Fler kontraster. På morgonen hade jag ätit mina flingor med mjölk-pulver. Samtidigt läste jag ett kvinnormagasin, i förhoppning om att det skulle dra min uppmärksamhet från den artificiella smaken. Jag fastnade vid ett reportage om någon kändis som minnsann var 50 och fortfarande hade ben som en 25-åring. Strax därefter kom jag till barnhemmet och blev omkullkramad av barnen. Innan jag hann resa mig upp hade en av tjejerna borstat av mina ben.

Nu har vi kommit hem och väntar på att få tillbaka elektriciteten. Vi ska kolla på Pitch Perfect på Laynes Mac-dator. Jag tänker på tjejen på barnhemmet som sjung "undress me everywhere" från Barbie-girl, samtidigt som hon tvättade, och vet inte om jag skrattar eller gråter. Både och kanske. Det blir kanske så när man befinner sig i två parallella universum samtidigt.