Hej!

Tiden gar tokigt fort och jag insag precis att det var en vecka sedan jag skrev senast. Kan säga direkt att det inte laddas upp nagra bilder idag heller, jag glömde sladde hemma igen.

Det gar bra i skolan för oss och vi lär oss väldigt mycket. Jag har precis börjat läsa en bok pa spanska. Det gar faktiskt skapligt även fast att jag far läsa nästan lika mycket i ordboken som i den andra boken. Jag känner verkligen att jag gör framsteg och det är riktigt kul o skolan. Metoderna min lärarinna använder är varierade vilket kan betyda läsa artiklar i tidningar, spela spel, läsa bok, konversera om allt möjligt och skriva berättelser. Nu har ocksa antalet studenter ökat, vi är 13 stycken nu tror jag. Skolans maxkapacitet ligger nog pa 15 skulle jag gissa.

Efter skolan brukar vi delta i aktiviteterna som anordnas. Igar besökte vi en by där centralamerikas äldsta kyrka finns och idag ska vi ga upp till "mirador" där man ska ha väldigt bra utsikt över Xela. Pa fredag är det matlagning, middag och fest och pa lördag ska vi upp klockan 4, det lär ju ga bra, och aka pa en utflykt till en vulkan. Det är en utflykt som har ordnats av lärarna. I söndags ordnade Elias lärarinna en utflykt till stranden. Det blev bara jag, Elias och Orre av studenterna som akte men lärarinnan tog med sig sin mamma och systerdotter ocksa. Det tog tre timmar att ta sig till stranden men det var det verkligen värt. Vi tre badade konstant i tre timmar, det var sjukt skönt i vattnet och stora vagor att bara i. Elias lärarinnas mamma var livrädd hela tiden och tyckte att vi kunde bada precis vid strandkanten istället. Hon trodde att vi skulle drunkna men vi förklarade att vi har badat förut, kan simma, är försiktiga och vet vad undervattenströmmar är. Det hjälpte inte det minsta för att lugna henne.

Min familj da. Jag var lite missnöjd i början, vet inte om jag nämnde det här. Det berodde pa att jag inte at tillsammans med familjen, att jag inte blev visad hela huset och att jag inte blev presenterad, det har jag ännu inte, för hennes son. Jag hade förväntat mig att känna mig mer som en del i familjen. Det var mer som att jag hade mitt rum där och hon lagade min mat. I helgen pratade vi om det och det har faktiskt blivit lite bättre, dock langt ifran optimalt. Hon äter med mig ibland men sonen vet jag fortfarande inte vad han heter och de övriga rummen har jag inte fatt se, trots att jag bad om det. Det är lite synd för jag har pratat med flera som har det väldigt annorlunda men vi lär känna varandra mer och mer för varje dag som gar vilket leder till att detkänns bättre.

Idag pratade jag med Paula, en av skolans ägare, om voluntärt jobb. Det finns tva alternativ, att jobba pa en veterinärklinik med att hjälpa hundar fran gatan och att jobba pa ett daghem med föräldralösa barn och barn som maste vara där av andra anledningar som tex att de blir misshandlade hemma. Jag är mest sugen pa barnhemmet och ska dit imorgon pa ett besök.

Grattis till jobbet Sebbe, fem av fem toasters! Nu ska jag titta pa ett avsnitt av Boston Tea Party, ciao!