Profile
Blog
Photos
Videos
Nere på Österlen inte långt ifrån Kiviks äppellundar ligger det ett litet undangömt pensionat inbäddat i den skånska grönskan, en bra bit bort från vardagens stress och bekymmer. Hit kommer man om själen behöver ro. Inte många känner till denna oas och de som gör det är försiktiga med att sprida det vidare. När man åker därifrån gör man det i mångt och mycket som en ny människa, de som driver stället har nämligen en fantastisk förmåga att få sina gäster att känna sig välkomna och omhändertagna. Deras känsla för service och välbefinnande är genuin och äkta. Den här egenskapen springer man inte på så ofta nuförtiden då allt ska göras snabbare och effektivare i syfte att tjäna mer pengar. Till sådana här ställen kommer folk tillbaka år efter år och mycket beror på den behagliga känsla som ägarna lyckats skapa genom sin generositet och värme.
Ungefär Samma känsla har infunnit sig då vi nu har bott in oss på Sugar Apple Inn som ligger på sluttningen ovanför frendship bay här på Bequia. Förestånndarinnan Cilla är en sådan person som löser alla problem och ser till att alla har det de behöver, i bland till och med innan man själv vet vad man vill ha. Önskar du exempelvis äta färsk fisk eller gratinerad lobster till kvällsmat så säger du till dagen innan så löser personalen detta. Behöver du skjuts någonstans så kör pensionären Franklyn dig dit på branta betongvägar eller slingrande sluttningar för ett tjugotal EC (Förkortning på East Caribbean Dollars lokal valuta som passande nog uttalas easy) En ganska bekymmerslös tillvaro med andra ord.
Precis som på Österlen återvänder också resenärer hit för att komma bort ett tag och njuta under Karibiens varma sol, mestadels amerikaner tycks det. Ta Ken och hans fru till exempel, de var på sitt tredje besök här nere. Det roliga med Ken är att han är en kopia av solsidans Ove Sundberg, när han och hans fru började tala om hur billigt de hade lyckats hitta resor hit ner så var det svårt att hålla sig för skratt.
Bequia är den största ön i Grenadinera, dock så är den enbart dryga milen från topp till tå. Ön är ett givet mål för många segelturister eftersom det är ganska få landturister som tar sig hela vägen ut hit. Dock har vi stött på fler svenskar här än någonstans tidigare. Jag tror att det har att göra med att svenskar äger och driver tongivande restauranger och hotell här nere. Igår besökte vi svenskägda sjörövarkrogen Devils table och jag åt den bästa black Angus Steak jag någonsin har smakat. Dessutom så sprang jag rakt in en skön kulturkrock då tjejen i disken helt ut ur det blå bad mig se efter hennes lille tvåårige son Esaiha tills hon var klar med sitt pass. Ytterst udda förfrågan men allt gick bra Lotta och Namie hade velat adoptera honom på fläcken så söt var han.
Som ni förstår är tempot lite lugnare här ute, dock så har vi inte saknat spänning. Kommer man ner hit så bör man på något sätt ta sig ner till Tobago Cays som är vansinnigt vackert och erbjuder den bästa snorklingen i västra Indien. Filmen Pirates of the Caribbean spelades in här nere, scenen när Jonny Depp och Kiera Knightly blir avkastade på en öde ö i första filmen låg alldeles intill den ö vi landade på och det är inte svårt att förstå varför Disney valde detta ställe att spela in på, det blir inte mycket vackrare än så här. Alla öar i Tobago Cays är obebodda men besöks flitigt av alla som vill uppleva det bästa av Karibien. Ceasar var helt uppskruvad eftersom i var och varenda buske satt stora Iguaner och solade. Då vi snorklade såg vi stora sköldpaddor så dagen var väl värd pengarna, dessutom så hade Ken rekommenderat detta så jag anade att de dollarna var väl investerade redan på förhand.
Bara för att nämna så hade vi ute fiskelinor under hela resan och minsann nappade inte också en kringfish halvvägs ner till the Cays , verkar som vi hade med oss fiskelyckan från St Lucia. När besättningen fick upp den dryga meter långa fisken så användes 84% rom hälld rakt över gälarna för att " knock him out", en metod som jag var obekant med men som bevisligen var väldigt effektiv. Ganska logiskt i och för sig tequila har exakt samma effekt på mig. Hemresan blev lite omskakande då vinden tog i men vi börjar bli vana, dessutom så hjälpte sjösjuke pillren vi fick innan avfärd. Namie som tidigare haft lite tufft hade inga problem alls utan busade ivrigt med sin nye kompis Reinhard när vågorna slog in över fören som värst.
Vi har för första gången under resan fått känna på dåligt väder och i stort sett fått spendera dagen inomhus. Men efter såhär många stranddagar kändes det nästan lite skönt lite som en vilodag. Lotta var nog i och för sig lite rastlös men när vi fått i henne lite mat så blev det bättre. Barnen samlade läskigt stora tusenfotingar och lade dem i en frisbeey och jag skrev på detta blogginlägg. På kvällen lättade regnet och vi gick ner till frendship bay och lekte sjörövare i ett gammalt träd ända tills det mörknade och ljusen på grannön mystiqe tändes upp, kanske var det Mick Jaggers mansion vi såg från vår trädbåt?
Kram TLCN
- comments
Eva-Lasse Underbara bilder och berättelser. Ni verkar ha anpassat er till det Karibiska tempot.Fortsätt att njuta.
Jessan Det är härligt att höra att ni lever i nuet och njuter av tillvaron!!!
Lennart Det du frågade efter och vi hittade är 7396 var skrivet på Ceasar och Namies närvaroschema. Tack för att du hörde av dig. Vi hörs och ha det gott. SOL
Johan Lantz Grymma bilder. Och en flykt från min verklighet att läsa er blogg. Hoppas att ni har det bra.