Idag har jag åkt "moto" för första gången. Även denna gång ägnade jag mig åt att planera min begravning, trots att Layne sa till föraren att köra "smallsmall". Väl framme vid marknaden var uppdraget att hitta ett tyg som ska användas till att sy upp en klassisk afrikansk klänning till mig. Jag övervägde att välja ett tyg med det svenska klassiska "dalmas och dalkulla"-motivet. Ändrade mig dock ganska fort -det är dumt att sticka ut mer från mängden än vad man redan gör; så fort vi lämnar Layne's hus ustpelar sig ett scenario som skulle kunna liknas vid en cirkus-föreställning där vi är elefanterna som publiken aldrig tidigare sett. Människorna runt omkring oss skriker konstant "white man", samt andra mindre passande kommentarer.

Mindre passande känner jag också att det är att jag har köpt ett tyg som ska sys upp till en klänning, när barnen jag möter på barnhemmet knappt har några kläder alls.

Nu ska vi äta Mac and cheese och jag tror att kanske även det kommer kännas osmakligt efter att ha precis ha lämnat barnen som dag efter dag äter ris, ris och åter ris.