Idag har vi besökt en så kallad riktig by. Vi tog oss dit med kajak som två män rodde medan vi tog kort så ivrigt att kajaken nästan välte.

Jag har tänkt mycket på det här med att ha en kamera i Kamerun. Innan jag åkte såg jag framför mig hur Fotografen skulle ta massa fantastiska bilder där jag skulle anta en Moder-Teresa-liknande gestalt mellan barnen. Det var inte förrän jag mot min vilja själv blev föremål för kameran som jag insåg, hur det måste kännas för barnen/stam-ledaren/kajak-paddlarna varje gång de ofrivilligt exponeras för våra linser. Som att vara ett sällsynt djur på zoo.

Så det blir inga bilder från byn. Jag nöjer mig med bilden på kajaken som fraktar kakao över sjön. Och avslutar med att säga att jag ångrar gårdagens inköp av den så kallade rättvise-märkta chokladen, nu när jag vet hur lite kakao-bönderna själva får för kakaon.