Onsdagen den 29 december 2010

Vaknade vid 5 tiden och bestämde mig för att dyka idag. Jag har gjort allt jag kan med öronen och det får bära eller brista idag. Jag måste bara ner och se mina favorit djur.

Jag, Pato och Laurent var själva rätt länge i köket i morse. Vi drack kaffe och satt och läste våra böcker när de andra började vakna till liv. Idag fick vi Scramble egg med bacon och grillad tomat, det är så jobbigt och onyttigt gott.

Jag var planerad till Dive 2 med Bobby och Al. Andrew var Divemaster på vårt dyk och jag tycker det känns bra, jag litar på Andrew. Jag litar även på Jen men jag har dykt flest gånger med Andrew. Jen hade varit nere på 18 m och de hade sett hajarna nedanför sig för vi var på ett djupt ställe, så det hade inte varit så bra. Andrew gick ner till 32 meter och där var vi i näsan 20 ninuter, men vi hade 2 hajar som cirkulerade buren hela tiden. Jag känner mig så lycklig när jag står där i min hörna och de simmar förbi mig på nära håll. Andrew visade att han tagit en bild på mig och hajen, jätte roligt. Vi steg upp till 18 meter men hajarna följde inte med så vi kunde lika bra gå upp.

Till lunch blev det rå fisk, jag äter inte rå fisk. Men det var Laurent som gjort detta och det var tunna skivor av King Fish och han hade tillagat fisken i citron, olivolja, tomater och lök. Det var rätt gott men inte i stora mängder. Vi fick även tortilla bröd och tzatziki och det åt jag mer av.

Efter lunch flyttade de båten till Action Bay, det är grundare vatten där. Vi väntade för att se om hajarna följde oss och vi behövde inte vänta länge förrän Big Bro dök upp och snodde betet. Så dags för dyk 2 för dagen. Det här dyket gick inte lika bra, jag upplevde något som jag aldrig vill göra om.
Jag fick en ny mask av Jen för min läkte lite vatten. Så jag står i buren och vi är på väg ner, jag sätter mig ner på burbotten och börjar tryckutjämna mina öron. Jag märker att jag får in vatten i masken men tänker inte mer på det utan koncentrerar mig på öronen. Vattnet kan jag ta ut sedan. När jag fick ut vattnet så kom det bara tillbaka igen, väldigt fort. Mina öron lät och jag jobbade på att tryckutjämna samtidigt som jag tömde masken på vatten. Så höll jag på ett tag och jag svalde mycket vatten och efter en stund fick jag panik. Jag fick en känsla att vilja ta bort regulatorn och andas utan den men något fick mig att ha den kvar i munnen. Vi är nu på 20 meters djup och jag vänder mig mot Andrew och tar tag i honom och pekar mot mina ögon. Jag ser att han rycker i snöret och han tar min hand och trycker den. Jag försöker få bort vattnet ur masken men det går inte och jag blundar och försöker bara koncentrera mig på att andas på väg upp. Andrew håller min hand under hela färden upp och jag tror han såg att jag hade panik. När vi kom upp till ytan sa jag bara att jag inte ville dyka mer men Andrew tog min mask och visade att den hade spruckit. Glaset hade krossats och det var därför jag inte kunde tömma masken. Andrew sa bara att vi skulle ner igen och Jen gav mig en ny mask. Andrew sa till mig att det kommer gå bra och under hela vägen ner till botten så tittade han mig i ögonen och allt gick bra. Han är så jädrans bra, han är toppen. Och vilket dyk vi fick. 3 hajar simmade runt oss och när vi skulle upp så tog en haj tag om vårt bete som vi hade under buren och han slet och drog omkring oss i vattnet och allt jag ville var att få en bra bild på detta. Jag är bra knäpp men det var så spännande.

Klockan 20 startade vi vår resa tillbaka mot Port Lincoln. Efter en stund så gick generatorn sönder och det blev totalt svart i kajutan. Ingen mat och inget ljus, spännande. Jen bjöd på öl och vi satt och pratade om allt möjligt. Kapten och Andrew fixade generatorn efter en stund och Pato kunde fortsätta laga middag för oss. Det var ingen sjögång alls på väg hem så det gick bra att sitta och äta under värden tillbaka. När klockan var 23 gick jag och lade mig och och jag hörde att vi var i hamn vid 1 tiden på natten. Då blev allt tyst och jag somnade om. Vilken dag!