26 december 2012 och vi nallar på mellandagarna samtidigt som jag gör min första vecka som skidlärare å jag älskar de!

Dagarna består av kaos med både kalla fingrar när man gräver bort snön från barnens pjäxor så dem efter mycket om och men får fast dem på skidorna till att svettet lackar när man springer maraton längst liften i pjäxor bredvid en knatte som ska lära sig att åka knapplift och tror man kan ta en fika pause och sätta sig på den och ibland även vägrar släppa liften när man ska kliva av!

Kan ju dela med mig av min berömda vurpa idag när jag skulle hjälpa en utav mina knattar att åka lift...
Som alltid står man nere vid liften med en puls på 200 och vet att ännu en löptur står på schemat med en barn på ett antal kilo som man ska se till att ha skidorna rakt upp i backen, stå upp och fokusera PÅ skidorna så dem inte åker åt fel håll.Japp, så va de dags!
Liften kommer, liftvärden hjälper till att sätta den på plats och sedan är de min tur när startskottet går!
Jag börjar känna att liften går vääldigt fort denna gång och japp, min kära knatte ramlar och som vanligt håller dem krampaktigt i knappliften samtidigt som man upprepar: släpp liften, släpp liften! När man tillslut har böjt bort vart enda krampaktiga finger från stången och knattens skidglasögon sitter på snedden å snön är överallt har man ramlar å står över den och självklart kopplar hjärnan att jag ska ställa mig upp och lyfta upp min lilla knatten men koordinationsförmågan vid lunchtid är ju inte på topp om jag får påstå de själv! Så med bakvikt håller ja på att ramla bakåt på rumpan å då kopplar de i huvudet att jag har knattens skidor där så med sträckta ben ramlar jag rakt ner på rumpan, ungefär sådär som små bebisar med blöja gör när dem försöker gå. Dock hade jag ingen blöja som dämpa mitt fall å när man hör hela ledet av mina kollegor, barn och föräldrar skratta då finns de inte så mycket mer att göra än att också skratta!
Varsegoda! Jag hoppas jag gjorde er dag, för de där va en uppoffring utan tvivel! ;)

De är mycket tokerier som händer under lektionerna å samtidigt som man ibland vill ställa sig och slita sig i håret finns de dagar man skrattar så man får ont i magen!

Denna vecka har jag tre olika grupper:
-Skidgänget 2: vilket är ett gäng killar och tjejer på 7 och 8 år som kan åka knapplift och gröna backar å av dem har jag 8 stycken som åker runt i mina små gröna Vargy västar i grönt och gör mig stoltare än någonsin!
-Skidlekis: detta är ett gäng tjejer och killar på 4-5 år som aldrig har stått på ett par skidor som ska lära sig att åka lift och gröna backar å de må jag säga är en utmaning!
-Skidgänget 1: detta är ett gäng tjejer och killar på 7 och 8 år som inte har åkt förr men är en riktigt rolig grupp som verkligen utvecklas från att knappt kunna åka knapplift till att nu åka paralella skidor.

De är ett par riktigt roliga grupper men som alltid hittar man något som passar än bättre å jag tycker verkligen om att får vara skidlärare med Skidgängsgrupperna för utvecklingen är så enormt stor!

Imorgon väntar tredje dagen med svett och smile och jag är riktigt taggad!

Min kommentar till min chef tror jag sammanfattar hur kul jag tycker detta är och denna kommentar kläckte jag efter min första dag i backen med mina första lektioner någonsin: "Fyy faan va kul! Jag ska vara skidlärare tills rullatorn kommer fram"
& skåning som vår boss är så får man svaret: "De är bra Madeleine!" på skånska å de gjorde ju att man blev ännu gladare!

"Skidläraryrket är inget jobb de är ett kall!" /MadeleINE