Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Lord of the dance - Stolen kiss
Först är Japan bara främmande och motsträvigt. Priserna är 2-5 gånger högre än i Kina vilket gör övergången till rena mardrömmen för en backpacker, Tokyo är Asiens dyraste stad och resterande urbaniserade områden verkar gå hack i häl, Allting är rent och uppstyrt, ordnat och polerat, vilket säkert många, däribland mina medresenärer tycker är bra eller i alla fall skön omväxling, men mig gör det mest illa till mods. Det känns helt enkelt lite som att man åkt hem eller tagit in på ett jättelyxhotell, om man nu kan säga så. Men jag får snabbt veta vad jag betalar för: Kärlek, kärlek i mängder och på rad, kärlek i drivor och i kopiösa summor. Låt mig förklara.
Vi slänger oss, lagom slitna av båten och tar tåget direkt till Nara, för att mjukstarta ute i småstaden istället för i metropolen direkt, där går vi såklart vilse direkt eftersom jag pekar oss åt fel riktning, klipsk som jag är. Väl ute på gatorna stillas elden i mig när jag märker hur innerligt mysigt det är, alla hus ser ut som de vackraste små sommarstugor, allt är omsorgsfullt snidat i trä och det fullkomligt väller ut småträd och buskar överallt. Bilarna är små nog att stoppa ned i fickan och därmed är vägarna mer som stigar mellan husen och gårdarna. Allt ser, trots de uppenbara inslagen av informationsåldern, mer eller mindre ut som hämtat ur Kurosawas filmer. Jag gråter nästan en skvätt när jag ser vilda rådjur vandra i stadsparkerna runtomkring oss, inte inom stängsel utan helt fria i staden. Trots Mattias mäktiga språkkunskaper så har vi svårt att navigera, vi stannar en ung flicka som direkt börjar ringa samtal och söka på telefonen, hon pekar oss inte i rätt riktning och cyklar vidare utan försöker verkligen arbeta ut en rutt åt oss. En 81 år gammal gubbe valsar förbi och stannar upp vid folkhopen, han analyserar situationen och säger: "Det är långt, jag hämtar bilen, stanna här". Vi får skjuts tvärs över stan utan kostnad och flera andra faller in i räddningsaktionen utöver de som redan hjälper oss, för att ledsaga oss dit vi ska. Jösses, himmel och plättar vad alla är trevliga, artiga och snälla i tonen. Inte direkt vad man väntar sig efter att ha sett kinesernas ignorerande eller nedlåtande sätt att interagera med dig, folket här är innerligt schyssta.
Nara har kanske inte lika storslagna berg och vyer som våra tidigare mål men det är så lummigt och vackert så den tar helt klart förstaplatsen i scenerier vi skådat hittills. Bilderna lär tala för den saken. Vi köper ett tält och promenerar ut i skogen med Yagyu, en mindre by till nordöst som mål. Vi går först igenom skogarna utan att navigera med hjälp av vägar eller dylikt, detta går överraskande bra, vi slår oss inte alltför mycket och stöter bara på en lite småskrämmande spindel. Vi traskar sedan efter landsvägen mot Yagyu men det hinner mörkna och vi slår läger intill vägen vid ett övergivet skjul. Vi har pratat en hel del om mat senaste tiden och detta resulterar i att vi alla köpt med oss mjölk och flingor, denna lyxmåltid äter vi i stjärnljus ovan fälten till en serenad av en miljon grodor. Det finns inte mycket att berätta om vägen som inte bilderna visar, allting är lugnt och stilla, det enda som sticker ut är en snuskfilm på VHS som någon stackare i panik kastat ut igenom bilfönstret. Dagen därpå blir allting bättre, vi når den legendariska vandringsled som vi hade målet att ta tillbaka till Nara. Yagyu kaido är en gammal pilgrimsväg som var i flitigt bruk redan för över tusen år sedan, när Nara, i flera separata omgångar var huvudstad i Japan. Det går inte att beskriva med ord hur mångfacetterat och magiskt de olika naturtyperna här är, ena sekunden går man i tallskog, andra sekunden i bambusnår och vips så är man i solen på ett risfält eller nere i en ravin med urskog. Längs med hela rutten är det dessutom flertalet tempel, statyer, tehus och annat som fångar fantasin vartannat steg man går.
