Profile
Blog
Photos
Videos
Gott nytt år!
Filippa:Nu har första dagen på det nya året, 2013, snart passerat. Vi har spenderat större delen av den på stranden här i Hikkaduwa med bad, snorkling och att klappa havssköldpaddor. På eftermiddagen tog vi en liten shoppingutflykt till den närbelägna staden Galle.
Vi började dagen med att promenera bort till ett dykställe på stranden där mamma igår hade gjort upp med någon kille om att åka på snorklingsutflykt. Vi var mycket spända. Här och var på stranden hade människor däckat ihop efter nattens vilda firanden. - Happy new year! ropade alla vi mötte. Väl framme vid Poseidon Diving Center fick vi vänta en liten stund för han som mamma pratade med igår hade inte kommit än. När vi provat ut utrustningen (cyklop, snorkel och fenor) fick vi reda på att vi inte alls skulle åka ut med någon båt som vi var beredda på, vågorna var nämligen återigen för höga, utan vi kunde få gå ut och snorkla vid revet precis här utanför. Vi hade egentligen redan testat att göra just detta och inte sett särskilt mycket men killen föreslog att vi skulle simma en annan väg för att komma till de fina delarna av revet. Snorklingen här var tyvärr inte särskilt imponerande för den som varit i Perhentian eller Thailand men en del fiskar såg vi i alla fall. Korallerna blev tydligen till stor del förstörda när tsunamin svepte in över området, vilket är mycket synd.
Stranden här i Hikkaduwa är fin med kristallklart vatten på de ställen där vågorna inte går höga. På förmiddagen är vattnet lugnt och korallrevet skyddar mot de höga vågorna men senare blir de ännu större och man kan ofta se surfare en bit ut. Åt höger utmed stranden från vårt hotell sett är det alltid fullt med lankeser. Det ser ganska roligt ut för de badar och leker verkligen så gott som på varandra. En sak som jag av någon anledning känner mig nästan förnärmad av är att de lankesiska kvinnorna och tjejerna alltid badar med riktiga vardagskläder, medan männen får gå i badbyxor. Sedan verkar de liksom inte bada tillsammans utan i grupper (lägger man märke till efter att ha iakttagit dem en stund).
Den andra delen av stranden är mer folktom men också mer skräpig, tills man kommer ut på en liten udde. Där står varje förmiddag en liten folksamling (mestadels barn, tanter och asiater). De har samlats för att beundra de två eller tre havssköldpaddor som alltid simmar omkring i det knähöga vattnet och äter. Några gubbar går också omkring i vattnet och kastar ut små bitar av sjögräs till sköldpaddorna så att de inte ska simma iväg och försöker även såklart tvinga turisterna att köpa av det. Vissa köper det men vi som har snåla föräldrar får plocka upp bitar ur vattnet som gubbarna redan slängt i och mata sköldpaddorna med.
Man håller fram maten en bit framför sköldpaddans huvud och så nappar den åt sig det, under fliken filmer finns en rolig video på Emanuel när han matar sköldpaddan. Den var filmad första gången Emanuel och pappa upptäckte sköldpaddorna, på nyårsafton när vi tjejer var fast i klassrummet hela dagen och pluggade dykteori. Vi blev ju lite avundsjuka och gick till den lilla udden på eftermiddagen för att titta efter havssköldpaddor. De var kvar men vågorna gick höga och de befann sig lite längre ut så man kunde bara se när de stack upp huvudena för att andas.
Idag gick det mycket bättre. Vi vadade omkring en lång stund, hänförda av sköldpaddornas vackra figur och stora svarta ögon. De är stora, klart över en meter långa. De kan bli uppemot 50 år gamla, äldre än medellivslängden för människor i vissa länder, men jag har ingen aning om hur gamla de här är.
Mamma passade på att köpa några billiga vackra överkast av en kvinna på stranden, fyra stycken i någon silkesblandning för 9000 rupies (allltså 450 kr). Okej det kanske inte var superbilligt för att vara här men de var mycket mycket finare än det mesta annat man ser här.
Efter en snabb lunch på hotellet tog vi en taxi (eller vi hade pratat med någon på stranden - det finns alltid folk som är villiga att köra en vart man än vill i en van) till staden Galle. Där kan man man kan få tag i fina billiga tyger och mängder av krimskrams såsom örhängen och diadem för två kronor styck (till mammas respektive Stinas stora förtjusning). Galle verkar vara en mysig liten stad, och den ligger precis vid havet. Staden är känd för sitt fort, som vår driver visade oss runt på när vi var på väg mellan Unawatuna och Hikkaduwa.
Vi bad chauffören (alltså han från stranden) att vänta i bilen medan vi omkring i staden men det lyssnade han inte på. Han visade oss till någon marknadsplats och tygaffärer och sedan sade pappa skarpt till chauffören att gå tillbaka till bilen och vänta där. Det gjorde han inte. Chauffören följde efter oss under hela besöket i Galle. Vi tittade mest på smycken och tyg, och Emanuel fick med sig en häftig blinkande helikopter hem.
Jag kunde nog ha njutit mer av utflykten. Jag svettades och fick våldsamma hostattacker hela tiden och att dessutom chauffören vägrade lämna oss ifred gjorde det lite svårt att koncentrera sig på att ha det trevligt! Till slut fick jag i alla fall köpt lite krimskrams.
Innan middagen tog några av oss ett svalkande kvällsdopp i poolen (bredvid satt jag och skrev första delen av det här inlägget). Det kändes som en bra start på det nya året!
- comments
Eva Ph. Hur skall ni få med er allting hem? Helikoptrar, tyger,mammas och Stinas krimskrams och överkast? Teer av olika slag, ris och åtskilligt annat. Förstår precis hur det kändes att ha chaffisen i hälarna, Ippa. Bra skrivet, ma petite fille!