Profile
Blog
Photos
Videos
Runt i Sri Lanka!
Igår åkte vi längs sydvästkusten från Unawatuna till Hikkaduwa. Ajith kom och hämtade oss vid åttatiden, och det var jättekul att se honom igen. Han berättade att han legat med hög feber, men på sedvanligt asiatiskt vis inte väntat en sekund på att uppsöka läkare, som skrivit ut såväl antibiotika som lite andra dunderkurer till honom. Så nu var han bra igen. Jag startade inte någon antibiotikadiskussion. Istället tänkte jag på min egen lille prins som var sjuk från och till i en vecka och vars vanliga runda mage har krympt till oigenkännelighet! Kanske skulle vi gått till doktorn med honom också, vilket Ajith påpekade flera gånger under förra veckan och säkert tänkte han att vi var ovanligt kallhamrade föräldrar. Nu är Emanuel i form igen, men Filippa har haft feber två dagar. Det var roligt att ha sett Unawatuna, som enligt vissa källor har en av världens finaste stränder (ja den var fin, men inte så fin att den kommer med på vår lista!). Den största behållningen var baden i de härliga vågorna, och en särskilt trevlig restaurang precis vid stranden. Här i Hikkaduwa är det också vågor, men de verkar större och det kan dessutom vara strömt på vissa ställen så man får passa sig lite. Längs vägen hit gjorde vi några olika stopp. Det första var på fortet i Galle. Det byggdes av holländarna på 1600-talet, och är helt intakt även efter tsunamin. Innanför murarna finns en del av den gamla staden Galle, allt i stenhus från 1663 i holländsk stil, med bostadshus, en katolsk kyrka, tempel och moské. Många av de kristna i Sri Lanka bor just här. (Många av muslimerna bor i Kandy, där är 90 procent muslimer.) På fortets mur finns en vacker fyr. Galle är i dag Sri Lankas fjärde största stad. Före tsunamin var den nummer tre. Tsunamin drabbade staden väldigt hårt. Vågen sträckte sig 4 km in i landet, och den var ca 10-15 meter hög. När vi stod på stranden och tittade upp på en av de högsta palmerna, och insåg att vågen var mycket, mycket högre än toppen av den, kändes det helt ofattbart. Längs den kustremsa vi vi åkte på igår fanns skelett av byggnader överallt, och det mesta av den bebyggelse som finns är återuppbyggt. Vi fick höra att Galle precis hade byggt ett nytt sjukhus som stod klart bara veckor före tsunamin. Dagarna före tsunamin flyttades de sista patienterna över till det nya sjukhuset. Det gamla sjukhuset blev totalt bortspolat. Det nya låg bättre till och klarade sig fint. Vi promenerade omkring på fortets mur ett tag under Ajiths paraplyer (solen riktigt stekte!) innan vi räddade oss in i den sköna AC-vanen igen. Efter att ha åkt ett par mil längs kusten kom vi till staden Ambalangoda. Här tog vi en båttur på floden Madu. Första delen av turen åkte vi i en smal passage kantad av mangroveträsk. Efter ett tag blev floden bredare och där hade man byggt burar och staket för att fånga jätteräkor. I floden fanns en del öar och vi gick i land på ett par av dem. Bland annat fick vi se en kanelodling, och de visade oss hur man tar fram den goda delen av barken, rullar ihop den och torkar den i solen för att få fram kanelstänger. Vi fick också besöka ett traditionellt lankesiskt hus och se hur det var inrett. Vi var inte säkra på om någon faktiskt bodde där eller om det bara var en modell för att visa upp för turister. Ajith väste i mungipan att ungefär såhär bor alla fattiga i Sri Lanka. Det blev tydligt för mig att livet inte levs i huset utan runtomkring huset, som väl är. Nästa stopp var väldigt uppskattat och lite otippat! Vi kom fram till en liten ö av bryggor, där vi fick fotvård! På