Under julen åker jag till min kompis Layne i Kamerun. Layne och jag lärde känna varandra när jag pluggade i USA, (där de tidigare blogginläggen på den här sidan är skrivna). Nu jobbar Layne i Kamerun för The Peace Corps i en stad som heter Kumba. Här kommer mitt första inlägg från resan:

När vi landade i Kamerun var vi 2 timmar försenade. Eftersom mitt så kallade internationella SIM-kort inte fungerar i varken Kamerun eller Istanbul, hade jag inte kunnat meddela Layne om förseningen. Jag förlitade mig på att ankomst- tavlorna skulle meddela förseningen men min destination fanns inte med på tavlan över huvud taget.

Efter att ha fyllt i ett kort om mina syften med resan och intygat att jag var vaccinerad, släpptes jag in till något som skulle likna en ankomsthall. (Läs: Väskor i högar och ett rullband vars enda baggage var en sovande kvinna.) Till slut dök både min väska och Layne upp.

Om det inte vore för att vi blev stoppade två gånger (vakterna gillar att kolla passen) skulle jag ha trott att vi körde runt på kratrar på månen, alternativt Mars. Medan jag satt och planerade min begravning muttrade Adrian och Layne om hur långsamt föraren körde.

Nu är vi till slut framme. Tuppen i huset intill har redan börjat gala men jag tror att jag kommer kunna somna ändå.