Nu är vi tillbaka i Chiang Mai, favoritstaden! Vi åkte hit igår med en kollega, och åker tillbaka hem till Mae Sariang på måndagkväll. Vi bor på samma guesthouse som förra gången (Thaphae Garden Guesthouse) och lustigt nog fick vi exakt samma rum som vi hade sist! På helgens program står bl.a. solbad, shopping, klänningar och en matlagningskurs.

Idag firar vi förresten 1-månadsdag! Det är alltså exakt en månad sedan vi lyfte med planet från H:fors-Vanda flygfält! Vi har arbetat på CDPD i fyra veckor nu, och under den gångna veckan tycker jag att jag börjat känna att jag kommit in i arbetet lite grann (så mycket man nu kan utan att kunna så mycket thai). Barnen börjar också bli vana med en, och de börjar se en som en av de vuxna i skolan istället för bara en farang (thailändskt uttryck för västerlänning). Den här veckan började en ny flicka i min klass. Hon är ganska så vild och river ner och söndrar allt hon kan få tag på, vilket innebär en hel del mer sysselsättning i klassrummet. Men jag tycker nog ändå att hon är en riktigt prima flicka, lite finurlig på nåt vis.

I övrigt går mitt arbete för det mesta ut på att lära en av flickorna engelska, vilket har lett till att den här tjejen blivit lite "min flicka". Hon har ett fysiskt funktionshinder och sitter i rullstol. En jätteduktig och söt flicka med stor inlärningskapacitet! Det är roligt att märka att det man lär ut faktiskt fastnar! Hon gillar också att sjunga, och jag ska försöka hitta en engelsk sångbok eller liknande här i Chiang Mai så att jag kunde lära henne lite fler engelska låtar. Det börjar nämnligen kännas lite enformigt att sjunga "Everybody sing a song, doodah..." hela tiden.

En annan av mina favoritflickor (jag vet att man inte får ha favoriter, men ändå) har varit sjuk nu i två veckor, och på tisdagen efter jobbet gjorde vi ett hembesök till byn där hon bor. Några av lärarna försökte övertala mig att själv köra skoter dit, men jag vägrade, eftersom jag vet att det skulle vara min död att ge mig ut i den här galna trafiken. En av lärarana frågade: "You afraid of the police?? There is no police in Mae Sariang and you dont even need a license to drive" Haha, efter den kommentaren blev jag ännu mer säker på min sak. Det slutade alltså med att jag fick åka med en av dem, utan hjälm såklart. Men igen en gång var vägen dit så vacker att jag glömde bort att det var farligt. Väl framme var det väldigt rörande att se den lilla sjuka flickan i sitt väldigt primitiva hem... Där satt hon på golvet och petade bort kornen från en majskolv, ett i gången. Men så är det väl här, barnen måste hjälpa till hemma även om de är sjuka. Jag fick stor lust att bara lyfta upp henne och ta henne hem till Finland med mig. Men igen en gång fick jag påminna mig om att människorna här inte nödvändigtvis lever ett sämre liv än vi, det är bara så annorlunda.

Nu har jag förresten fått igång min löpträning på riktigt, och hoppas att motivationen håller i sig. Jag har uppnått mitt allra första delmål, och har då bara ca. 10 000 delmål kvar innan jag är redo för Sthlm Marathon 2010! Men det känns bra så här långt iallafall!

Nu ska vi slänga oss i poolen ett varv! Trevlig helg till er alla!