I den tropiska karibiska natten är det svårt att värja sig från myggbet, trots införskaffande av en bred arsenal av diverse myggrepellers innan avfärd. Det är inte värre än en småländsk sensommarkväll så det går ingen nöd på oss. Dock visade det sig att alla myggbet Ceasar fått inte var myggbet. För er som bor på Avocadovägen eller har barn på Vinbergs dagis är det inte svårt att räkna ut vad det handlar om.

Regnmolnen som jag talade om i förra inlägget försvann faktiskt inte helt så vi tog en taxi med en mycket viril 63 årig man som talade om sin betydligt yngre fru och hur de levde, hela vägen in till St Johns. St Johns är precis som du föreställer dig en karibisk hamnstad. En orgie i färger och främmande dofter, folk som har något att sälja, äldre väderbitna män och kvinnor som verkligen kan spendera en hel dag sittandes i skuggan och se på hur vi västerlänningar fäktas med våra visa kort över någon meningslös souvenir. Nere vid kajen låg mycket riktigt två kryssare av grotesk storlek tungt vilande i den till synes alldeles för dåligt tilltagna hamnbassängen.

Jag log för mig själv och tänkte att däruppe ca 40 meter upp på Serenades pooldäck ligger det i alla fall en snubbe och dricker drinkar och badar i klorerat vatten i stället för att njuta av allt detta vi får uppleva i den riktiga världen.

Vi har haft lite svårt att få tag på internet, i början sprang jag runt och försökte fixa detta men ganska snart så hamnar man i en skön lunk influerad av människorna här nere vars ledord tycks vara "händer det inte idag så kanske det blir imorgon". Även morgondagen kom och gick utan internet där hemma. Ceasar och Namie vill gärna kolla Bolibompa men i ärlighets namn så var det ju av helt andra anledningar som vi kom hit. Jag har nu i alla fall låst upp min telefon och vår granne berättade att vi borde skaffa en "dongel" till ipaden för att kunna surfa fritt. Jag talade om att jag borde kunna lösa detta genom bluetooth men blåa tänder hade de tydligen inte hört talas om i hans del av Manchester, så jag la ner den diskussionen med ett klassiskt, "so anyway its getting expensive här i Karibien". Dessutom så tyckte Lotta det där med dongel lät roligare, barnsligt javisst men en skratt attack är ju alltid kul.

Nåja tillbaka till Ceasar och hans vattkoppor, det är bra med honom än så länge, lite tröttare och inte riktigt så pigg på att bada men han är tuff vår grabb. Nu däremot är det kapplöpning med tiden för vi flyger nästa söndag och då måste det vara över annars är vi liksom fast här. Problemet är som ni förstår inte Ceasar utan Namie som såvida hon inte är ett medicinskt under så är också hon smittad och troligtvis i full blom någon gång nästa vecka.

För att avsluta så har solen just gått ner hemma i Sverige, kylan och mörkret känns långt borta. Vi tog lokalbussen till darkwood beach imorse, solen lyser från en klarblå himmel och kondensen från min heindiken droppade just ner på ipaden. En okänd man tog ett kort på vårt enorma sandslott till barnens förtjusning.

- Lasse vi håller utkik efter dig

- Oskar självklart, hör av dig om lottoraden går in så löser jag allt här nere.

- Felicia och Martin vi kollar Thailand när vi kommer hem.

- Mia möt upp oss i Ft Lauderdale om några månader!

-Tälth tack min vän, allt för vänligt som vanligt

- Staffan Harplinge är inte heller så dumt.