Profile
Blog
Photos
Videos
På en av alla resor mellan Göteborg-Stockholm läser jag det senaste numret av Modern psykologi. På första sidan är det reklam för en bok om Telomereffekten; hur vi ska förlänga våra liv genom att leva hälsosamt och stressfritt och på så sätt förhindra att änden på våra kromosomer, telomererna, förkortas i för snabb takt. Bara genom att läsa titeln blir jag stressad och förkortar förmodligen min livslängd ytterligare denna månad, genom det stresspåslag som titeln åstadkommer. Sedan decembers inträde har jag förmodligen kapat av en rejäl längd på mina telomerer genom att oroa mig för de resor som ska bokas för julen, de julbak som ska genomföras och de julklappar som ofrivilligt ska tas emot och ges bort.
Men så kommer det ett reportage i tidningen om julen och jag tänker att äntligen kommer jag bli presenterad för ett synsätt som ska hjälpa mig att ta mig igenom den högtid som har gett mig hjärtklappning sedan första december. Och ja, jag vet vilka verktyg som ska fungera för att hantera detta. Jag andas i fyrkant och jag mediterar varje dag, även om mediationsappen Headspace börjar störa mig; varför blir även att meditera en prestation? "congratulations to your 50 first completed days". Trots att jag andas i fyrkant och mediterar får jag hjärtklappning varje gång jag ska låtsas mig igenom julen. Jag hade därför hoppats att tidningstexten om julen skulle ge mig något nytt, kanske en ny variant på att andas i fyrkant (andas i en triangel?) eller en ny mediationsövning (lyssna till Bjällerklang tills öronen trillar av?). I stället står det tre tips som ska hjälpa mig att hantera julen; jag ska ge komplimanger, jag ska prata med någon som jag inte brukar prata med och jag ska göra tre hjälpsamma saker som jag inte brukar göra.
Jag ser framför mig hur jag äter av någons eget-skjutna älgkött, trots min vegetarianism, hur jag berömmer någons fula jul-tröja och någon annan för den egenbryggda jul-ölen jag inte dricker. En person jag tidigare pratat med om mitt "please-to-ease-syndrom" sa att jag skulle ta hjälp av suckarna, vad hen menade har jag ingen aning om, men jag suckar.
Sedan läser jag vidare i Modern psykologi och hamnar på en text om ett filosofiskt dilemma; där diskuteras det huruvida det är fel att ljuga om att en blir glad för en tvålkopp i julklapp, när en faktiskt inte ens skulle ha användning för det eftersom det är flytande tvål som gäller. Slutsatsen, föga förvånande; beroende på vilken filosof du frågar är det fel eller rätt. Jag suckar igen och tänker att jag i alla försökt undkomma att behöva ljuga, genom att föreslå att vi inte ska ha några julklappar. Sedan läser jag vidare om normer, där det står att det numera anses som ohygieniskt att använda vanliga tvålar i stället för pumptvål.
Jag tänker tillbaka på det filosofiska problemet med lögnen om tvålkoppen och konstaterar att jag har handtvålar och att jag inte skulle behöva ljuga om jag faktiskt fick en tvålkopp, samtidigt som jag undrar om de på folkhögskole-internatets städkontroll kommer tycka att det är ohygieniskt att jag har en vanlig handtvål på toaletten?! Jag går genast till badrummet och byter ut den till en ny och känner mig lite nöjd när nästa text i tidningen handlar om att vara klimatsmart ("för vanlig tvål är väl bättre än pumptvål?!").
Sen kommer jag att tänka på ett reportage jag läst om att en känner sig mindre skyldig efter att ha begått ett moraliskt snedsteg om en tvättar händerna efter att snedsteget har begåtts. Därmed har jag skapat min egen lösning på julens bryderier; tvålsamheten; jag ljuger mig helt enkelt igenom julen och ser till att gå på toa för att tvätta händerna med en handtvål efter varje gång. Det är nästan så att jag hoppas att jag får en tvålkopp i julklapp.
- comments