Profile
Blog
Photos
Videos
Andra dagen i Denali blev väldigt intensiv. Vi gick upp tidigt för att ta bussen som går runt stora delar av parken. Man kan hoppa av och på när man vill om man vill vandra men sitter man bara på bussen tar det ca 8 timmar att åka runt. Vi hade ingen lust att sitta på en buss hela dagen och gick av efter ett par timmar. En kille jag reser med började klättra nerför en brant backe ner i en canyon. Det var grus, lösa stenar och lera. Jag tittade ner och var mycket skeptisk. Tillslut valde jag att följa efter och alla klättrade ner. Jag tänkte konstant på mitt knä och att det skulle hoppa ur led. På hur jobbigt det skulle bli att bli räddade där. Efter mycket klättrande kom vi ner i den mest fantastiska dalen. Det var höra berg, floder och sten. När jag klättrade ner såg jag dessutom en bergsfår som stod några meter ifrån mig, han såg väldigt förvånad ut och bara stod där, häftigt möte. När vi var nere blev jag lite rädd, allt jag såg omkring mig var branta bergväggar som var helt omöjliga att ta sig upp för. Vi var verkligen helt i vildmarken, kändes som ingen någonsin satt sin fot där. Det var vi, vildmark, berg, floder och vilda djur. Den känslan var obeskrivlig, både läskig och spännande.
Vi bestämde oss för att gå längs floden för att förhoppningsvis hitta en väg upp på vägen igen. Solen stekte och jag hade glömt min keps på hotellet, men hade iaf två flaskor vatten med mig. Vi satte oss mitt i allt och åt våra mackor och försökte ta in allt det vackra och att vi faktiskt var mitt i vildmarken.
Det var svårt att gå pga underlaget som var stenar och små bäckar som vi fick hoppa över. Självklart hade jag oturen att sjunka ner med halva benet i lera. Vi såg björn och vargspår och hittade tom horn från älg eller liknande.
Vi såg en glaciär långt borta och gick mot den, tog säkert nån timme att nå dit. Vi gick upp en bit och tog lite bilder.
Jag var fortfarande lite orolig för hur vi skulle komma upp till vägen igen, hade bara en vattenflaska kvar och lite chips. Från glaciären såg vi en plats som vi möjligtvis kunde klättra upp för, haken var att vi var tvungna att korsa flera bäckar och floder för att nå dit. Det låter kanske inte så svårt men du kan lätt ramla av det enorma trycket, gå rakt ner i ett hål eller sugas med i det kalla glaciärvattnet.
Vi samarbetade väldigt bra för att korsa dem. Chris gav hela tiden en hjälpande hand, svårast för mig som är så kort. Det gjorde så fruktansvärt ont i fötterna att kliva på stenarna och det var svårt att hålla balansen. Samantha ramlade lite när vi korsade en av hundra bäckar, kändes det som iaf. När vi korsat den sista var vi så lättade och vi hade lenare fötter än någonsin, de blev totalt slipade.
Sen var det bara att ta på sig skorna och vandra vidare. Vi såg bussar passera långt ovanför oss, de såg så små ut. Vi gick längs bergväggarna tills vi hittade ett ställe vi tänkte försöka ta oss upp på. Det var brant, jag är ingen van klättrare så var rätt nervös när vi började gå uppåt. Första biten var okej med träd att hålla i och bra grepp. Närmre toppen blev det grus och några få stenar att grabba tag i. Min längd blev än en gång ett hinder, Victor och Stan fick turas om att nästan dra mig upp på vissa ställen. Känslan när vi kom upp på platt tundra var fantastisk. Jag kände mig som Bear Grylls efter denna intensiva hike, som att jag kan göra allt efter detta. Under dessa dagar har jag verkligen gjort saker jag aldrig trodde jag skulle klara som isklättring i ösregn bland annat.
Vi gick lättade genom tundra, det var mycket buskar så vi förde oväsen för att inte överraska en grizzlybjörn eller älg som faktiskt är mer aggressiva.
När vi nådde vägen där bussarna och tittade ner i dalen där vi varit kändes det helt overkligt. Min andra vattenflaska var nästan tom och vi började gå längs vägen i väntan på en buss. När en buss kom klev vi på och kände oss som vildar med leriga, dammiga, blöta och väldigt svettiga. På bussen satt folk som förmodligen suttit där hela dagen hela och rena. Jag somnade på en gång.
Väl framme vid visitor center köpte jag en dr pepper och snacks och vi såg en kort film om Denali i en mörk biosalong tills Vicki kom och hämtade oss med vanen.
Den kvällen kände vi tjejer att vi verkligen ville göra oss fina och fräscha till middagen. Nyduschade och sminkade åkte vi till en pizzarestaurang och spelade mer cornhole. Myggen va hemska där så vi åkte till vårt favorithak där vi var kvällen innan och drack kalla Alaskan summer, godaste ölen här.
Jag sov gott den natten.
- comments