När ett stort plan landar på en liten ö är det alltid ett stressmoment för oss flygrädda. Det spelar ingen roll då att utsikten vid överflygningen varit överväldigande, kritvita stränder som kantas av palmer och ett ljusgrönt hav som outtröttligt böljar fram och tillbaka. Allt gick dock bra och förhoppningsvis överförde vi ingen rädsla till barnen.

Egentligen var nog vår avfärd mer dramatisk än landningen om man ser tillbaka. Vi hade 1:45 timmes layover i Frankfurt, gott om tid att byta plan, trodde vi, eller i alla fall jag. Den angivna gaten 1C för Condors filight till paradiset låg precis bredvid där vi kom in med planet från Köpenhamn. Allt frid och fröjd, det enda som var konstigt enligt Lotta var att förutom 3 champagne drickande homosexuella tyska män var vår familj de enda som skulle till Antigua den morgonen. Jag försäkrade Lotta att allt var i sin ordning men vi gick ändå till informationsdisken och kollade för att bekräfta att jag hade rätt. Kvinnan vid disken så på mig och sa " boardig has begun, gate 8C hurry" Efter att ha krånglat, köfuskat, och Lotta läxat upp säkerhetspersonalen i effektivitet så lyckades vi i alla fall komma på i tid. Ett mirakel enligt mig och definitivt 1-0 till kvinnlig intuition v.s manlig logik.

Kära vänner jag skulle vilja ta med er alla till detta paradis, kanske dock mest av alla våra seglande vänner Eva-Lasse, utanför vår waterfront altan ligger en stolt 48 fots segelbåt och väntar på att ge sig ut på äventyr, den ljumma karibiska brisen gör allt som kräver bränsle helt överflödigt. 27-28 grader i vatten såväl som luft gör inte upplevelsen sämre. Jolly Harbour är sannerligen en dröm för alla seglare.

Vi bor i ett tvåvånings radhus och har ca 5 minuters gångväg till stranden, tar vi vår lilla golfbil gör vi samma resa på 2 minuter. Området har alltså allt som äldre tjocka vita människor kan önska sig, tennis, golf och en underbar strand. Vi har hittills mest njutit av att vara framme, mycket bad, sol och varma stränder. I morgon dock så blir det nog en golfrunda, man måste ju aktivera sig lite!

Ceasar och Namie verkar trivas, Ceasar uttryckte däremot lite hemlängtan till storebror Emil och till xBoxen.

Min träning då? Ja som jag nämnde tidigare så är alla ganska tjocka här vilket eventuellt kan ha vaggat in mig i ett något för lågt tempo, i jämförelse så är jag ju nästan mest vältränad på stranden och i synnerhet i går då finskbyggda jättekryssaren " serenade of the seas" la till inne i St Johns hamn och spillde ut feta amerikaner till alla närliggande stränder. Jag talade med en kvinna som beklagade sig över att hennes make inte orkade gå av båten för att bada. - det kan man ju göra ombord tyckte han. Underbar kommentar som bara kan uttalas av en allt för välbärgad amerikan.

Detta var allt för nu, barnen sover och Lotta och jag sitter under den karibiska natthimlen, Lotta läser och jag klurar på hur jag ska kunna köpa den lediga standtomten lite längre bort, syrsorna spelar för fullt och inramningen är perfekt. Ut över havet hänger stora regnmoln, jag gissar att de är borta när vi vaknar imorgon.

Kram TLCN