Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Drömde om Stalin, jag var en soldat i röda armén och byggde luftvärn någonstans utanför staden. Det är svårt att göra något annat under nätterna här, allt har med Sovjet att göra och det borrar sig långsamt in i huvudet på mig. Hostellet verkar således redan ha frälst mig från Bourgeoisien och mina nya ryska kamrater i bostaden välkomnar mig in i Proletariatet. De rödmålade rummen, all 40-tals propaganda och artefakterna ur det lilla museet gör sitt. Som färsk Bolshevik inleder jag dagen med att läsa delar av de kommunistiska manifestet på ryska samt en engelsk utgåva av "Imperialism, the Highest Stage of Capitalism" av allas vår Vladimir. Till min förfäran verkar jag ha missat Oktoberrevolutionen även fast jag är en hel månad tidigt ute, revolutionen verkar ha kommit och gått och unionen verkar också vara mer eller mindre på väg utför. För att återfå hoppet och inspirationen vallfärdar jag istället till Sovjets f.d.maktcentrum och mannen själv, Lenin.
Röda torget är massivt, Kremlmuren med sin karakteristiska röda färg sveper in regeringsbyggnaderna som en överdimensionerad halsduk. Vem vet hur många spioner och generaler, politiker och kommissarier som här, bakom låsta dörrar dragit i spakarna till en av de största nationerna genom tiderna? Helt klart fler än fem. Jag söker mig långsamt och fundersamt fram till mausoleet och dess bunkerlika marmorskepnad. Efter att ha blivit bestulen på alla kameror och blivit lite lätt antastad av en äldre säkerhetsvakt får jag söka mig ned mot det heligaste heliga och till tonerna av Röda armens Катюш 72; i mp3n marscherar jag ned i katakomben.
Lenin ser förvånansvärt pigg ut efter 86 års sängliggande, om något kanske en aning bitter. Jag tycker i alla fall han borde vara rätt nöjd då han han har en mysig etta för sig själv till skillnad från resten av nationalhjältegänget som ligger bakom mausoleet i mer anonyma gravar. Det känns konstigt att få se historiska saker med egna ögon, men helt overkligt att se Lenin. Jag har läst så mycket om honom och sett honom i så många gamla filmer, bilder och dokumentärer, men att stå en meter ifrån en av personerna som skrivit vår moderna historia är totalt ofattbart. Synd att mycket av vad han skrev var i blod, han var verkligen inte en reko snubbe. "хорош 086; спать товар 80;щ" lyckas jag få ur mig på skrapande ryska, en vakt ser på mig, nickar och fortsätter sedan trolskt blicka mot glaskistan. Ett led av stationerade vakter visar mig sedan vägen ut.
Ett otal statsmän, däribland Stalin själv vilar vid foten av befästningsmuren. Kan inte säga att jag känner lika mycket för de stollarna, möjligtvis Kosmonauten Gagarin. Det sägs att Krustjov beordrade lägga enorma betongblock ovanpå Stalins grav så att han aldrig skulle kunna "resa sig igen" och den tackar jag för. Måste sluta se så många zombiefilmer.
Området kring Kremlin består av parker och otaliga konstverk. Äntligen får jag se vad jag efterlängtat, en orgasm av skulpturer och minnesmärken till stadens anrika historia och i omgångar otroliga prakt. Jag fastnar i Alexanderparken vid fantastiska avbildningar av Ivan Krylovs fabler och shoppar sedan längst med de yttre murarna tills det är dags att åka hem, en plunta rikare.
Röda torget är massivt, Kremlmuren med sin karakteristiska röda färg sveper in regeringsbyggnaderna som en överdimensionerad halsduk. Vem vet hur många spioner och generaler, politiker och kommissarier som här, bakom låsta dörrar dragit i spakarna till en av de största nationerna genom tiderna? Helt klart fler än fem. Jag söker mig långsamt och fundersamt fram till mausoleet och dess bunkerlika marmorskepnad. Efter att ha blivit bestulen på alla kameror och blivit lite lätt antastad av en äldre säkerhetsvakt får jag söka mig ned mot det heligaste heliga och till tonerna av Röda armens Катюш 72; i mp3n marscherar jag ned i katakomben.
Lenin ser förvånansvärt pigg ut efter 86 års sängliggande, om något kanske en aning bitter. Jag tycker i alla fall han borde vara rätt nöjd då han han har en mysig etta för sig själv till skillnad från resten av nationalhjältegänget som ligger bakom mausoleet i mer anonyma gravar. Det känns konstigt att få se historiska saker med egna ögon, men helt overkligt att se Lenin. Jag har läst så mycket om honom och sett honom i så många gamla filmer, bilder och dokumentärer, men att stå en meter ifrån en av personerna som skrivit vår moderna historia är totalt ofattbart. Synd att mycket av vad han skrev var i blod, han var verkligen inte en reko snubbe. "хорош 086; спать товар 80;щ" lyckas jag få ur mig på skrapande ryska, en vakt ser på mig, nickar och fortsätter sedan trolskt blicka mot glaskistan. Ett led av stationerade vakter visar mig sedan vägen ut.
Ett otal statsmän, däribland Stalin själv vilar vid foten av befästningsmuren. Kan inte säga att jag känner lika mycket för de stollarna, möjligtvis Kosmonauten Gagarin. Det sägs att Krustjov beordrade lägga enorma betongblock ovanpå Stalins grav så att han aldrig skulle kunna "resa sig igen" och den tackar jag för. Måste sluta se så många zombiefilmer.
Området kring Kremlin består av parker och otaliga konstverk. Äntligen får jag se vad jag efterlängtat, en orgasm av skulpturer och minnesmärken till stadens anrika historia och i omgångar otroliga prakt. Jag fastnar i Alexanderparken vid fantastiska avbildningar av Ivan Krylovs fabler och shoppar sedan längst med de yttre murarna tills det är dags att åka hem, en plunta rikare.
- comments
ma och pa håller med, katten sötare än Lenin
Erik och Maggan En bra början på din fantastiska resa tycks det! Man blir lockad att besöka Moskva när man läser dina rapporter. Nu väntar vi på mer berättelser från avlägsna platser. Undrar om du sitter på tåget nu.........
moster W gud va spännande det låter. sköt om dig och kom helskinnad hemKram /moster