En tillbakablick

Skrivet av Tina

Det har nu gått ett tag sedan vi landade i Sverige igen. Vardagslivet har hunnit ifatt oss och i och med det har vi heller inte hunnit avsluta bloggen. Under de sista dagarna Down Under hade vi inte tillgång till Internet, jag skrev därför dagbok för hand om allting som hände efter den 12e januari. Här kommer det:

Lördag 12/1 -08

Efter att vi bloggat åkte vi till ett köpcenter i närheten och handlade allting vi behövde ha med oss ut på vattnet. Vi lämnade in vår packning i receptionen hos företaget vi skulle åka ut på Whitsundays med. Efter detta åt vi middag och sedan körde vi ut till hamnen. Väl där checkade vi in och fick våra stinger suits som vi skulle dyka i eftersom det var manetsäsong. Vi packade in oss i båten med alla andra och hade en kort briefing. Sedan lämnade båten hamnen och vi åkte ut på havet. Båten höll inte samma standard som den tidigare dykbåten vi var på, men denna hade sin charm den med.

Söndag 13/1 -08

Vi steg upp strax innan sju på morgonen och åt frukost. Sedan åkte båten vidare mot Whitehaven Beach, klassad som en av världens tio vackraste stränder. När vi kom dit ösregnade det och ingen var egentligen sugen på att gå iland. Vi trotsade våra viljor och drog på oss stinger suits som skydd mot regnet, eftersom vi inte hade några regnkläder och i badkläder skulle det bli alldeles för kallt.

Först promenerade vi genom en regnskog till ett utkikstorn där man såg ner på stranden. Jag måste medge att det var rätt mäktigt trots allt regn. Vi hade tyvärr inte digitalkameran med oss eftersom den hade blivit förstörd och undervattenskameran som vi faktiskt hade med var vi tvungna att ransonera bort på flygplatsen på väg mot Sverige, så den bilden förblir mental. Efter detta gick vi ner på själva stranden som vi kikat ut över. All "sand" är egentligen vit kisel. Det var därför sjukt vitt överallt. En riktigt solig dag hade nog inte denna strand gått att promenera på.

Vid vattenbrynet där vi promenerade var det massa citronhajar och stingrockor som simmade runt. Efter en stund kom en av våra dykinstruktörer/crew medlemmar Carlos, en rätt galen Nya Zeeländare, gåendes med en enorm spindel på sin jacka. Vi trodde först att han var medveten om den och hade tagit med sig den för att visa vad häftig han kunde vara, men så var inte fallet. Jag sade lite försiktigt till honom "vet du om att du har en spindel på din jacka?". Då började han att hoppa och skrika och Joakim försökte slå bort den från honom. Tillslut försvann den ner i sanden.

På stranden hade en hel bunt med turister samlats och bland dem träffade vi Muhammed som vi varit på Fraser Island tillsammans med. Efter ett tag var det dags att gå tillbaka till båten. Vid det laget hade det regnat så mycket och så länge att stigen vi gick tillbaka på inte längre var någon stig, det var en flod. Man fick inte vara knusslig för kryp där inte.

Väl tillbaka på båten var det lunchdags och båten lättade ankar och tog oss ut på revet. På eftermiddagen dök vi en hel grupp tillsammans med en dykinstruktör vid Bait reef. Dyket gick jättebra trots att det var ett tag sedan vi dök, men det visade sig att dykinstruktören hade simmat fel, så vi så ju inte så himla mycket roliga saker. Efter dyket åt vi middag och gick och lade oss rätt tidigt.

Måndag 14/1 -08

Som vanligt när man är ute och dyker är det inga långa sovmorgnar. Det var upp tidigt på morgonen för att äta frukost, sedan tog vi det lugnt en stund på förmiddagen när båten skulle flytta på sig. Jag tog mig an en bok och satt ute på däck en stund när solen sken. Joakim och jag gjorde ett dyk innan lunch. Det var ingen annan som ville dyka, så vi var helt själva på platsen. Det var riktigt häftigt. Vi tog gummibåten ut och rullade i vattnet. Vi såg massa konstiga fiskar och häftiga koraller, det var underbart att bara vara vi där nere i det blå.

