Söndagen den 26 december 2010

Innan landning så ska man fylla i inresepapper till Australien. Ni har säkert sett dem på Gränspolisen Australia, när man ska fylla i om man har mat med sig eller inte. De har även en fråga om man har träprodukter med sig. Nu fick jag nästan en hjärtattack, jag har ju en träprodukt med mig. Jag har ju köpt en klurig sak till Andrew, ett trä spel. Men hur ska jag göra nu? Ska jag skriva in att jag har en träprodukt med mig eller ska jag ljuga. Oj, det här var jobbigt. Men jag tog ett beslut att ljuga…

Men det gick bra, jag gick igenom utan problem. Puh, jag vet inte vad jag skulle sagt om de tagit mig. Hämtade min väska och checkade sedan in den igen till Adelaide. Nu är det dags att flyga till nästa stad.

Kände att rösten var totalt borta, när alla frågade mig så kunde jag inte svara. Hoppas det går över för jag behöver ju prata med passagerarna. Jag var svettig och kände att jag ville byta kläder men det är en stund kvar på min resa. Flyget till Adelaide gick bra, det tar bara 1,5 timme men i Adelaide fick jag vänta ett bra tag innan nästa flyg till Port Lincoln. Väl framme i Port Lincoln så tog jag en taxi till Marina Hotell. Andrew och Jen kommer inte till båten förrän senare så jag får sätta mig där och vänta.

Jag väntade i 5 timmar och under de timmarna så satt jag och sov lite här och där. Kul att försöka lista ut vilka personer som är där som ska med på båten. Klockan 19 satte vi oss vid bordet som var bokat till oss. Då började vi prata med varandra lite och vi beställde mat och dryck. Sedan kom Jen, Andrew och Pato och då blev det ett riktigt pusskalas. Å, det var så roligt att se dem igen.

Efter maten åkte vi till båten och fick fåra hytter. Jen tog mig åt sidan och berättade att jag skulle få den stora hytten uppe på båten för mig själv. Men om det gick bra så ville Jen att de kunde få använda duschen istället för att duscha i den ute bland passagerarna. Det var inga problem, jag har ju en egen hytt. Så lyxigt och den stora hytten också.

Sedan skulle Andrew prata om säkerheten och andra saker men då sa han att jag har ju hört detta så många gånger så jag kunde gå och lägga mig om jag var trött. Trött var bara förnamnet, jag var totalt slut. Äntligen är jag här igen.