Profile
Blog
Photos
Videos
Jag vet inte hur många som orkar tröska genom mina blogginlägg, men de som faktiskt gör det får väldigt gärna skriva någon liten kommentar här under fliken Messages. Det är bara några få tappra själar (tack mamma, Linda och syrran!) som kommenterat mitt senare inlägg och de omkring sjuttio bilderna som jag laddade upp då. Den här bloggen är min chans att verkligen få berätta om allt jag upplever, och varje liten kommentar är guld, nej, diamanter värda! Och om man ställer någon fråga kan man få svar längst ner på nästa inlägg…
Sedan baseballtorsdagen som var senaste nytt när jag skrev sist så har jag (förutom det vanliga skolarbetet) hunnit gå på zoo, fira en 22-årsdag, göra mig förbannat illa, se den första presidentkandidatdebatten och resa till North Carolina och hängt med sydstatare. Jag ska försöka sammanfatta detta nu.
Utflykten till Smithsonian National Zoological Park här i Washington blev både en kanonupplevelse och en besvikelse. Eftersom zoot ingår i Smithsonianinstitutionen så är det gratis inträde och vi gick dessutom dit en dag då det var kanonfint sommarväder. Jag fick se en massa fina djur, bland annat leoparder, uttrar, pandor, elefanter och flodhästar! På begäran har jag nu lagt upp mina fina filmer på en panda och en toksöt dvärgflodhäst. De kan ta lite tid att ladda upp. Om ni undrar varför pandan sitter inne i hörnet så länge så avslöjas hemligheten när han går därifrån…
Den stora besvikelsen på zoot var att lejonen och tigrarna tydligen gick och lade sig redan vid fyratiden, och eftersom vi kom dit ganska sent så missade vi dem! Alltså måste jag snarast göra ett nytt besök dit så jag får se mera lejon och så äntligen tigrar för första gången på riktigt!
Det är alltid kluvna känslor när man besöker ett zoo såhär, en del av mig älskar det eftersom jag får möjligheten att se alla dessa fina djur i verkligheten, men en annan del av mig tittar på utrymmet i burarna och undrar hur djuren mår egentligen. Vad jag har hört om just detta zoot ska i alla fall vara att de driver väldigt mycket forskning kring utrotningshotade djurarter, och som "hyra" för att de får låna tre pandor från Kina betalar de $1 000 000 om året till pandaräddande insatser där. Tydligen har zoot för ett antal år sedan ha blivit väldigt kritiserade för vanvård av en del djur, men efter att en av cheferna avgick ska det ha blivit rejäl förändring. Så det är svårt att bestämma sig för hur man ska känna inför dessa institutioner, men jag är i alla fall glad att det finns ett så fint och helt gratis zoo här nära mig.
I onsdags fyllde Chandrika i min klass år och eftersom vi var lediga på onsdagen (efter en omstuvning i schemat då vi skulle ha ett studiebesök på fredagen istället) så bjöd hon in till fest i hennes och Annelies lägenhet på tisdagskvällen. Presentfixare som jag är som tog jag genast initiativet till att vi alla i klassen skulle skramla till en födelsedagspresent till henne. Det visade sig att hon hade spanat in ett halsband som de andra tjejerna föreslog att vi skulle köpa. Chandrika hade inte alls förväntat sig att vi skulle fixa något, utan blev rörd till tårar när vi dök upp finklädda med present och en hel kartong full med smaskiga cupcakes och födelsedagsljus. Det blev en väldigt lyckad kväll, och det var roligt att upptäcka att det faktiskt finns ett nattliv i Washington även en tisdagskväll!
Jag har även hunnit vara lite klantig och fått betala för det. Häromkvällen skulle jag göra spagetti och köttfärssås och släppte köttfärsen lite för snabbt i stekpannan. Stekhet olja sprätte upp över hela mig så nu har jag otäcka variga brännsår på armarna, buhuäää. Värst ser det ut på handleden - handleden!! Huuu, jag som är nog känslig när det gäller mina handleder, men nu får jag minsann bita ihop. Tur i oturen var dock att jag hade mina glasögon på mig och oljestänket som kom på dem hade annars kunnat hamna i mina ögon.
Detta är sannerligen en spännande tid att befinna sig i USA och i Washington. Inte nog med att ett mycket historiskt presidentval pågår - hela landet kastades nyligen in i den värsta ekonomiska krisen sedan The Great Depression på 1930-talet. Och eftersom vi läser kurser i både business och modern american society så diskuterar vi allt detta på lektionerna. Vår businesslärare sa senast i dag att det tidigare år inte alls funnits lika mycket aktuellt att prata om på hans lektioner. Dagens stora grej är förstås att House of Representatives röstade ner Bush bailoutplan där tanken är att skattebetalarna ska ersätta landets krisande banker med $700 miljarder, vilket resulterade i att Dow Jones dök med nästan 800 punkter. Det intressanta var dock att vår lärare inte var särskilt förvånad. Han sa att det inte bara är Obama och McCain som räknar röster inför 4 november, det gör även en tredjedel av kongressen. En stor majoritet av det amerikanska folket gillar inte bailoutplanen och tycker att börshajarna på Wall Street får klara sig själva nu när allt köpande och säljande har gått käpprätt åt helvete. De inser inte att den här krisen påverkar dem MNST lika mycket Wall Street, och många av de kongressledamoter som i dag röstade emot bailoutplanen är rädda att förlora sina platser på Capitol Hill när de gör folk upprörda. Nästa gång det röstas om detta förslag kommer det gå igenom, men de som röstade emot det första gången kan ändå hävda att de stod upp för folket från början.