Efter lunchen gjorde vi ytterligare ett dyk. Dykplatsen hette Manta Ray Drop och ska vara den enda sevärda dykspoten i hela Barriärrevet enligt Lonely Planet. Och grymt var det. Båtens kapten följde med ut och dök, vi i våra stinger suits och han i jeans och t-shirt. Vi tog gummibåten ut eftersom det var en väldigt stark ström, så att vi bara kunde glida tillbaka till båten. Väl nere under ytan såg vi en enorm stingrocka som måste ha haft en diameter på 1-2 meter. Den var verkligen enorm! På ryggen hade den en "liten" stingrocka, som var i storleksordningen stor på vilket annat ställe som helst och någon slags tvättfisk. Manta Ray Drop var otroligt vackert och orört och flera gånger simmade vi igenom enorma stim med fiskar. Det var det bästa dyk vi någonsin gjort.

Innan middagen var det dags för nattdyk. Jag hade huvudvärk, men Joakim var sugen på att dyka ändå, så han skulle dyka utan mig. De tog gummibåten ut, men efter en liten stund kom de tillbaka till båten igen. Det visade sig att en av instruktörerna släppt i de för nära revet så att när de skulle rulla i vattnet slog de i huvudena i revet. Joakim sade att vattnet hade nått honom ungefär till höfterna, så grunt var det. När han kom upp såg vi att han blödde i huvudet. Jag hjälpte honom att skölja av det och efter det svimmade han. Det var oerhört läskigt. Han vaknade upp rätt fort igen så, vi lade honom ner och höll upp hans ben, sedan fick han en filt. Alla på båten var väldigt hjälpsamma, men oroliga förstås.

Vi satt på däck rätt länge för att lugna ner oss. De andra sparade mat till oss så att vi kunde äta senare. Jag blev aldrig hungrig, men Joakim åt. På kvällen tittade vi på en film för att Joakim skulle hålla sig vaken utifall han skulle ha fått en hjärnskakning. Det var en rätt bra film, men det var inte lätt att tänka på något annat än olyckan. Efter att filmen tagit slut gick vi upp på däck och satt där uppe rätt länge.

Tisdag 15/1 -08

Som vanligt var det upp tidigt för att äta frukost. Detta var vår sista dag på havet och Andres skulle ut och dyka innan lunchen, men avbröt eftersom att han fick kramp. Joakim skulle inte dyka och jag hade ingen lust efter gårdagens incident. Vi åt en lätt lunch och packade ihop alla våra saker. Under hemfärden satt vi lite i solen ute på däck, sov lite och sedan var vi tillbaka i hamn.

Vi sade hej då till alla och sprang till bilen i regnet. När vi hade varit borta från Airlie Beach hade det regnat så mycket att vägarna in och ut ur staden var avstängda pga översvämningar. Tydligen var det enorma regnovädret klassat som en naturkatastrof. Ingen visste när eller om det skulle sluta regna och om vägarna skulle öppna igen.

Vi åkte och hämtade våra väskor som vi förvarat i OZ experience's kontor för att hålla det torrt, men upptäckte till vår ilska att fönstret som fanns ovanför våra väskor läckt och blött ner väskorna och det mesta av innehållet. Irriterade krävde vi tillbaka pengarna vi betalt för att få ha väskorna där och åkte sedan och checkade in på hostelet.

Vi fick packa ur alla saker ur väskorna så att väskorna skulle torka. De flesta kläder som blivit blöta fick vi tvätta och torktumla, men alla mina klänningar var blöta och de får man inte torktumla. Vi hängde upp dem i rummet och hoppades att de skulle torka över natten.

Efter detta duschade vi och gjorde i ordning oss. Jag tog på mig en av de blöta klänningarna så att den skulle torka snabbare. Innan vi var klara på rummet var den torr, så jag bytte om och drog på mig nästa blöta klänning. Den blev också torr under kvällen. Effektivt. Vi gick och slängde i lite tvätt och sedan drog vi till klubben Beaches där vi hade ett bokat bord för alla från båten. Vi fick gratis alkohol och beställde in middag. Jag och Andres sprang emellan klubben och tvättstugan. Våra dykinstruktörer på båten, Chris och Carlos, dök upp senare på kvällen, så vi blev ett ganska stort gäng. Muhammed och Walle träffade vi också där. Vid midnatt begav vi oss och somnade som stockar.

