Strand och utflykt

Skrivet av Tina

Idag är det lördag. Alla dagar känns som lördagar nu för tiden. Det är skönt. Shalini håller på att packa, hon åker på tisdag. Då blir vi helt solokvist i lägenheten. Jag längtar något fruktansvärt.

I måndags hann vi inte iväg till stranden. Vi sade hej då till Frank som lämnade oss och då var klockan redan för sent. Istället spelade vi lite datorspel och sedan gick vi och handlade mat. När vi kom hem igen satt en enorm spindel i trappuppgången. Joakim sprang och hämtade kameran för att hinna få den på bild. Den ligger uppe bland våra nya bilder. Det är dock lite svårt att göra storleken rättvisa på bild, för jag vågade inte gå så nära eftersom Shalini sade att det var en spindel som hoppar. Den var häftig. På kvällen lagade jag lite pannkakor, utan bakpulver, som vi skulle ha med oss till stranden.

I tisdags åkte vi till Main beach. Vi hittade en mysig plats att ligga och sola och äta pannkakor på. Jag hittade massor med fina svarta snäckor som jag plockade med mig hem. Vid halv fem snåret började skyskraporna att dölja solen så vi begav oss hemåt. På kvällen lagade jag lite mer strandmat.

I onsdags bestämde vi oss för att åka lite längre bort. Vi kom upp rätt tidigt och tog bussen till Burleigh Heads, ett område en bra bit söder om Surfers paradise. Det är väldigt annorlunda från resten av Gold coast, som mest består av höga hus och strand. Burleigh Heads har träd och skog och sånt. Mycket spännande. När vi klev av bussen möttes vi av en enorm julgran. Den var inte så vackert pyntad utan mest prålig och passade inte alls in bredvid stranden. Det känns inte riktigt som att de borde få fira jul som vi gör. Jag tycker att de kan komma på ett eget sätt, istället för att behöva lägga låtsas snö överallt. De får ju anpassa sig efter sitt klimat.

Istället för att gå direkt till stranden ville Joakim utforska stället lite. Vi promenerade uppför en kulle för att se vad man kunde se därifrån. Helt plötsligt kom vi fram till en "national park" som de kallade det, där man kunde gå in och promenera runt och se regnskogen och allt möjligt. Vi gjorde det. Det första vi möts av är en skylt där det står: "rock falling area, don't stop - keep walking" När vi tittade upp mot berget vi gick bredvid förstod vi varför. Längst upp på toppen hängde det massa stenbumlingar ut från bergsväggen, som såg ut att inte alls sitta fast. När vi sedan tittade ner mot havet låg det massa sådana bumlingar vid strandkanten. Inte helt skönt. Vi gjorde som skylten sade och fortsatte att promenera längs stigen.

Efter ett tag kom vi fram till en mysig strand som hette Echo beach, tydligen ekar det som man skriker västerut på stranden. Vi prövade inte. Alla andra stränder i Gold Coast har väldigt höga vågor, därav namnet Surfers paradise bland annat, men Echo beach hade helt lugnt och stilla vatten och vi blev ganska sugna på att stanna där, eftersom vi tagit med oss alla strandgrejer på vår promenad. Det var heller inte så mycket folk där, så vi övervägde det, men bestämde oss för att gå vidare.

Vi gick uppför berget på gångvägen som fanns och helt plötsligt slår mitt hjärta ett dubbelt slag. I periferin ser jag en enorm leguanödla. När jag inser att det inte är en orm blev jag lugn igen och Joakim stannade för att fota den. Efter ytterligare en stund stöter vi på några strutsliknande fåglar. Det var ett antal av dem och när vi kom gåendes blev de rädda och sprang iväg, alla utom en. Först trodde vi att den blivit så rädd när vi kom att den trillat och gjort illa sig. Den låg helt stilla på vägen och såg död ut. Joakim tittade lite närmre och såg att den låg och blinkade och började stampa med foten i marken för att se om den gjorde någonting. Helt plötsligt for den upp och sprang iväg. Den låg helt enkelt och spelade död. Vi skrattade åt det en stund och gick vidare.

