Hej, Nu kommer ett långt inlägg.

Förlåt igen för dålig uppdatering, jag har som sagt varit i Melbourne sedan så har jag inte alls haft lust att sitta framför datorn, men nu kommer det.

Jag åkte till Melbourne förra veckan, klockan 2 på tisdagen så landade jag efter en och en halv timme i luften på Melbourne Airport. Jag kan säga att jag var ganska nervös. Resa ensam, jag? Klarar jag av det? Jag skulle vara borta i fem dagar, fem dagar, det klarar jag av, men ändå så var jag nervös. Och glömde bort att i vanliga fall så planerar jag allt, in i sista minut. Allt jag hade var min lilla resväska, pengar och adressen där mitt hostel var. Och min livräddare; Lonely Planet Australia guide. Men jag var inte helt ensam, för på flygplatsen så väntade en av mina huskamrater från Sydney som mellanlandade för att sedan flyga till Bali och Indonesien. Det kändes ganska fjuttigt att jag skulle vara nervös för att resa själv i fem dagar då han satt emot mig på cafet och skulle resa själv i två och en halv månad. Efter en timme så skildes vi och jag begav mig mot transfer bussarna.

När jag sedan kom in till city så var jag helt lost, för hur ska jag ta mig till St. Kilda? Av en ren slump så såg jag en spårvagn som gick dit och hoppade på. Rent mirakulöst så hoppade jag också av vid rätt hållplats och hittade fort mitt hostel. På vägen till hostlet så var de två människor som jag såg så här; Den första, en tjej i min egen ålder hög som ett hus på någon sorts spruta, så hög att hon snubblade över spåren och gick in i en lyktstolpe, den andra, en kvinna som stod vid hörnet av mitt hostel (vid en gränd) i en kort kort klänning och mer smink än vad jag någonsin ägt i mitt liv spaklat i ansiktet, trodde direkt att hon var en prostituerad och fick det svaret när hon svarade på mobilen och kort sa "jag jobbar" sedan la på igen. Mitt första intryck av Melbourne var.. sådär.. Cirka 5 minuter efter att jag dumpat min väska på hostlet och träffat den trevliga tjejen som jag skulle dela mitt rum med så var jag på väg igen, denna gång för att träffa Gustav. För er som inte vet så är Gustav min fasters mans barn, jag förklarar det kortfattat som kusin. Gustav gav mig en ganska klar uppfattning om hur jag skulle ta spårvagnen till honom, men då jag missuppfattade min station som den rätta (St.Kilda Station) så åkte jag fel 4 gånger, dvs. 1 timme och 5 minuter. Tillslut så hittade jag rätt station (St.Kilda Junction) och kom tillslut till Gustavs hus, där träffade jag även hans kompisar Kasper och Markus (om jag kommer ihåg rätt, gud vad pinsamt om det är fel) och vi grillade och pratade länge.

På onsdagen så regnade det och all min energi efter helgen innan (då det var en stor festival här i Sydney och alla i mitt hus festade) så sov jag tragiskt nog nästan hela dagen, men gud vad skönt det var.

På torsdagen så bestämde sig jag och Gustav för att vara turister, snarare jag tvingade med honom. Vi tänke först vara otroligt kulturella och gå på museum men bestämde oss tillslut för att våra kulturella samt ha otroligt roligt (istället för invandrar museumet som inte verkade super skoj) och vi gick på akvariet. vi såg hajar, pingviner, rockor, nemo, doris, vi till och med såg manet ägg (vilket vi högt sa inte var så spännande alls), vi gick sedan runt i staden och såg på julbelysningen, gick till China town, som mer var som en tom gata, men vi har varit där iallafall, såg regeringshuset av en slump och åkte en gratis spårvagn runt hela city, tillslut så hamnade vi på federation square då vi insåg att det var den internationella aids dagen och där de då hade massor av uppträdanden, så vi satte oss ett tag och njöt i solen. Efter det åkte vi hem och behandlade våra blåsor och sov gott.

På fredagen så gick jag runt i St. Kilda och sedan så tog jag en öl med en ny rumskamrat, vi gick sedan ut där jag träffade en av systrarna till en av mina huskamrater och även några svenskar (gävlebor!) och några svenskar som jag bodde med i början när jag var här i Sydney. Natten slutade med att vi satt och åt pizza med några killar från Kanada. När vi sedan lämnat dem så kom en äldre man fram och undrade om vi kände dem, vi sa att vi kände dem lika mycket som vi kände honom och då började han förklara att en av killarna var Australiens bästa hockeyspelare och att vi skulle vara hedrade att ha umgåtts med honom, jag kom då in på en diskussion om att så bra kan han inte vara, visst han kan vara bra, men om han är från kanada och valde att spela i australien så kan han inte vara superbra. Det var det bästa sättet att få bort den gamla mannen från oss.

Lördagen tog jag det lugnt, jag checkade ut från hostlet vid 10 och tog en lång frukost, åkte sedan in till city och gick runt, sen så åkte jag till flygplatsen och hem där jag blev bemött av stora kramar från sofie, adie och kristine där jag fick lova att jag inte skulle lämna dem igen (jag vet inte om de kommer ihåg att jag åker hem snart)

Melbourne var bra, mysigt, en skillnad från sydney. Borta bra men Hemma bäst, Ingenting slår Sydney.

Men andra nyheter då? Jag kommer hem om 11 dagar, åker om 10, idag så har jag också fått tillbaka skattepengarna, precis allt som jag trodde jag skulle få så dagen har spenderats med julklappsshoppning. Nu ska jag snyta mig igen, det kalla vädret i Melbourne gav mig en redelig förkylning.

Hoppas ni alla har det bra och så syns vi snart!