Vi stannar vid ett Tehus och tar en kopp samt smakar på risdegsbulle med söt bönpasta i, en klassiker i de har trakterna. Jag kan inte koncentrera mig på något annat än historia där jag går och insuper atmosfären. Att gå i fotspåren av ronins, daimyos och geishor gör varenda sten olidligt intressant och mystisk. Efter ytterligare en tältnatt sa är vi tillbaka i Nara dar vi lägger en stund åt sidan for hångel med rådjuren.
Efter en del kugghjulssnurrande kommer jag fram till följande analys: Japaner och Kineser är varandras motsatser.
I Kina, om man ska köpa något i en butik, är det i princip gratis, allt med fast pris är lågt pris.
I Japan är allt med en prislapp sinnesfördärvande dyrt.
I Kina om du vill ha hjälp av någon med vad som helst så kommer de begära allt du äger.
I Japan gör alla allt för dig gratis, tvärtom får man typ oftare saker om man ber om hjälp.
I Kina skräpar alla ner och bryr sig föga om estetik då det bara tar energi och pengar.
I Japan slösar alla mycket energi, tid och resurser på att allt skall vara städat och ordnat.
I Kina är det svårt att kommunicera, varje fel i tonläge förstör allt du försöker säga.
I Japan är allt lätt att säga, att läsa direkt ur frasboken är direkt förståeligt för åhöraren.
I Kina är det ständigt bröl ur mobiltelefoner, biltutor, hojtande röster och högtalarsystem.
I Japan är det oartigt att leva om, så ingen gör det.
I Kina är trafikregler ett skämt som man helst ska bryta mot så ofta som möjligt.
I Japan står folk och väntar på grön gubbe att korsa gatan, även om inga bilar finns på vägen.
The list goes on and on.
Jag kan tänka mig att flera av er nu tycker att det låter som att Japan är överlägset Kina på alla sätt, men där har ni barriären och skillnaderna mellan vad jag personligen upplevt mer eller mindre som låg/höginkomstsamhällen. Har man mycket pengar blir livet lugnt och bekvämt, har man inte det blir det stökigt och kämpigt. I Japan tillhör i princip alla en medelklass eller över verkar det som, precis som i Sverige, i Kina har dock den stora majoriteten inte nog mycket slantar att räknas till någon av de kategorierna. Slutsats: Det är bekvämare, renare osv i välfärdsstater men inte nödvändigtvis bättre. Du tjänar mycket på att försöka förstå varför folk är högljudda, otrevliga eller skräpar ner, förstår man situationen de befinner sig i bättre så förstår man motiven bakom beteendet och slipper störa sig på det. That being said så går det inte att förneka hur skönt och avslappnande det är att slippa den miljön då och då, vilket man får i länder som Japan där trygghet och lugn är överväldigande.
En annan nämnvärd bonus med Japan är att toaletterna är som datorer här, de har 16 knappar med olika funktioner. Ärligt nu, hur många där hemma skulle inte vilja ha en massa random funktioner på sin toalett? När jag av misstag för första gången skickar en högtryckstvätt upp i rumpan flög jag av porslinstronen, inte direkt vad man förväntar sig när man sitter där.
- comments
Johan Man-boobs or girl-boobs?
Johan Se hur sensuellt färgen smeker bröstet på vägen ner från att han sprejats på kinderna. Now thats just amazing
Erik Olofsson Den här sexguden är nog en man yo, dessa små tvättbjörnsvarelser avbildas vanligtvis med stora cojones av någon anledning. Det är som att stirra in i solen..
Ingrid Jag hade en sagobok när jag va liten om två grodor som möttes på ett berg mellan Osaka och Kyoto, på väg från sin stad för att se den andras. Dom ställde sig på bakbenen och höll i varandra så att de kunde se från berget ner till städerna de var på väg till för att bedöma om det va värt att fortsätta, men eftersom grodor har ögonen bak på huvudet såg de då bara den stad de kom ifrån och gick därför hem igen båda två :P Så himla cooolt att ni är där nu! :)
Erik Olofsson Haha, vad var sensmoralen i den sagan? :D
Ingrid :) Ingen aning! Jag har inte ens funderat på det, men nu när du säger det så är den ju rätt skum... Kanke att man inte ska ge upp halvvägs om man vill uppleva nåt nytt?