Ibland är det svårt att blogga, det finns så mycket att skriva om ändå. Saker som jag tar förgivet här i detta stora land. Men man blir seg, jobbar dag ut och dag in och man glömmer bort skillnaderna, som att 17 grader här är kallt, men att hemma så kallas det vår. Man glömmer bort att salta sillar är det man äter på fredagskvällarna tillsammans med en appletini, eller en vodkadrink mixad i sitt kök. Man väljer istället att äta Sour Worms och dricka Goon, när man sedan köper en RIKTIG drink, eller kanske till och med ett glas Shiraz så ber man så mycket om ursäkt, förlåt för att jag varit otrogen, Nej, Goon var inte så bra, Nej du är mycket bättre, Ja du! Det tragiska är att jag inte överdriver, några glada servitriser (vi dricksade nog bra) serverad mig och Sophie ett varsitt glas shiraz för 12 dollar (4 liter Goon kostar 10 dollar) och så var våran senare monolog med sagda glas. Man glömmer bort att i Sverige så ser man om det ska regna på morgonen, Istället så går man ut, blir bländad och svär över att man glömt solglasögonen men innan man gått de 50 meterna till busshållsplatsen så har det hunnit slå om och det, som engelskmännen säger, "is raining Cats and Dogs". Man glömmer bort att mjölken där hemma är blå, eller grön, och köper samma här, och upptäcker sedan att man valt den vanliga mjölken här, som hemma är blå, är faktiskt något mörkt mörkt röd med sina 7% fett. Man glömmer bort att hemma så skriver vi 0.5% fett istället för 96% fett fri, och börjar tänka att 96% fett fri yoghurt, det är ju otroligt nyttigt! Sedan upptäcker man att det är samma som den där yoghurtdesserten som man alltid hade med sig på utflykt när man var liten. Nyttigt? Ja men självklart! Man glömmer bort det viktigaste av allt, det svenska språket. Visst jag har alltid pratat svengelska, men då endast när man har haft intellektuella diskussioner, nu upptäcker jag att jag skriver och säger as well istället för, ja vad var det nu igen? Jag drömmer på engelska och jag tänker inte längre innan jag talar. Ibland så stannar man upp och tänker "Sa jag precis den där meningen på Svenska eller Engelska?" men sedan så ser man, att ingen annan reagerat, och de kan ju inte Svenska så varför skulle de inte reagera om jag helt plötsligt börjar prata med dem på ett, till dem, främmande språk?

Men det mest tragiska av allt är när man ser en North Face jacka, varje gång man går in på Make Up Store, när Cheap Mondays nya byxor kommit in, eller när en förälder till en tio veckors bebis kommer in med det lilla knytet i en babybjörn sele, och man står där med handen i luften halvropar ut "Sverige!" och väntar på att de ska svara den sedvanliga "high five" gesten med något, och ingenting händer.
Eller nej, det värsta, det absolut värsta är IKEA. Man kommer hem. Utan hemma. Man är hemma men utan Sverige själen, och Sverige Mentaliteten (Visst lite av den saknar jag absolut inte) Man ligger där i sin Sverige säng och allt känns så rätt. Man får ett litet avbrott från Australien ett tag, en Sverige vila, en vila i mini-Sverige.
Eller nej, IKEA, det är värst. Absolut värst. Och nej jag upprepar mig inte nu. Det värsta är när man kliver ur sängen och glatt skuttar iväg till Restaurangen (och ginar där man ska gina, IKEA virgins som inte hittar!) Kommer fram med ett stort leende på läpparna och med en äppelkaka på brickan och beställer en köttbulletallrick och får frågan om man vill ha potatismos eller pommes till köttbullarna. Det är okristligt, eller falsk marknadsföring. För det första POMMES, NEJ! För det andra, potatismos? Halvrätt, ta bort MOS bara så att det blir potatis då är jag nöjd! Men man får iallafall en Sverigeflagga instucken i köttbullarna. Eller nej, det okristliga är den kolsyrade Lingondrickan, lingondricka är inte läsk, det är saft. Så om Kamprad läser det här, ta bort bubblorna, ta bort pommes alternativet och sluta mosa potatisarna!