Hej bloggen.

Det här blir nog vår sista uppdatering. Vi är i Melbourne nu och väntar på att checka in på vårt sista hostel. Vi kom hit i torsdags och fick äran att träffa på vår egen far och bo på lyxhotell i en natt. Det var ett herrans underverk. Rummet hade TV, dusch, kuddmeny, duntäcken, fåtöljer, musikmaskin, badrock och tofflor, gratis handdukar, schampoo och tvål, automatiska lampor på badrummet med mysbelysningsfunktion, persienner, en häftig allt i allo fjärrkontroll, minibar, strykjärn, hårtork, garderob, safe, housekeeping, klimatanläggning, utsikt. Allt detta hade de klämt in på ett och samma rum och det var inte ens trångt. Rummet låg på 40e våningen och de hade hiss! Och vi hade tillgång till ett högteknologiskt gym och spa.

Det var som en dröm, 24 timmar av absolut lycka, innan pappa beslutade att lämna oss i träsket. Med hängandes huvuden fick vi återta vår plats i näringskedjan, på Oslo Hotel i slumdelen av Melbourne. Där fick vi en 90-säng att dela på. Vi bodde i ett förråd-liknande utrymme där de förvarade extra madrasser. Receptionisten kunde inte engelska, och receptionen var (typ) aldrig öppen.

Men lika glada var vi för det för vi fick gå på Foo Fighters konsert. Och vi vill inte vara såna, men... Den där frontmannen spände ögonen i oss så vi darrade som asplöv och fruktade för våra liv. Så nära stod vi.

Fruktade för sitt liv gjorde Emilie för övrigt redan. Första rockkonserten var en skärrande upplevelse. Man blev puttad och armbågad och trampad (och humpad) på.

Men all in all var det en trevlig kväll, Foo fighters levererade och Tenacious D var roliga.

Ikväll ska vi "treat ourselves" med adventskonsert i kyrkan. Blir som balsam för Emilies kränkta personliga intergritet.