Fraser Island

Skrivet av Joakim

Vi akte ifran Uni Village ganska sent, och var inte i framme i Hervey Bay forran efter atta. Vi snurrade runt och letade efter vart vandrarhem ett bra tag innan vi hittade. Andres hade med sig en GPS, men eftersom det var gratiskartor sa gick det inte att soka utan det var endast bra att ha som referens var man befann sig. Vi checkade i alla fall till slut in och drog ned pa stan en svang. Innan vi skulle ga och lagga oss sprang vi pa Valle ifran Nacka, som skulle ut pa Fraser Island tillsammans med oss.

Dagen darefter blev det upp och hoppa i gryningen. Vi hade briefing vid sju och fick se pa lite DVD-info om hur man kor och overlever pa Fraser Island. Vi hade en hogljudd akta Australiensare (typ en senig variant av Crocodile Dundee) som domderade om depositionsavgifter hit och straffavgifter dit, om man skulle raka gora nagot dumt med bilen. Det blev en vansinnigt hektisk morgon, den kandes som att spela stresstetris klockan tre pa natten. Vi skulle organisera hela trippen tillsammans med 6 okanda manniskor fran 0 till 100 pa inom loppet av tva timmar, och det inkluderade packa, handla, diskutera, stressa osv. Vi blev ihopparade med tva italienskor (Valeria och Sephania), en tysk (Bernard), och sa svenskarna Valle och Mohammed. Det var spannande att aka och handla. Italienskorna var inte samre an stereotypen vill, utan proppsade pa kilovis med salami, pasta och inte minst tomater. 30 tomater for 9 pers i tre dagar. Ja, en om dagen, resonerade dem, som om det ar minsta mojliga intag for att inte do av tomatrelaterad skorbjugg.

Vi lyckades i alla fall precis hinna med farjan over till Fraser Island, varldens storsta sando. Ungefar tva hundra meter ifran kajen blev det elddop for var oerhart slitna Toyota Landcruiser fran 99. Det var en hisnande brant backe som man garanterat inte skulle komma upp for utan fyrhjulsdrift. Som ett intagningsprov kan man saga. Mohammed, som var den forsta att kora, tog an utmaningen och alla kunde andas ut nar vagen planade av. Efter en stunds korning kom vi fram till Lake McKenzie, en av Fraser Islands "Must sees". Det ar en sanddynssjo som ar alldeles enormt klar, med sand som nastan ar vit som sno. Sikten var nastan obegransad och jag forbannade mig sjalv for att jag lamnat cyklopet i Hervey Bay. A andra sidan fanns det inte sa mycket att se i form av vattendjur; anledningen till att Lake McKenzie ar sa klar ar for att den ar naturligt valdigt sur och ogastvanlig och inte mycket overlever i den.

Vi for vidare efter att fotat och plaskat och latat oss en stund, for att sla lager. Vi parkerade bakom strandkanten tillsammans med de andra fyra bilarna fran vart hostel, och borjade sla upp talt och laga mat. Det blev hamburgare och sallad framfor en vidunderlig havsutsikt. Det blev morkt och havsutsikten byttes ut mot en enorm stjarnhimmel. Vi lag alla pa rad pa en pressenning och beundrade detta stjarntacke, och det kandes nastan som man var utanfor atmosfaren. Vi letade valkanda stjarnbilder: Karlavagnen kunde inte hittas, daremot lilla bjorn. Nar vi lag dar sa borjade det prassla i buskarna. Vi riktade ficklamporna dit och sag en Dingo smyga runt lagret i jakt pa rester. Andres och Valle tog upp jakten och jagade ivag den. Vi krop sedan ned i vart talt. Presseningen som skulle fungera som regnskydd var ratt taffligt monterad maste jag medge, den slog och slog i vinden, sa det gick inte att somna. Jag lag och vred mig i flera timmar och bestamde mig till slut for att plocka ned den eftersom det inte regnade. Sagt och gjort. Och ironiskt nog rasade det in ett enormt regnvader bara en kvart efterat. Jag orkade inte ga ut igen, sa vi och taltet blev ganska blota.

Dagen darpa var tyvarr regn, regn, och regn. Vi skulle gora nagra av det andra obligatoriska aktiviteterna som att aka forbi vraket av det gamla lyxfartyget Maheno och utsiktspunkten Indian Head. Vi fastnade dock runt en fika i en av byarna, medan regnet oste ner och damerna gick till damernas. Och nar vi val kom forbi Maheno regnade det och blaste kallt, sa det blev en snabb fotopose och sen bar det av vidare. Indian Head struntade vi helt i eftersom det borjade bli sent, sa vi slog lager vid stranden igen.

Vi smallde upp presseningarna i kombination med bilarna for att bilda ett vindskydd, och italienskorna borjade laga pasta. Det hela tog ett bra tag, och det blev en italiensk middag, dvs. inte mat forran klockan nio. Vi var utsvultna och at som svaltande dingos. Pa kvallen blev det fest, och sedan stadade vi ur bilen och sov i den istallet for ett blott talt. Vi sov mycket battre an dagen innan, och vaknade relativt utvilade. Vara vanner daremot, var blota och deras packning var dyngsur. Nu ville alla aka hem. Vi at upp de flesta resterna ur vara kylboxarna (aven om vi hoppade over korvarna som det hade borjat vaxa mossa pa, bokstavligt talat) och begav oss ivag. Problemet var att vi bara fick kora nar tidvattnet var lagt, sa vi fick helt fint sitta och titta pa vagorna. Nar vi antligen fick aka efter lunch, var det ont om tid, sa det blev rally tillbaka till farjan. Regnet hade dock gjort vagen till lervalling och skapat halvmeterdjupa hal har och var, sa det var en riktigt skumpig tur. Vid ett tillfalle tappade dacken greppet och vi gled som i en rutschkana rakt mot traden. Turligt nog tog det stopp strax innan, och vi kom undan med blotta forskrackelsen.

Farjan tuffade tillbaka till Hervey Bay, och alla var makta lattade efter aterkomsten till var Hostel, och efter en varm dusch madde vi alla battre. Vi hade bestamt att vi skulle ata middag alla tillsammans (dock inte svenskarna som skulle vidare direkt), men den enda som dok upp var tysken. Vi at en riktig brakmiddag med vedugnsbakad gourmetpizza och skaldjurstallrikar, och det var sa vidunderligt gott. Sedan blev det kojen, och jag tror alla sov battre an de nagonsin gjort.

Dagen darpa begav vi oss upp mot Airlie beach. Vi gick upp klockan sex och kom ivag klockan atta efter en frukost. Det var manga langa mil, nastan 900. (se lanken)

http://maps.google.com.au/maps?f=d&hl=en&geocode=&time=&date=&ttype=&saddr=hervey bay&daddr=airlie beach&sll=-25.335448,135.745076&sspn=55.680178,81.738281&ie=UTF8&z=7&om=1

Efter tolv timmars resa kom vi fram till vart vandrarhem och checkade in, at middag och hoppade i sang. I skrivande stund ska vi aka ut och handla lite nodvandigheter till var tredagars dykresa. En glad nyhet ar att Tina och jag fatt tillbaka var "Security deposit" ifran Uni Village, som vi glomt bort: dryga 3000 kronor extra att branna pa dykning!

Kramar pa er alla dar hemma! Nu ar det inte alls lange till vi ses!