Onsdag 16/1 -08

Vi steg upp klockan 06.00 på morgonen, packade ihop våra grejer, käkade frukost på Maco's och sedan checkade vi ut vid sju när receptionen öppnade. Solen lös när vi vaknade så vi antog att det gick att köra hem idag. Vi åkte och tankade och sedan gav vi oss ut på A1. Vi körde länge länge (eller Andres körde länge länge) tills vi kom fram till Maryborough där vi beslutade oss för att ta in på ett motel över natten.

Boendet vi bokat en bit utanför Town 1770 skulle vi ha för svårt att hitta till utan detaljerade kartor. Mannen som drev motellet var en äldre pensionerad man som påminde oss om Maurice som drev motellet vi bodde på när vi först kom till Australien. Vi fick ett rum med fyra sängar och hela rummet var rent. Vi var överlyckliga efter alla nätter på sunkiga backpackers, tält, bil och trång båt. Vi dumpade våra saker och begav oss ut med bilen för att hitta middag.

Vi körde runt i hela staden men lyckades inte hitta något ställe som hade öppet. Vi körde tillbaka en bit mot motellet och hittade en liten italiensk restaurang vid vägkanten. Där stannade vi. Joakim och Andres åt en varsin pasta och jag tog en pizza. Detta var den billigaste middagen vi någonsin ätit i Australien. Vi betalade $20 för tre måltider + dricka, det är ungefär vad en måltid kostar i vanliga fall. Och gott var det! Efter middagen åkte vi tillbaka till motellet, drack lite vin, spelade kort och sedan slocknade vi.

Torsdag 17/1 -08

På morgonen vaknade vi av att herrn kom med frukost som vi beställt till rummet. Lyxigt. Efter denna måltid duschade vi, packade våra saker och begav oss vidare. Mot Gold Coast. Vid femtiden var vi framme och checkade in på Islander Backpackers i Surfers Paradise, sedan åkte vi till Broadbeach för en rätt misslyckad middag och efter det blev det bio. Vi såg American Gangsters, en mycket bra film som vi alla tre uppskattade. Efter bion åkte vi och parkerade bilen och gick upp till vårt rum, som förövrigt var en 6 rummare, trots att vi bokat en 4a. Misslyckat.

Fredag 18/1 -08

Andres natt var jobbig. I sängen han sov i fanns det kryp som bet honom, så på morgonen hade han fullt med bett på hela kroppen. Joakim och Andres drog till stranden och body boardade. Jag stannade på rummet och packade om våra väskor och gjorde i ordning mig. Kvällen till ära hade vi beslutat oss för att äta malaysiskt på en restaurang vi velat äta på länge. Maten var utsökt och efter middagen åkte vi upp i Q1, världens högsta bostadshus. Det var en mäktig utsikt och kameran gick varm.

Efter detta tog vi en promenad till Broadbeach och tog en varsin glass på Cold Rock, sedan åkte vi monorail till Conrad Jupiters - Gold Coast Casino. Först gick vi till baren och beställde en varsin Piña Colada. Detta var det första stället i Australien som vi varit på som serverade detta. Utsökt. Sedan dök speldjävulen upp. Vi bestämde oss för att bränna $50 var. Andres pengar tog slut med en gång. Jag vann en del på roulette, men som vanligt spelade jag för länge för att vinsten skulle bli bestående. Joakim vann lite småpengar som spelades upp rätt snabbt. Det var en kanonkul kväll! Vi tog en taxi "hem" till lushålet och kände oss inte som backpackers.

Lördag 19/1 -08

Det blev en hyfsad sovmorgon på lördagen. Vi bestämde oss för att vi skulle lyxa till det idag igen och tog en frukost på Pancakes in Paradise. Det blev inte riktigt så bra som vi tänkt oss. Till att börja med var det kö till borden när vi kom dit. När vi väl fick ett bord fick vi inte beställa på ett bra tag. Sedan dröjde maten i evigheter och den var inte alls så god som vi hade hoppats på. Oh well.