vägen tillbaka passerade vi ett par broar som var vackra i sin enkelhet. Några av oss fick möjlighet att gosa med en 5 månaders krokodilunge. Just här, ganska nära havet finns inte så mycket krokodiler egentligen eftersom vattnet är för salt. Längre upp längs floden däremot, och i många andra floder i Sri Lanka bor det krokodiler. De blir fem meter långa! Krokodilerna tar flera människor i månaden i Sri Lanka. Folk tvättar sig ju i floden, diskar och tvättar kläder, och många kan eller orkar inte ta sig till de "krokodilsäkra" platserna där myndigheterna har byggt säkerhetsnät runt bad- och tvättplatsen. Ungefär en sådan säker plats per km skall det vara, enligt vår informant. När vi var klara med båtturen och hade ätit vår lunch på en restaurang vid floden, åkte vi vidare till en gruva. Där fick vi se hur det såg ut runt gruvschaktet och fick beskrivet hur arbetet med att ta upp ädelstenar går till. Ädelstenar är en stor exportvara för lankeserna, och det finns många gruvor. I just den här gruvan hittar man mest månsten, annars har Sri Lanka även safirer i olika färger, topaser, rubiner och lite andra stenar (dock inte diamanter och smaragder). Vi fick se hur det ser ut i verkstaden och hur de slipar stenarna och gör smycket av dem. Det hela gick naturligtvis ut på att vi skulle köpa smycken, vilket vi gärna gjorde! Stina valde en lila ametist, och jag och Filippa köpte blå månsten i form av halsband och örhängen. Det var mycket bättre priser här vid gruvan än i butikerna på gatan, där vi redan tidigare har gått och suktat efter de vackra stenarna. När vi slutligen kom fram till hotellet var det dags att säga farväl till Ajith (snyft). Vi blev strax glada igen när vi upptäckte hur superfint och lyxigt det nya hotellet var! Vi började med ett dopp i polen, och vid polkanten fick jag en trevlig lite pratstund med en lankesisk turist som visade sig ha precis samma tre favoritböcker som jag. Sedan var det snart dags för mat igen. Middagsbuffén var den godaste hittills och efterrättsbordet dignade. Tur att jag ska börja mitt nya liv när vi kommer hem. Det enda lite störande momenten var liveunderhållningen, tre medelålders män som sjöng och spelade av hjärtans lust. Hoppas det bara var för att det var lördag, så att vi kan prata med varandra vid middagarna framöver! Vi ska ju inte åka runt så mycket mer nu utan bo kvar här i Hikkaduwa tills vi åker hem. Jag har förträngt det lite men det är ju här vi skall dyka! Tjejerna ser fram emot det jättemycket, de har ju bara positiva minnen av dykning med sig. Jag som hade lite mer problem sist vi dök blir nervös bara jag tänker på det. Men i Unawatuna förberedde jag mig i alla fall lite genom att träna på att blåsa ut vatten ur cyklopet under vattnet. Ett moment mindre att oroa sig för!
- comments
Mormor Hur skall ni kunna gå här i regn och blötsnö?? Vilka härliga paraplyer! Gott nytt år önskas er! Stora kramar från det mörka, regniga, kalla Göteborg. Hur länge kan man njuta av den här bloggen?Är det någon risk att man sliter ut den??
Maria Gott nytt år på er! Vad härligt ni har det! Nyfiken blir jag på vilka dina tre favoritböcker är, nu när jag för en gångs skull har tid att läsa?! Alla hälsar! Kram
Isabella Du har säkert läst dem redan! Skära för sten (Cutting for stone), jag tror vi har pratat om den men jag kommer inte ihåg om du läste den? Och de där två av Khaled Hosseini..? Kram!
Maria Skära för sten var ju superbra, den andra författaren har jag inte läst... Den får jag kolla upp! Själv har jag precis läst Hungerspelen som Elias tagit med, men den var bra även för vuxna! Kram