I onsdags anordnade skolan en tur till en Mozzarella fabrik i en stad i närheten som heter Pontecagnano. Först fick vi en genomgång hur osten tillverkas och hur mycket buffelmjölk som behövs mm. Men han pratade bara på italienska, så jag förstod ungefär 2/3 och hälften av det har jag glömt :P Tror det behövdes 4 kg buffelmjölk till 1 kg mozzarella och om man tillverkar på komjölk behövdes det 8 kg mjölk. Han pratade mycket om att det var viktigt för just deras företag att osten bestod av 100% buffelmjölk som kom från Salernoprovinsen, helst deras egen gård och att djuren behandlades humant och enbart avlivades/slaktades om dom verkligen var tvungna till det.
Vi fick sedan besöka gården, och förmodligen lever dom här bufflarna i rena paradiset jämfört mot på andra gårdar, men jag mådde väldigt dåligt av att se det (jag är väldigt, väldigt känslig när det gäller att behandla djur, barn och alla/allt annat som inte har något att säga till om illa). I en hage var hälften knädjup lera, i en annan där det bara var gravida bufflar var det också lerigt och dom trängde sig fram för att komma fram till maten/gången där vi gick. Från maten och två meter in i hagen var det en betongplatta. Pga all lera som dom drog med sig från hagen till plattan halkade dom ofta. För att nå maten var dom även tvungna att sträcka sig genom ett galler, så många saknade päls och hade liknade ärrvävnad i nacken. Några utav tjurarna stog i en hage med ringar i mulen. Läraren sa att det bara var estetiskt men jag är övertygad om att dom satte sådana på ungtjurarna för att få dom att lyda. Det såg inte ut som att det fanns någon ladugård som fick plats med alla 600 bufflar, så förmodligen får dom stå ute i vått och torrt. Några enstaka var brännmärkta, vilket jag inte förstår varför, då alla hade två märkningar i öronen med unika nummer och en märkning med unika namn. Det var det jag tyckte var positivt, att dom hade tagit sig tid att döpa alla 600 bufflarna :) Det bästa namnet jag såg var Asta :) tyckte det var lite sött för en italiensk buffelko :)
I slutändan var det en väldigt intressant eftermiddag. En dam från Hammarö tror jag det var, var också med. Så jag fick prata lite svenska, vilket kändes vääääldigt konstigt då jag nu har vant mig vid 40% italienska och resten engelska :P även nu när jag skriver känns orden nästan lite främmande :S :P
Nu blir det sängen :)
Kram Michela