Terve! Nu är vi i Inari! Sedan Rovaniemi har det hänt mycket!! Att komma igång från Rovaniemi var ganska tungt, även om vi vilat, träffat tomten (ja! Han finns faktiskt på riktigt!) och laddat batterierna. Vi började med att åka rätt in i skogen, och det kändes som att från och med nu kommer ingenting annat än skog. Vi blev till och med lite galna och blev glada när skogen ändrade karaktär. Tallskog, tallskog med granar, björkskog, blandskog, mörk skog, ljus skog, och många andra variationer. Vi kom äntligen fram till en bensinmack där vi var glada att se att dom serverade kaffe. Vi pratade med en göteborgare som tillbringade sin semester hos sina släktingar där och när vi gick in i bensinmackscaféet så stod dom och sjöng karaoke på finska.
Därefter var det mer civilisation. Dvs, vi såg en brevlåda här och var och det var mer öppen mark. Ganska tidigt kom vi fram till campingen som var den absolut mysigaste vi haft. Ounasmökit hette det och det var bara vi som campade. I kåtan som fanns på campingen grillade vi korv och blev bjudna på vin av ett par, Erkki och Hilkka från Lahti som bodde över natten i en stuga där. Vi hade en väldigt trevlig kväll och det visade sig att Erkki som till vardags dekorationsmålar bilar också hade börjat måla tavlor och han tog fram flera målningar i kåtan och visade upp! Det slutade med att vi fick med oss en tavla i present i en rulle!!!
Nästa dag fortsatte vi mot Kittilä. Hamnade på ett trevligt café på vägen där vi åt en rejäl munk med mycket socker på! Från Kittilä fortsatte vi mot Sirkka/Levi som är en stor skidturistsort. Vi hade planerat att åka till campingen i Köngäs som inte fanns, men fick hjälp av en hjälpsam kvinna från Köngäs att få en plats att sätta tältet på och tillgång till kåta att laga mat i. Vi har överhuvudtaget haft tur med folk som vill hjälpa till.
Vi vaknade av regn för första gången på vår resa i Finland. Det blev en tung förmiddag! 50 km på lerväg i regn upp och ner. I en av de mötande bilarna visade en kvinna tummen upp där vi kämpade i regnet. När vi äntligen kom fram till Pokka där det stod ravintula, dvs restaurang fick vi en kopp kaffe, men någon mat fick vi inte. Och när lastbilen kom med mat så sa hon inte ett ord, så när vi i alla fall värmt upp oss lite grann så drog vi vidare och gjorde vår egen mat. Pokka, känd som den kallaste platsen i Europa år 1999 (-51,5 grader) var ingenting för oss.
Men sen kom asfalten och solen! (och renarna!) och eftermiddagens cykling var en ren njutning! Menesjärvi var fint och nu är vi i Inari! Samemuseet var trevligt men så mycket information hopbuntad att det var svårt att förstå allt. Idag fortsätter vi mot Norge! Moi moi!