G'day mate! Vi har det great.

Vi är i Sydney nu, skulle vart här igår kväll klockan sju. Men på motorvägen stod vi helt still i två timmar och lite till. En olycka fick bilar att vända om, hoppas att ingen omkom.

I Sydney var det nån som var knäp(p), för bussen kom till Crescent Head utan släp. De visste inte hur många vi va', så vi fick allt bagage i knät ha. Från klockan två till klockan elva - ni kan ju föreställa er själva.

Hela vägen fick vi se på DVD och när vi blev hungriga stannade vi på KFC. När vi kom fram hade vi inte räknat mé en uppgradering till privatrum med egen TV.

I Spot X vi surfa och blev ganska bra, men tänk att det regna varendaste dag! När solen äntligen kom fram och sken så hade Emilie himla ont i sitt ben. Och Anne Marthe hade passat på att trilla och gjort sitt knä riktigt illa. Sorgsna gav vi upp rätt snart, för surfing med våra skador var ogenomförbart. Men surfing var fantastiskt roligt - att vi gör det igen är mycket troligt. Kanske om det i Melbourne finns en strand kan vi prova på det igen lite grand.

Vår instruktör var en dread headad norrman. Tänk vad vi norrmän kan! Rich var en extrovert engelsman, han fick visst krama en tjej litegrann. En kväll kom han aldrig hem till vårt hus… undrar vad han var ute på för bus… Dagen efter var vår telefonsladd väck. Kan det va' Rich som har varit så fräck? Han surfade ihärdigt och blev aldrig vrång, fastän han drunknade gång på gång. Annat var det med tyska Kat, hon bara alltid på stranden satt. En kines och ett tvillingpar, och en kanadensare också i vår grupp det var.

När vi träffade Kanada då fick hon skäll av en man vars röst var fruktansvärt gäll. Nån hade stulit av några andra ,och mannen var säker på att Kanada var att klandra. De bråkade fortfarande när bussen skulle gå, så Kanada glömde att gå på. Vi vet inte vems parti vi ska ta fast när hon betalade tillbaka måste hon ju skyldig va.

I vår grupp var även två blyga tjejer, när vinet kom fram så hände det grejer. Fast Kanada verka' va' uppmärksamhets-svält, så de blyga holländarna fick sitta tyst och snällt. Och tyska Kat fick guiden på kroken, när hon skulle åka var han jättemoloken.

Idag klockan 10 vi checkade ut. På nästa hostel jobba' en jättedum strut. Hon hade vaknat på helt fel sida och för det fick vi lida. "Här kan ni inte lämna väskan" sa hon "ni får gå tillbaks till tågstation. Kom tillbaka klockan två. Ni kan checka in då." Efter fyra timmar utan mål och mening var vi tillbaks klockan två - ingen försening. Då kunde hon inte hitta oss i systemet. Hostelbookers.com var problemet. Detta hade hänt förut, och vi fick sitta ner tills hon rett det ut. 40 minuter senare hon ler och faktiskt oss om ursäkt ber. Hon vred sig lite generat: "Nu har ert rum blivit uppgraderat".

Vi intog med glädje vårt nya rum, men ska sanningen fram är lukten lite skum. Men inte ska vi klaga. Ett tvåmansrum kan nog oss behaga. Här kan vi vara utan tabbar med sladdar som blir stulna av elaka grabbar.

Vi laddade om och begav oss ut på en hejdundrandes sightseeing-rut. Men vi hade knappt kommit ut på gatan innan det slog oss: "Satan! Det finns bara en sak i Sydney att se: det superkända operahus-e.."

Vädret var vackert och huset var flott. Sen vandra' vi hemåt och åt lite gott. Ojsan, det här har vi glömt att säga. En dag när vi i köket greja' vi uppfann en rätt som var sensationell. Den skulle göra Gordon Ramsay snäll. Broccoli, gräddfil och vitlök och pasta. Allt detta på en tallrik kasta! Skala en färsk avokado och mosa, sätt dig sen i en stol och gosa. Smaka av med vitlökssalt. Gud, den här rätten smakar så ballt! Det vattnas i munnen av tanken blott. Broccoliavokadopasta smakar så gott. Ett underbart hopkok som är jättebra för din plånbok.

Imorrn ska vi oss till stranden bege, vi behöver en dos med vitamin D. Brännan behöver jobbas på om vi inte ska komma hem och va' blekgrå. Vi vill inte konfronteras med stormen Berit, om vi fortfarande är kritvit.

På onsdag ska vi oss till Melbourne bege och tolv timmar i buss tar det. Där ska vi träffa Daddy Cool. Det ska bli jätte rool-igt. Nu har rim-marathonet spårat ur, hoppas att ni inte blir sur. Vad bra det var tur. Massor av rim ligger på lur. Så om ni inte stänger in oss i en bur. Som nån sorts vilda djur. Eller ger oss en medicinkur. Eller på universum snur. Så kan vi rimma mer en annan gång, eller hur?

PS. Kommentera mera!