Vi gick till rummet och gjorde i ordning oss, sedan letade vi upp Internet för att kolla mailen. Efter det spelade Joakim och Andres arkadspel och jag gick och shoppade. På kvällen tog vi bussen till Mariott Hotel för att äta tepanyaki middag. Det var lördag och vi hade inte bokat bord, men det gick bra ändå eftersom det, som tur var, fanns tre platser kvar vid ett bord. Middagen var full med spex och god mat. Vi åt tillsammans med ett par från Gold Coast och deras 2åriga dotter som var helt förbluffad över allt som vår kock Romeo gjorde. Hon var jättesöt. Efter middagen blev det efterrätt och champange, en riktigt bra avslutning på vårt stora äventyr!

Vi promenerade tillbaka längs havskusten och insåg hur mycket vi skulle sakna vårt hem Australien. Senare på kvällen tog vi en fika på Zaraffa's coffee och sedan blev det sängen eftersom vi skulle åka upp med Andres till flygplatsen och gå upp klockan fem på morgonen, fast vårt plan inte skulle gå förrän 23.59, en lång dag framför oss med andra ord.

Söndag 20/1 -08

Klockan fem var det dags att för uppstigning. En snabbdusch senare var vi utpackade och klara att bege oss till Brisbane. Vi beställde en taxi till domestic airport och den dök upp med en gång. Det blev en del ont i magen när vi åkte iväg och insåg att vi verkligen lämnar landet och guldkusten.

Vid halv sju var vi framme. Andres gick i förväg till sin incheckning och vi kom lunkandes efteråt. Då kom han plötsligt tillbaka. Det visade sig att hans flyg till Sydney skulle gå från den internationella terminalen. Lagom stressat hoppade vi in i en taxi som tog oss dit (de låg förstås inte i samma byggnad, utan en bra bit ifrån varandra). Väl där var Andres packning för tung så han fick packa om och dumpa sin nyinköpta kabinväska. Nu var han rejält stressad. Vi sade hej då och han sprang iväg. Han hann med planet, men hade fastat i säkerhetskontrollen, som om inte allt annat strul var mycket nog.

Nu var klockan kvart över sju på morgonen och vi hade en sådär 16 timmar att spendera innan planet gick. Vi fick förstås inte checka in förrän 3 timmar innan avgång, så vi satte oss och åt lite frukost, sov lite, läste lite, promenerade, fikade, vägde och packade om väskor, åt lunch, sov lite, åt middag, strosade i affärer och tillslut fick vi checka in. Hela den processen tog en timme, kalas! Bara två timmar kvar att bränna. Vi strosade i affärer lite till, vilade utanför gaten, läste lite och sedan var det dags att kliva ombord. Enkelt.

Måndag 21/1 -08

Flygresan var inte alls jobbig. Eftersom vi hade varit vakna hur länge som helst kunde vi somna enkelt på planet. Vi sov hela resan och åt inte ens någon mat. Vi landade i Bangkok tidig morgon och bestämde oss för att spendera våra 18 timmar där på ett SPA. Vi tog en taxi in till Bangkok, åt lunch på McDonald's eftersom vi var rädda att bli sjuka om vi åt någon annanstans, eftersom ingen av oss vaccinerat sig. Därefter promenerade vi i stekhet värme till ett underbart SPA. Där tog vi en infraröd bastu, en helkroppsskrubb och massage och fixade finger- och tånaglarna. Det var helt underbart att få bli ompysslad och att få duscha. Allt detta kostade oss ca 400 kr var. Helt otroligt. Vi åkte tillbaka till flygplatsen och väl där visade det sig att vi var tvungna att betala flygskatt eftersom att vi lämnat flygplatsen. De hade tydligen tänkt att vi skulle spendera 18 timmar där inne. Inte igen tack. Vi gick in igen och strosade runt och åt och vilade och allt som vi gjort tidigare. Tillslut fick vi kliva på planet och flyga hem.

Tisdag 22/1 -08

På planet fick vi mat, sedan slocknade vi resten av resan. En timme eller så innan vi landade i Stockholm vaknade vi. Det var helt underbart. Vi var så utvilade och hade ingen som helst jetlag. När vi landade på Arlanda snöade det. Det var en riktigt härlig känsla. Inger (Joakims mamma) och min mormor och morfar kom och hämtade oss. Det var en sån obeskrivlig känsla att få träffa dem igen. Det var skönt att komma hem.