Profile
Blog
Photos
Videos
Yes, yes, yes!!
Vilken känsla man har i kroppen. Alla möjliga små celler i kroppen slår dubbelvolter av glädje!
I morse åkte jag till Tandådalen med ett stort gäng från Stöten, nervositeten var stor och mycket sömn hade de inte blivit.
Vi klev ur bilen och som föregående gång började alla sucka när de fick se banan torna upp sig mitt framför oss.
På med pjäxorna å hjälmen sedan va de bara och knalla bort till ankarliften och invänta instruktörerna och de resterande som skulle ha uppåt.
Klockan slog 9 och efter uppropet blev vi uppskickade i liften för ett uppvärmningsåk.
Dem där uppvärmningsåken har jag dock lärt mig att dem aldrig blir bra men men plötsligt stod jag i mitten på backen vid starten av banan.
Madeleine Schelander!
Min tur... Fort-Farligt-Fult var några av orden som for genom mitt huvud även upplägget: staka dig i början för att få upp fart, gå nära port och störtloppställning vid målgång.
YEPP, då kör vi!
Staka, staka, staka... Första porten... Andra porten...
Mer fart än förra gången kände jag att jag fick men som vanligt kände jag mig riktigt förvirrad angående tekniken i banåkning.
-"De där måste ha blivit godkänt" var min enda tanke. Inte för att jag tyckte de var bra åkt, snarare för jag hade ingen aning om vad jag skulle göra annorlunda för att få ett bättre resultat.
Jag vänder mig om och får tummen ner.
-"Vafaan..."
Upp igen... Samtidigt ser jag Maja svischa ner och får tummen upp och hör hennes glädjerop.
-"Grymt en av som godkänd!"
Den där väntan i liften... De där frågetecknet som drycker upp i huvudet och hopplösheten som känns i hela kroppen, alltid lika svårt att hantera.
Fokus, fokus, fokus!
Frågan: "Vad gjorde jag för fel?" & " Vad ska jag göra istället?" Räddade mig efter någon minut.
Svar: "Gå på port!"
Jag visste inte om de var rätt men de var allt jag kunde komma på.
Madeleine Schelander!
Jag gled fram till starten och andades ut, fokus.
Yes, då kör vi!
Staka, staka, staka, port, port, port, hela tiden mot nästa, jag kände att jag gick på tre stycken, närmare kunde ja inte komma, störtloppställning å mål!
Jag vågar knappt vända mig och men när jag väl gör de ser jag tummen UPP!
Segerjubel samtidigt som jag kastar mig i Majas famn å båda gratulerar glatt varandra!
Vi var ett stort gäng som klarade bankett men samtidigt några som inte gjorde de.
De va tufft att se dem utsättas för samma sak jag en månad tidigare hade upplevt.
Om jag tänker tillbaka på mig själv kan inga ord hjälpa när man upplever en sådan här situation, när jag själv upplever de kallar jag de ett misslyckande men andra kan kalla de en grop i vägen men allt jag känner man kan göra är att visa hänsyn och sympati och de slutade i kram kalas.
Sedan va de dags att ladda om! Next up Svängarna!
De va de här jag hade tränat så jäkla mycket på, var och varannan dag hade jag nött på kort, mellan och stora skärande svängar.
Ett enda ord hade jag med mig i backen och de var Ytterskida, Ytterskida, Ytterskida...
Efter första svängen som va stora skärande kändes de riktigt braoch de visade sig även i poängen, en 4 av 5 poäng.
Mellansväng, inte lika lätt... En sväng som jag inte vet vart jag har riktigt men med ett ständigt upprepande av ytterskida tog jag mig ber för backen och även den fick jag en 4 på.
Efter varje åk och uppvisning av sväng tog jag och Maja sällskap i liften. Vi hade båda samma poäng 4-4 och vi båda kom överens om att satsa allt på att få en 4 inför den sista svängen, kortsväng.
Ytterskida, Ytterskida, Ytterskida...
Väl nere konstaterade vi båda att de kändes fel så när gruppen samlades för att få sina sista poäng och få reda på om vi hade klarat hela uppåket eller ej satt hjärtat i halsgropen.
En efter en ropades vi upp. Madeleine: Godkänd!
Ahh... Lättnad!! Glädjen spred sig i kroppen men i väntan på Majas svar la jag locket på så gott jag kunde tills jag fick höra Maja: Godkänd!
Båda slängde sig i varandras armar och skrek av glädje!!
Efter att alla hade fått sina resultat grattades alla som klarade de och de som skulle göra omåk på svängarna önskades lycka till.
Sedan kom Emma, Micke & Gustaf och gratulerade oss alla.
Helt enkelt en dag full av glädje men med hjärtat i halsgropen.
Äntligen har jag blivit godkänd på skidlärarutbildningen, steg 2!
I don't say it's easy, but it's worth it!/MadeleINE
- comments