Profile
Blog
Photos
Videos
HEJ!
Nu sitter vi pa en nastan ode o. Det enda som finns har ar ett par turister, lite infodingar och en och annan bla fisk i havet.
Dagarna tillbringas i en hangmatta pa stranden med en bok i handen. Pa kvallarna far vi ata kulinariska underverk och titta pa infodingarnas Buladans. Inte Hula alltsa, men hulas kannibalska Fijikusin Bula.
Hawaii var excellent. Vi bodde jattenara Waikiki beach pa ett billigt och bra hostell. Pa dagarna lag vi och spelade spel pa playan eller body surfade i det perfekt tempererade havet. Trots vart introverta uppforande lyckades vi snarja nagra vanner, vars sallskap vi forst borjade uppskatta sista dagen.
Ekonomin tillat inte sa manga utflykter, men vi fick iallafall se Lanikai, en av varldens 10 finaste strander, och Jackass Ginger Cove, en medelimponerande vattensamling i djungeln. Avsaknaden av utflylkter gjorde inte sa mycket for vi hade allt vi behovde pa Waikiki.
Det ar mer an vi kan saga om Fiji. Det kanns bokstavligt talat som att vara avslappt pa Robinson-on. Igar fann vi oss sittandes pa stranden med en sten i handen forsokandes att krossa en kokosnot. Vi har vavt vara egna armband och fiskat var egen mat. (5 fiskar!!) Simmat och klappat pa hajar och dansat buladans. Allt detta pa en dag, och anda kanner vi oss understimulerade. Understimulansen resulterar i overkonsumtion av chips (jattedyra chips).
Det finns inte ens en affar har. An mindre telefonmottagning. Ingen restaurant. Nar kocken smaller i bongotrummorna far man komma och hamta sin tallrik. Frukost klockan 7 pa morgonen. Det finns bara elektricitet mellan specifika klockslag och ibland stanger de av vattnet.
Idag nar vi vaknade hade till och med stranden forsvunnit. Anne Marthe hade bed bugs i sin sang igar, och det finns inget vi kan gora at det for det finns ingen stans att kopa insektsmedel.
I ovrigt har vi det underbart. Vi hor av oss nar vi kommer till Nya Zeeland.
Peace Out!
- comments
mamma Oj oj oj, klappa på hajar??? Nu måste mamma tyvärr peka med hela handen. Klappa på hajar är från och med nu förbjudet!!! Va skönt att äntligen få ett livstecken ifrån er iallafall. Passa på att blogga när det finns el. Saknar er, kramar från mamma.
Johanna Instämmer med Anne!! Inge mer hajklappande!! Trots att det är nästan 50 dagar kvar så känns det ändå som att det böjar närma sig hemkomst... så inga aktiviteter som eventuellt kan fördröja den delen av resan tack!!;) Läsa är bra! Dock inte under nån cocospalm... det är vad jag har förstått en av de vanligare dödsorsakerna i dom där trakterna.. så ni vet;) Längtar såå till december! Kram på Er!