Profile
Blog
Photos
Videos
Första mötet med McCarthy gav mig verkligen wowkänsla. Vi fick ställa bilen på en parkering för att sedan gå en kilometer till staden. Det kändes precis som att gå in i ett avsnitt av lilla huset på prärien. Staden bestod av ett hotell, restaurang och det gamla bordellet som vi bodde i. Det fanns även några små stugor utan vatten, el etc. Allt var inrett med saker från 30-talet som lämnats kvar av dem som jobbade i koppargruvorna. Helt underbart charmigt. Det var säkert enda gången jag kommer sova i ett bordell, check.
Klockan åtta dagen efter att vi anlänt möttes vi av två killar som skulle ta med oss på isklättring. Jag var först skeptisk till att göra det, hade mer tänkt mig en promenad på glaciären. Iallafall så bestämde jag mig för att sluta vara en mesig stadstjej och sa ja.
Våra guider hette Mike och Ben, men jag som är så dålig på namn sa hela tiden Steve och Brad. Det har jag fått höra sen dess. Vi fick all utrustning för invandring och klättring som vi fick bära på till glaciären. Vi gick förbi Amerikas högsta träbyggnad, byggd av koppararbetarna. Det tog ungefär en timme till glaciären. Vi korsade vattenfall och bäckar och det var så otroligt vackert.
När vi nådde glaciären fick vi ta på oss all utrustning och så gick vi ut. Först var det lite svårt att gå men man kom in i det snabbt. Ben visade oss ett berg och sa att det var lika högt som sju empire state buildings!!! Vi gick runt och sen sa de plötsligt att vi skulle gå ner för en brant backe och visade hur vi skulle gå för att komma ner. Jag fick lite smått panik när jag såg hur brant det var. Med lite hjälp av guiderna kom jag ner oskadd. Vi satte oss ner och åt lunch och då pekade Ben på en hög isvägg och sa att där ska vi klättra. Jag trodde först att det var ett skämt men de började fixa med linor. Jag såg på när två av mina resekompisar klättrade och jag blev genast kaxig och sa att jag ville klättra efter dem. Ben blev imponerad av mitt mod och jag satte igång att klättra. Jag trodde att det var armarna man behövde vara stark i men det visade sig vara benen som var viktigast. Halvvägs var jag helt slut och låren värkte men fortsatte efter ett tag. Jag är så himla stolt att jag gjorde det jag inte trodde jag kunde.
Precis när jag kom ner började det regna. Det hade vart blå himmel och sol ända tills dess. Några klättrade ändå och trots att jag blev dyngsur bara njöt jag av vyerna och känslan av att vara där. Det var ingen idé att ta på mig regnbyxorna som låg i ryggsäcken som var blöt. Ben gav mig hans jacka att linda runt midjan så jag blev varmare. De var rädda att jag skulle förfrysa ute på glaciären. Trots regnet fortsatte vi att promenera på glaciären och det var underbart. Totalt gick vi 1.2 mil på det underlaget så vi var ganska trötta när vi kom hem till vårt bordell.
Jag ville inte lämna McCarthy dagen efter. Det är en helt underbar plats och jag vill verkligen dit igen och jag måste verkligen kolla upp isklättring i Sverige.
Just det, har glömt att berätta om de jag reser med. Det är Claire och Samantha från England, Stan från Belgien, Chris från Australien och Victor från Sverige. Vår guide heter Vickie och är jättetrevlig verkligen. Det är en liten och bra grupp som vill göra samma saker här i Alaska.
Jag vet att jag ligger efter med bloggen det är bara så svårt att få wifi i vildmarken. Ska uppdatera om Denali så fort jag kan.
- comments