Profile
Blog
Photos
Videos
I DN idag står det att allt fler artister väljer att införa mobilförbud på sina konserter. Jag är visserligen ingen artist, men däremot en turist.
Den här sommaren har jag varit turist på Island och i Polen. Resan till Island gjorde jag tillsammans med två foto-fanatiker, vilket gjorde att vi stannade till längre vid varje sevärdhet och vid varje naturskönt ställe, än den genomsnittliga turisten. Här skulle det nämligen justeras, fokus-skiftas, bytas lins och ställas upp stativ. När jag hade hunnit insupa den vackra naturen och kände mig redo att åka vidare till nästa sevärdhet, hade de andra hunnit ställa upp sin utrustning.
Så småningom drogs jag själv med i det där och tog fram kameran var och varannan sekund. En enda gång valde jag att inte ta mig med kameran; detta var när vi vandrade uppför för ett berg och beskådade (ännu) ett vattenfall från hög höjd. Vi var ensamma på stigen när en man plötsligt kom springandes förbi oss på vad som såg ut att var en löptur. Det regnade, vilket gjorde att hans vita t-shirt och vita shorts var genomskinliga. Mannen stannade till precis framför oss vid ett vattendrag, böjde sig ner och drack av vattnet.
I stället för att stanna till och förundras över att det fortfarande finns de som njuter av naturen (visserligen flåsandes) i stället för att försöka föreviga den på bild eller film, började jag fippla efter min telefon som låg i fickorna på regnbyxorna. Jag var övertygad om att mannen jag hade framför mig var Näcken. Detta skulle dokumenteras! Jag hann dock inte längre än öppna blixlåset till fickan, innan Näcken hade gett sig av.
Väl uppe på berget kunde jag inte njuta av varken utsikten eller vattenfallet. Det enda jag tänkte på var hur häftig bild det hade kunnat bli om jag hade fångat Näcken på kort.
Vad har då detta gemensamt med fenomenet att artister börjar förbjuda mobiler på sina konserter? Att min upptagenhet att föreviga och dela med mig av de ögonblick jag upplever gör att jag missar det väsentliga i nuet.
Min semester avslutades med en resa till Warszawa. När sambon frågade om jag hade varit där förut, svarade jag nej. Några dagar senare besökte vi ett ställe som jag tyckte mig känna igen. Jag såg klart och tydligt framför mig hur jag och en kompis stod vid denna plats och tog en twelfie. Jo, jag hade varit där. Det krävdes alltså att jag besökte just den plats där jag och min kompis försökt föreviga ett ögonblick, vridandes och vändandes på oss själva för att hitta bästa vinkeln, för att jag skulle minnas att jag varit i Warszawa förut. Om jag inte har några fler minnen från de platser jag har besökt, än de när jag försöker ta bilder på dessa platser, så verkar inte dessa resor ha inneburit särskilt mycket av en upplevelse.
På flyget hem från Warszawa ser jag att ett flygbolag utlyser en fototävling där den som tagit den bästa bilden vinner en resa tillbaka till resmålet där bilden togs. Ännu en gång grämer jag mig för att jag inte lyckades fånga Näcken på bild när jag var på Island, en sådan hade ju kunnat vinna. Då hade jag kunnat åka tillbaka till Island så att jag hade kunnat besöka alla platserna ännu en gång. Kanske skulle jag känna igen mig. Jag har ju så många bilder därifrån. Men inga minnen.
- comments