Hej hej från Umeå! Jag har inte bloggat på 4 dagar, dvs ca 420km. Från Hudiksvall cyklade vi till Bergafjärden. Man skulle kunna säga att det enda som är bra med uppförsbackar är att det någon gång kommer en nedförsbacke. Här började det bli kuperat. Dåliga vägar och det var ganska tungt. På den vägen träffade vi de första andra långfärdscyklisterna på vägen, de är inte så många. Det har visat sig att den vägen vi planerat nästan alltid går på samma vägar som cykelspåret längs ostkusten, som är bra markerad. Mycket gamla E4an och just den här sträckan hette den Jungfrukustvägen. Den kvällen kom vi fram till Bergafjärden där det var väldigt fint att campa.
Vi trodde att vi haft en riktigt backig dag men nästa dag skulle visa sig vara mycket värre. På väg in mot Sundsvall gick det lätt och solen sken. Vi åt en korv på torget och cyklade vidare. Det som är svårt med städer är att det är så svårt att hitta rätt väg ut. Ett tips för den som planerar en cykelresa är att verkligen förbereda sig för städerna. Man förlorar massor av tid om man inte vet hur man kommer ut. Vi åkte fel en gång, vilket inte var så farligt, men det var riktigt krångligt att komma på rätt spår! När vi kom till Timrå hade vi redan cyklat 40 km och det kändes som vi inte kommit någonstans. Efter en stor portion nudlar fortsatte vi, 331an mot Sollefteå en bit, mycket trafik och det kändes lite obehagligt, speciellt som det började regna. I Åsäng tog vi av på en liten väg som ledde upp i skogen. Det var 16km tills vi skulle komma till nästa stora väg varav 13-14km var en enda lång uppförsbacke. Den tog aldrig slut. Och det regnade. Eftersom det stod 6 km i Åsäng på skylten (1an hade troligtvis fallit bort) så knackade vi på när vi äntligen kom till ett hus och frågade var vi var. Det visade sig vara Lillroten (halva vägen) och det var bara att trampa uppför och uppför!
Den kvällen kom vi i ösregn till Rö, där tanten som ägde vandrarhemmet inte ville ge oss något rum, så vi fick slå upp tältet på stranden där massa militärklädda unga män gick omkring med tunga vapen. Det kändes inte så trevligt, men det visade sig vara något slags internationellt krigsspel, där killar från olika nationer samlades och "lekte" krig. I alla fall så sov vi gott även den natten.
Nästa dag åt vi dyr frukost på vandrarhemmet där vi inte fått något rum. Det kändes som att om värdinnan på vandrarhemmet hade velat, skulle vi ha kunnat få tak över huvudet där när vi kom dagen innan blöta av regn på cykel.
Det första som hände när vi cyklade från Rö var att vi såg att Barteks cykel behövde pumpas. Vi stannade i backen och började pumpa. Då kom en man ut från huset intill och frågade vad som hänt och bjöd in oss på kaffe. Det tackade vi gärna ja till efter den jobbiga regniga kvällen och natten innan. Mannen och hans fru, Johannes och Renate visade sig vara orgelbyggare och organist! Och plötsligt hade vi mycket gemensamt att prata om!! Världen är liten, som vi brukar säga.
Dom räddade vårt humör och vi blev mer motiverade att fortsätta vår resa!
Snart efter Rö kom vi fram till Höga Kustenbron. Vi fattade fel på markeringarna, och egentligen får man nog inte cykla på den, men det gjorde vi. Det kändes ganska otäckt när lastbilarna susade förbi så det var svårt att njuta av utsikten. Så snabbt som möjligt svängde vi av, och för att sedan komma till en mer cykelvänlig väg fick vi dra cyklarna en bit genom Högakustenleden. Mot norr fortsatte vi Högakustenvägen som verkligen var trevlig att cykla på. När vi kom fram till Ullånger så fanns det ingen möjlighet att cykla vidare utan att ta E4an eller en rejäl omväg. Bussen vi väntade på ville inte ta med våra cyklar, men en mycket vänlig kille som jobbade på bensinmacken skjutsade oss till campingen utanför Örnsköldsvik, mot priset av en cykelställning till bilen som vi köpte på bensinmacken. Det var vi verkligen tacksamma för!
Igår cyklade vi sista sträckan i Sverige på lång tid framöver. Vädret var äntligen strålande och det gick riktigt snabbt! Från Ö-vik tog vi vägen mot Gideå där jag läst att det skulle finnas trevligt kaffe på hembygdsgården. När vi kom dit, visserligen ett par minuter efter stängningsdags, var det helt tomt. Det blev inget kaffe i Gideå. Inte heller i Flärke där vi svängde in på en betydligt sämre väg mot Nordmaling. Men vädret var fortfarande väldigt fint, och då går det betydligt lättare även på knaggliga vägar!
I Nordmaling blev det hamburgare och efter en snabb koll på väderprognosen bestämde vi oss för att cykla till Umeå. Det blev 14.7 mil den dagen och det var vår längsta etapp. 6 km innan Umeå började det att spöregna, men eftersom ett rum på vandrarhem väntade, så körde vi bara på! 850 km har vi cyklat hitills och en deletapp mot Nordkap är avklarad! Idag har vi ledigt, och i morgon tar vi färjan till Vasa!