lokalteve. Utan någon chans att förbereda mig skulle jag plötsligt prata om skattesystemet i mitt land, och jag måste erkänna att det inte är min starkaste sida. Jag minns att jag tänkte att jag skulle poängtera att det är viktigt att allmänheten får information om hur skattepengarna används. Vad jag har förstått så jobbar man på bättre insyn och redovisning här i Kina, men det är fortfarande väldigt långt kvar. Tyvärr blev jag alldeles ställd av den första frågan: "Berätta om skatterna i ditt land" (Det var lite svårt att veta vart man skulle börja...) så jag glömde bort det.

Steg tre på min väg mot kändisskap var att köpa ett par solglasögon. Det funkade rätt bra -jag märkte en tydlig ökning i antalet "Hello!" på skolgården igen, och när jag kom in i klassrummet hade jag plötsligt en flock elever runt mig som ville skaka hand med mig en gång eller två.

Kändisliv innebär party, så det passade bra med en utekväll igår. En kinesisk tjejkompis till tyskarna fyllde år, så vi for till en bar för lite av det klassiska tärningspelen och sten, sax, påse. För första gången sedan kvällen jag kom till Liuzhou hade jag mitt partyhumör med mig. Det resulterade i några nya bekantskaper som ledde till skålande och mer tärningsspel -som jag av någon obegriplig anledning förlorade allt oftare. Detta ledde i sin tur till att mitt partyhumör höll i sig ända till nästa dag på skolan.

Nästa steg kanske måste bli att göra en skandal eller två. Jag tror dock inte att dagens solning i bikiniöverdel i parken räcker. Jag får fundera vidare på saken. Men: Ja, ni hörde rätt. Sol! Idag var det soligt. Lite fläktande vind och perfekt temperatur. Haha. Det går bra nu. Om jag blir för kaxig får ni skriva några rader från Janteland och plocka ner mig på jorden. Annars blir det väl karantän i Sverige tills hybrisen är botad.

Kram kram!