Det var rätt häftigt att komma in i skogen och se något annat än det man ser i staden. Efter en stund kom vi fram till ett utkiksställe där man såg ut över hela södra delen av Gold Coast. Vi stod där en stund och fotade och njöt av solen när Joakim plötsligt pekar ner mot Echo beach och säger: kolla den där skuggan, det måste väl vara en rocka? Men vi insåg båda att den inte rörde sig och struntade i det. Efter ett tag såg jag en annan skugga och petade på Joakim. Den rörde sig. Den simmade in mot stranden där vi tänkte bada bara en liten stund tidigare. Eftersom det låg folk därnere kunde vi jämföra storleken med dem. Vi uppskattade att detta djur måste ha varit 4-5 meter stort. Eftersom att delfiner inte är så stora och valar inte går så grundt kan det inte ha varit någonting annat än en haj. Lättade att vi inte badade där och lite skrämda över folket som faktiskt var nere i vattnet och simmade gick vi vidare på stigen.

Efter en stund kom vi fram till en vägkorsning och vi insåg att vi inte hade en aning om var vi var och åt vilket håll vi skulle gå. Vi valde en väg och kom ut ur skogen, men på fel ställe. Jag var lättad att vi var ute tillslut och vi navigerade oss tillbaka till den stora stranden. Väl där var vi inte så sugna på att hoppa i vattnet med tanke på den stora skuggan vi sett bara någon timme tidigar, men efter ett bra tag i solen blev det så varmt att det inte gick att ligga där utan att bada. Vi tog ett dopp och sedan bestämde vi oss för att gå och köpa en glass på Cold Rock som låg alldeles i närheten. Efter det promenerade vi en bit längs esplanaden och sedan tog vi bussen hem. På kvällen lagade Joakim lite vinmarinerade vitlöksfrästa räkor med pasta. Sedan sov vi.

På torsdagen sov vi jättelänge och tog en lyxmorgon med långfrukost och massage. Vi struntade i att åka iväg någonstans och stannade hemma och spelade en karta Heroes. Jag var as bra för en gångs skull. På kvällen tänkte vi gå och lägga oss ganska tidigt så att vi skulle orka upp i tid på fredagsmorgonen, men Shalini hade bestämt sig för att festa järnet hemma hos oss så det blev ingen sömn förrän vid ett snåret. Det kändes ändå okej och vi gick och lade oss när de gick ut. Precis när vi båda lyckats somna kommer hela gänget tillbaka och ska ha efterfest hos oss. Shalini är en ganska stor person med mycket "bra" röstkapacitet, vilket innebär att när hon pratar låter det som att hon skriker. De stannade och höll igång till klockan fem och vi var lagom irriterade vid den tiden. När hon väl gått in på sitt rum insåg vi att vår dag kommer att bli helt förstörd om vi somnade om, så istället gick vi upp och förberedde oss för en dag på stranden.

Vid klockan sex promenerade vi in till Southport eftersom att det inte gick några bussar. Vid halv sju tog vi en buss därifrån till Main Beach och sedan gick vi längs stranden för att hitta ett bra ställe att somna på. De hade lovat regn men morgonen var jättevarm och solig. Vi lade oss i sanddynorna, smörjde in oss och somnade. Vid elva tiden tog vi ett dopp och sedan sov vi en stund till. Klockan tolv började det att dugga. Då bestämde vi oss för att åka hem, vi hade ju ändå varit på stranden i nästan fem timmar redan.

Väl hemma åt vi lite lunch och jag gick och duschade. Då märkte jag att jag missat att smörja in rumpan, så den är nu helt knallröd. Mycket vackert. Joakim hade bränt sig lite på bröstet och på ryggen, men han var ändå insmord där, så det var konstigt. Dessutom solade vi på förmiddagen, innan den värsta solen och vid tio tiden var det helmulet. De har en sjukt stark sol här nere. Jag gick och lade mig och sov i tre timmar och Joakim spelade lite mer Heroes. På kvällen kollade jag lite på TV och sedan gick vi och lade oss.

Nu är klockan tjugo i ett på lördageftermiddagen och Joakim har precis vaknat. Jag har varit uppe sen klockan tio. Idag ska vi försöka att komma iväg och äta en mycket sen brunch någonstans och klockan fem ikväll ska vi grilla med Miki, som lagade japansk middag åt oss förra veckan, och hennes kompis som är här och hälsar på, också från Japan, plus ca 8 pers till. Annars har vi inga planer. Tydligen ska det regna idag, men inte ännu tydligen. De säger att det ska vara dåligt väder ända fram tills på torsdag, men jag vete fanken. Vi hoppas på sol, dock ska vi ta det lugnt med solandet ett tag.