I fredags var vi på studiebesök på National Public Radio här i Washington. NPR är ungefär som USA:s svar på Sveriges Radio, fast den här radion sponsras inte av skatter eller avgifter utan istället av privata donationer. De är inte fullt lika stora som de kommersiella stationerna, men växer faktiskt. Och enligt vår lärare Mrs Johnson så är det på denna kanalen som man hittar programmen med mest fördjupning och substans. Förutom NPR:s ombudskvinna Alicia Shepherd (som bland annat har skrivit boken "Woodward and Bernstein: Life in the Shadow of Watergate") så fick vi även träffa Felix Contreras som är producent och reporter inom Culture/Music & Mediaavdelningen. Hans jobb lät som typ det roligaste jobbet någonsin, han gjorde alla inslag om musik inom alla genrer, både gamla och nya band och nya musikfenomen, om den nya tekniken för musik osv. Jag nätverkade direkt och började genast förhöra honom om praktikmöjligheter och berättade att jag hade såååå mycket tidigare erfarenhet. Han verkade vara en mycket trevlig och sympatisk man och jag fick hans e-postadress. Så jag skulle inte tacka nej till ett internship på NPR inom det området!
Efter besöket på NPR var det dags för mig, Theresia, Charlotte och Sophia att bege oss söderut för vi hade bokat in den lilla småstaden Salisbury i North Carolina för den här helgen. Theresias pojkvän Patrik studerar på college där så hon åker dit ganska ofta, men den här helgen hade hon hyrt bil och bjöd med oss andra. Det blev en cirka sju timmar lång bilfärd, då jag sov en stor del av tiden med System of a Down i iPoden. Det var mysigt att färdas genom USA och se mer än bara storstaden. När det började mörkna var det enbart stora reklambillboards som lyste upp vägen vid ett tillfälle. På fredagen hölls ju även den absolut första debatten mellan Obama och McCain och vi började lyssna på den på radion i bilen innan vi kom fram det lilla huset där Patrik och hans roommates bor.
North Carolina är del av vad man kallar den amerikanska södern. Här pratar de med typisk sydstatsdialekt, har mindre trevliga åsikter om mörkhyade människor och visar gärna upp sina vapen. Okej, jag generaliserar grovt just nu, men av dem som jag hann träffa den här helgen så var det markant skillnad från dem som man träffat i Washington. Patriks rumskompisar var inte lika intresserade av presidentdebatten och hade sin egen teori om att Obama skulle bli mördad direkt om han blev vald till president. Vi kontrade med att McCain faktiskt är ganska gammal och dessutom har haft cancer så risken är stor att även han trillar av pinn. Så i slutändan kan detta valet egentligen stå mellan Palin och Biden - ännu större orsak att rösta på demokraterna, enligt min mening!
Jag, Sophia och Charlotte sov i två bäddsoffor i TV-rummet. På lördagen sov vi länge, åt lunch och såg oss omkring inne i stan. Salisbury är en ganska gammal stad med amerikanska mått mätta, bland annat har ett blodigt slag under inbördeskriget ägt rum här. Det var intressant att spatsera omkring inne i stan och se både hur otroligt likt och olikt det är hemma i Sverige. En regnstorm drog över North Carolina på lördagen så det dåliga vädret lockade oss att hålla oss inomhus. På lördagskvällen hade grabbarna fest med miltärtema hemma hos sig. Folket som kom hade verkligen gått in för detta och klädde upp sig till tänderna med krigsmålning och plastvapen (tack och lov). Jag hade hur som helst väldigt trevligt och lärde bland annat ut några användbara svenska ord. På söndagen åt vi supersmaskig japansk mat innan det var dags att bila hemåt igen.
Enda nackdelen med resan var att jag drog på mig någon form av förkylning som jag nu kämpar emot. Annars fortsätter jag kämpa med skolan och spana efter intressanta praktikplatser. Det är roligt för det finns så otroligt många spännande ställen att "välja" mellan här i Washington. Bland annat har jag hittat ett intressant historiemagasin som heter Preservation och så naturligtvis NPR.
Mamma: Det är verkligen jätteroligt med alla studiebesök, nu på fredag ska vi till American Film Institute i Silver Spring. Det blir lite mörkare här också och den värsta hetta har lagt sig, men det är fortfarande varmt. Jag försöker tvätta mina otäcka brännsår, men de är elaka och varar och gör ont! Snyft! Men så går det när man är klantig. Skönt att sms:andet funkar igen, hör av dig nästa gång du vill höras på Skype!
Linda: Jag har skickat ett mail till dig, så du har nog att läsa, tror jag!
Camilla: Tack för alla de fina bilderna på mailen! Självklart pratar jag med dig på Skype när ni hälsar på mamma och pappa. Katisarna höll på att ååa ihjäl sig när de såg bilderna på Alva som du skickade med post. Det tycker dessutom att du och jag ser ut som tvillingar? Jag har köpt en perfekt ram som jag ska sätta in bilderna i och hänga upp på väggen. Kolla nu noga på bilderna i senaste fotoalbumet, förutom flodhästarna så är det en särskild på slutet som är speciellt tillägnad dig…
- comments