Tja!

Nu har skolveckan börjat igen efter en händelserik helg. Idag har jag ocksa bestämt mig för att flytta till en annan familj. Ska senare under eftermiddagen, efter salsalektionen, ga och besöka den nya familjen. Jag har hört mycket bra om den familjen fran andra studenter som har bott där. Skillnaden är att det formodligen kommer bo flera studenter där men det känns som att det kvittar. Ju fler jag kan prata spanska med, desto bättre. Mamman i familjen där jag bor nu tog det bra. Dessutom flyttade det in en ny student redan idag vilket känns bra. Känns dumt att göra henne arbetslös. Jag flyttar till den nya familjen pa onsdag.

I fredags hade vi aktivitet pa skolan. Vi studenter delades upp i tva grupper och lagade tva typiska guatemalanska maträtter. Resultatet blev bra men det berodde nog pa all hjälp vi fick fran diverse involverade guatemalaner. Till maten serverades caliente con piña, ordagran översättning varm med ananas. Drycken fick ganska snabbt namnet caliente con todo, varm med allt. Det var verkligen sjukt mycket olika saker i den. Ananas, papaya, russin, dadlar, kanel, cocos, salt, svartpeppar, en massa andra saker som jag har glömt eller inte kan namnet pa och till sist, socker, en jävla massa socker. Orre var väldigt drivande när det gällde tillsättandet av socker. Det resulterade i att drycken blev sa sjukt söt, tva stora pasar socker öste dom i. Som väl var fanns det rom att blanda ut den med sa att den tappade lite sötma. Det var alltsa populärt att blanda ut den med rom och inget som jag kom pa för att jag tyckte att den var för söt. Kvällen blev tidig, vi gick och spelade lite biljard och tog en öl, sen var det läggdags.

Klockan 04.30 ringde klockan pa lördagen och klockan fem skulle bussen ha avgatt mot vulkanen. Det gjorde den inte, tva trötta svenskar försov sig. Orre vaknade 05.10, da hade alarmet ringt tre ganger, jag hade ringt fyra ganger till hans mobil och hans familj hade ringt till honom (de vagade inte ga in i rummet). Orre vaknade av att sonen stod och skrek och knackade pa dörren (han vagade fortfarande inte ga in i rummet utan Orres tillatelse, vilket kunde bli svart att fa). Orre blev klar pa tva minuter och bussen kunde rulla vidare.Bussen hade da redan varit hos Elias utan att hitta nagon att hämta upp. De tutade och visslade, av det vaknade Elias familj som sen kunde väcka honom.

Till slut kom vi iväg och efter en 25 minuter lang bussresa började vi bestiga vulkanen. Det tog över tre timmar och det var sjukt jobbigt. Att bestiga machu Picchu var ingenting mot den där vulkane. När vi kom upp möttes vi av en oväntad syn. Fullt av urbefolkning som bad till sina gudar. Dom lag/satt pa 3772 meters höjd och vissa skrek sa högt att om gudarna finns sa kommer dom önska sig öronproppar till julklapp. Jag fattar inte hur de andra kunde be där, världens kaos tyckte jag att det var. Skulle jag vara troende skulle jag se bönen som en "kvalitetstid" med mina/min gud, men där tyckte vi bevisligen olika.

Fran vulkanen var det otroligt fin utsikt. Vi har dock blivit lite bortskämda med det sa ärligt talat inte att det var sa speciellt. Man kunde se ett antal vulkaner i fjärran och en vulkan väldigt nära som vi skulle fa se ha utbrott. Detta sker ca en gang i kvarten och den har dessutom ett större utbrott en gang i timmen. Hellugnt tänkte vi och satte oss och at förstpa andra sidan vulkanen där det var lä. När vi gick tillbaka för att bevaka vulkanen som skulle fa utbrott sa var den helt skymd av moln. Det fortsatte den att vara tills det var dags att ga ner.

Med den värsta skoskav jag haft pa länge och sjukt trötta ben kom jag ner till bilen tillsammans med de andra ca tva timmar senare. Nu styrde bilen mot Fuentes Georginas där vi i de varma källorna skulle slappna av lite. Det var riktigt bra planerat. Jag uppskattade verkligen att sätta mig i det varma vattnet och koppla av. Omgivningen var dessutom väldigt fin. Vi hade hört att det skulle finnas en kall, en medelvarm och en varm bassäng. Det kunde vi snart konstatera att det inte stämde, det fanns en varm, en riktigt varm, och en skallhet bassäng. Skönt var det iaf.

Igar var det fotbollsmatch här i stan. Den sista i högsta serien innan det är dags för slutspel. Matchen började elva pa förmiddagen, da solen blir som varmast och man svettas som mest. vi var vid arenan strax efter tio och började leta efter biljetter och matchtröjor. Tio minuter senare passerade vi den öppna dörren till Xelaju´s omklädningsrum. Da hade vi blivit insläppta genom en port och befann oss bakom arenan. Vi provade tröjorna och jag och Orre köpte en varsin, trots att de var sjukt mycket dyrare än de pa gatan, vi ville ha orginal sa att trycket sitter kvar i mer än en tvätt. Sedan fragade han som hjälpte ossom vi ville se planen. Det ville vi ju saklart!

Jag blev nästan stämplad av malvakten när vi tog oss genom spelargangen upp pa planen. Läktarna var halvfulla och vi stod och poserade bredvid planen och tog bilder. Vi träffade ocksa klubbens president och växlade nagra ord med honom. De fragade vilken läktare vi ville vara pa och en man visade oss vägen och släppte in oss genom grindarna fran planen till läktaren.

Matchen var ingen höjdare vilket delvis berodde pa spelarna men ocksa pa planen. Jag tror att det var omöjligt för bollen att rulla pa det där underlaget och de flesta malchanser förstördes av att bollen studsade upp precis i skottögonblicket. Det var inte sa mycket folk, kanske 5000, men väldigt bra stämning med sang och musik. Xelaju, laget fran var stad, vann med 2-0 och är nu i kvartsfinal. Det blir alltsa atminstonde en match till här i Xela och den är pa lördag.

Nu maste jag skynda mig till skolan, ska vara där om atta minuter, dags för salsalektion. Ha det fint, hej hej.